Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) säger till Arbetet Global att regeringen inte kommer att gå med på förslag om minimilöner som riskerar att stjälpa den svenska modellen.

Den heta frågan om att införa minimilöner i EU närmar sig ett avgörande. Det är inte bestämt ännu men den 15 december väntas EU-kommissionen lägga fram ett förslag.

Just nu pågår en hård strid om hur förslaget ska utformas.

Sverige och flera andra länder vill inte ha en lagstadgad minimilön på EU-nivå. Regeringen, svenska fack och arbetsgivare är överens om att en EU-lag kan förstöra den svenska modellen för lönebildning.

Men EU-kommissionen och Europafacket vill att minimilöner ska omfatta alla i unionen. De skulle leda till minskade sociala skillnader i Europa, hävdar de.

En avgörande fråga är om EU-kommissionen ska föreslå ett direktiv som leder till lagändringar eller om det blir en lösare rekommendation som Sverige och andra länder lättare kan ducka.

Kan Sverige gå med på ett EU-direktiv om minimilöner?

– Nej, vi kommer inte att acceptera att EU lägger sig i våran lönebildning. Jag har ett riksdagsmandat med mig om att vi inte vill se något direktiv eller något rättsligt bindande på det här området, säger Eva Nordmark. 

Inför intervjun med arbetsmarknadsminister har Arbetet Global varit i kontakt med flera personer med god insyn i minimilönsfrågan. Det är ett känsligt läge nu och de vill vara anonyma. Men flera källor anser att regeringen varit för mjuk mot EU-kommissionen. 

”Regeringen säger de rätta sakerna utåt men samtidigt verkar de hålla en dörr öppen för förhandlingar i en fråga som man inte ska förhandla om” är en kommentar som återkommer. 

Eva Nordmark svarar på kritiken.

– Det är i så fall en väldigt allvarlig missuppfattning. Den svenska regeringen håller inte någon dörr öppen för att EU-kommissionen ska kunna lägga sig i vår lönebildning. Det är helt centralt för oss.

– Min utgångspunkt är att vi inte vill se något direktiv på det här området och vi kommer att jobba ändå in i kaklet för att skydda vår modell. Men blir det ett direktiv måste vi söka undantag för det. Vår linje är klockren, säger arbetsmarknadsministern.

Så det finns alltså inga förhandlingar om ett undantag i ett EU-direktiv?

– Nej, jag har tidigt framfört till Nicolas Schmit (EU:s sysselsättningskommissionär, reds anmärkning) att vi vill förstå hur EU-kommissionen tänker och förklara att vi inte kommer att acceptera något initiativ som innebär att vår lönebildningsmodell attackeras. Om det blir ett direktiv är det viktigt att vi inte ska träffas av ett förslag från EU-kommissionen. Det är utgångspunkten. 

Två sätt att införa minimilön

DIREKTIV. Det mest kraftfulla instrumentet för att införa minimi­lön är ett EU-direk­tiv. Det skulle innebära att varje land måste anpassa sin lagstiftning. Det finns ett starkt stöd för detta hos såväl fack som EU-kommissionen. Men i Sverige och Norden fruktar både parterna och regeringarna ett sådant direktiv, eftersom det hotar att rasera dagens lönebildning genom kollektivavtal. 

REKOMMENDATION. Det andra sättet att införa minimi­lön är att EU utfärdar en rekommendation. En sådan skulle vara betydligt lättare att ducka. Under våren har EU-kommissionen genomfört en första remissrunda och den 4 september avslutas den andra remissrundan. Ett skarpt förslag från EU-kommissionen kan komma det fjärde kvartalet 2020 om inte parterna inleder förhandlingar innan dess. 

Flera gånger har EU-kommissionen varit tydlig med att de anser att den svenska modellen, som bygger på kollektivavtal istället för att politiker lagstiftar om arbetsmarknaden, är bra.

Ursula von der Leyen, EU-kommissionens ordförande, har upprepade tillfällen bedyrat att EU inte vill förstöra den svenska modellen. Förslaget handlar om att stärka villkoren för arbetare i södra Europa, inte att förstöra den modell som används i de nordiska länderna. 

Eva Nordmark säger att det trots löftena finns oklarheter kvar att reda ut.

– Vi vet fortfarande för lite om hur de avser att utforma det här initiativet. 

Enligt uppgifter Arbetet Global tagit del av överväger EU-kommissionen att införa ett så kallat ramdirektiv. Det är en lösare skrivning som skulle kunna innebära att inte alla länder berörs av ett direktiv.

I ett EU-sammanhang är en sådan konstruktion unik.

Genom att exempelvis säga att länder som har mer än 70 procent i kollektivavtalstäckning inte ska beröras av ett direktiv så skulle EU-kommissionen både klara sitt löfte om att införa minimilöner och samtidigt värna den svenska modellen.

Sverige skulle klara sig eftersom nio av tio på arbetsmarknaden omfattas av kollektivavtal. 

Skulle det vara acceptabelt att gå med på en sådan lösning?

– Det jag framfört är att vi måste få se skrivningarna och kunna bedöma på vilket sätt ett sådant här initiativ påverkar svenska partsmodellen. Jag vill se skrivningarna. Att på förhand säga något om en del av ett direktiv eller en rekommendation…det vill jag inte göra. Vi måste se helheten och bedöma den. 

För EU-kommissionen har det varit en lång och guppig resa. EU-kommissionen har i sina tidigare utlåtande argumenterat för att en minimilön är en rättighet. Det sättet att argumentera talar för att EU-kommissionen vill ha en starkare skrivning, ett direktiv.

Men samtidigt är många länder tveksamma till att släppa in EU-kommissionen på ett område, lönebildningen, som varit fredat.

Den 2 september var det ett möte mellan tjänstemän från olika arbetsmarknadsdepartement i EU-länderna.

De sammanställningar som Arbetet Global tagit del av visar att elva länder hävdade, med hänvisning till EU:s fördrag, att EU-kommissionen inte har rätt att lägga ett förslag som rör lönebildningen. 

Det bryter, enligt dem, mot EU:s fördrag (153.5) som garanterar föreningsrätt, strejkrätt och rätten för arbetsmarknadens parter att reglera lön. Detta är också en återkommande kritik också från svensk håll. 

Vad är den svenska regeringens uppfattning. Är en minimilön förenligt med fördraget?

– Vår bedömning av rättsläget är att EU inte kan lagstifta om lönenivåer, inklusive miniminivåer. Huruvida förslaget som EU kommer att lägga fram kommer att hålla rent rättsligt återstår att se. Men vi kommer att syna det noga. 

Vad skulle hände om vi fick ett direktiv?

– Den yttersta konsekvensen skulle bli att EU-domstolen skulle kunna göra ingrepp i vår partsmodell. Att frågan prövas i domstol. Vi har ju erfarenhet av det sen tidigare, Lavalfallet till exempel. Vår modell är annorlunda än i flera andra länder som bygger på individuella rättigheter. Men här är det fack och arbetsgivare som förhandlar om kollektiva rättigheter. Vår modell, som är väldigt framgångsrik, hotas om EU lägger sig i och sedan ska EU-domstolen avgöra. 

Vad tycker du då? Är EU-kommissionen lyhörda för svenska åsikter?

– De vill lägga fram ett väldigt ambitiöst förslag, de vill reglera minimilöner. Men samtidigt säger de hela tiden att de vill värna vår modell och inte sabotera det som funkar väl hos er. Det är upp till bevis nu. EU-kommissionen måste visa sina kort. Vi vill som sagt inte ha ett initiativ och jag konstaterar att många andra länder tycker likadant. Det är hoppfullt.

21 EU-länder har minimilöner

I januari 2020 hade 21 av EU:s 27 länder en minimilön som bestäms av landets regering. Sverige, Danmark, Italien, Cypern, Österrike och Finland är undantagen. 

Det är oklart hur hög en minimilön skulle bli om EU införde en sådan. EU-kommissionen anger själva ingen siffra men det som oftast nämns är 60 procent av medianlönen i ett land, vilket är den gräns för fattigdom som Europarådet har satt. 

Svenska fack vill inte ha en minimilön eftersom facken är relativt starka och kan pressa upp lönerna i förhandlingar med arbetsgivarna. Arbetsgivarna ser en fördel med nuvarande system som skapar en flexibel arbetsmarknad och svenska politikerna är nöjda med en effektiv arbetsmarknad.

I andra länder är låga löner ett växande socialt problem. Efter finanskrisen 2008 har det uppstått sociala spänningar som EU vill minska. Runt om i EU försvagas också facken. Kollektiv­avtalens täckningsgrad sjunker. År 2000 omfattades 66 procent av löntagarna i EU av kollektivavtal. 2018 gällde det 56 procent. I Sverige är motsvarande siffra kring 90 procent.