Just nu hålls dagliga möten mellan fack och arbetsgivare inom industrin – med ambitionen att få fram nya kollektivavtal till månadsskiftet. Att förhandlingarna pausades i våras, på grund av pandemin, innebär att en del jobb redan är klart.

– När det gäller allmänna villkor som är specifika för de olika avtalsområdena är min bild att det inte återstår så mycket. De kom ganska långt med de frågorna i våras, säger Erland Olauson, ordförande för de opartiska ordförandena, Opo-gruppen, som alltid kliver in och leder den sista månadens industriförhandlingar.

I nuläget sitter Erland Olauson och hans kollegor i mindre grupper med parterna på olika avtalsområden.

– Men sedan blir det gemensamma slutförhandlingar om längd, nivå, fördelning och eventuella gemensamma frågor som rör alla inom industrin. Det jobbet har inte börjat riktigt än, det kommer stegras under oktober, säger Erland Olauson.

Slutförhandlingarna handlar alltså om hur många år de nya avtalen ska gälla samt hur stora löneökningarna blir och hur de ska fördelas. Erland Olauson vill inte svara på när han tror att man kommer till de frågorna.

Han konstaterar att det finns omständigheter som ”krånglar till” arbetet i år. Dels osäkerheten om ekonomin i stort som följt av pandemin, dels att las-frågan inte är löst.

– Det är inte lättare än det brukar vara, tvärtom. Men det brukar gå i alla fall. Det finns en tendens att man varje gång säger att nu är det värre än det någonsin har varit.

Är det värre än någonsin den här gången då?

– Ett antal faktorer gör det knepigare än normalt, framför allt osäkerheten om förutsättningarna.

Osäkra förutsättningar kan tala för kortare avtal, då det är svårt att veta vart utvecklingen tar vägen på längre sikt. Samtidigt gjorde parterna i våras en pensionsöverenskommelse som endast träder i kraft om avtalen blir treåriga, räknat från mars i år.

Har sannolikheten ökat för det ena eller det andra?

– Som Opo har vi som uppgift att verka för stabilitet i lönebildningen och ett märke som kan bli normerande för hela arbetsmarknaden. Därav drar vi slutsatsen att vi alltid ska verka för ett långt avtal. Sedan är det möjligt att parterna inte vill ha det och då får de säga ifrån.

Ett märke för hela arbetsmarknaden innebär att den kostnadsökning som industriparterna enas om väntas gälla för arbetsmarknaden i stort då övriga avtal förhandlas.

Är det den svåraste nöten i år när olika branscher har väldigt skilda förutsättningar utifrån hur man drabbats av covid-19?

– Att det är väldigt olika i olika branscher gör det inte lättare.

Tre yttre omständigheter i årets avtalsrörelse

1. Anställningsskyddet

Parternas las-förhandlingar, om ändrat anställningsskydd, stupade förra veckan. Å ena sidan kan det faktum att frågan inte är löst försvåra avtalsrörelsen. Å andra sidan är Erland Olauson nöjd med att dessa förhandlingar nu inte kommer pågå samtidigt som avtalsförhandlingarna.

– Det brukar innebära att man låser på bägge håll. Därför är vi tacksamma för att parterna har deklarerat väldigt tydligt att det inte ska föregå parallella förhandlingar under oktober.

2. Pensionsförhandlingarna

I våras förhandlades pensionsvillkor för LO-anslutna. Erland Olauson var då mån om att de förhandlingarna skulle bli klara innan avtalsrörelsens slutskede, för att slippa parallella processer. I april gjordes en överenskommelse där LO fick igenom en rad krav – men den är villkorad med att kollektivavtalen blir treåriga, vilket gör den till en faktor i avtalsförhandlingarna.

3. Pandemin

Den ekonomiska osäkerhet som pandemin skapat såväl nationellt som internationellt utgör en osäkerhetsfaktor i förhandlingarna. Dessutom har olika branscher drabbats på väldigt skilda sätt.