”Kvinnolönerna i välfärden måste öka mer än märket”
I årets avtalsrörelse finns en unik chans att satsa på lönerna i välfärden och sluta löneklyftan, skriver Sveriges Kvinnolobby och Lönelotsarna.
Värdediskrimineringen av kvinnors arbete är som tydligast i skola, vård och omsorg, skriver artikelförfattarna.
Coronakrisen har väckt ett folkligt stöd för högre löner i vård och omsorg. Men i verkligheten har den strukturella löneskillnaden mellan könen ökat sedan 2017 och uppgår nu till 15 procent. Det visar en ny rapport som tagits fram av
Lönelotsarna i samarbete med Sveriges Kvinnolobby.
För att vända trenden måste lönerna i välfärdens kvinnoyrken öka mer än märket.
Omräknat till pengar tjänar anställda i kvinnodominerade yrken i genomsnitt 5 400 kronor mindre i månaden än anställda i andra jämförbara yrken.
Värdediskrimineringen av kvinnors arbete är som tydligast i skola, vård och omsorg. Här finns stora kvinnodominerade yrken som har burit Sverige genom coronapandemin.
Trots en hög ordinarie arbetsbelastning och risken att själva smittas har de tagit hand om och vårdat barn, äldre och sjuka under utomordentligt svåra förhållanden, för löner som är alltför låga.
Om en rejäl lönehöjning görs samtidigt som andra löner inte ökar lika mycket, uppstår en chans att bryta trenden och minska de strukturella löneskillnaderna
Till exempel tjänar undersköterskor som arbetar i hemtjänst och på äldreboende 5 300 kronor mindre än genomsnittet för yrken som sammantaget har jämförbara krav på utbildning, färdigheter, ansvar och arbetsförhållanden.
På ett år blir skillnaden 63 600 kronor.
I årets avtalsrörelse finns en unik chans att höja lönerna i välfärden. Och då menar vi inte en engångssumma som tack för goda insatser under coronakrisen, så som föreslagits av Teknikföretagen, utan riktiga lönehöjningar.
I det fall lågkonjunkturen skulle leda till att lönerna på resten av arbetsmarknaden hålls tillbaka, kvarstår möjligheten att höja lönerna för anställda i välfärden.
Om en rejäl lönehöjning görs samtidigt som andra löner inte ökar lika mycket, uppstår en chans att bryta trenden och minska de strukturella löneskillnaderna.
På längre sikt bör även arbetsmarknadens parter sätta upp gemensamma, långsiktiga mål om jämställda löner och diskutera hur den nuvarande förhandlingsordningen kan förändras för att möta dessa krav.
