Kuppförsöket fick turkiska arbets­marknaden att skaka

Jaktplan bombade parlamentet. Pansarvagnar stängde av centrala Istanbul och militärer trängde in på tv-stationer.

Den 15 juli 2016 blev en dramatisk fredag i Turkiets historia. Höga militärer försökte avsätta Recep Tayyip Erdoğan. Men kuppen misslyckades. Presidentens svar blev massiva utrensningar. 

I ett kök i en förort till Stockholm sitter Bülent Kenes. På bordet står småkakor och te.

– Varsågod, säger han.

Livet i det lilla radhuset skiljer sig kraftigt mot hur det var hemma i Turkiet.

Där han var chef för landets statliga nyhetsbyrå och sedan flera tongivande tidningar. Bland annat den engelskspråkiga tidningen Today’s Zaman som han startade.

Med sina nästan 200 000 följare på twitter är han fortfarande en röst som är svår att runda. 

Bülent Kenes har varit en del av vad som kallas Gülenrörelsen. Det är ett löst socialt, religiöst nätverk som leds Fethullah Gülen som bor i USA. 

Rörelsen har haft stort inflytande över den turkiska arbetsmarknaden.

I början av 2000-talet stod de nära Erdoğans parti AKP.

Det var från Gülenrörelsen som Erdoğan och den turkiska statsapparaten rekryterade tjänstemän. Det lösa nätverket drev också kring 1 000 skolor som hade 30 000 lärare.

Med stipendier och kulturella verksamheter formade också arbetslivet i Turkiet av rörelsen. Men snart uppstod vad som kan beskrivas som en maktkamp mellan presidenten och rörelsen. 

Och den striden har präglat delar av utvecklingen på landets arbetsmarknad. 

När Bülent Kenes, som är välkänd debattör och journalist i Turkiet, förra året gick ut på Twitter och sade att han lämnar rörelsen väckte det uppståndelse.

Han tonar dock ned betydelsen av det.

– Jag har stött Gülenrörelsen tidigare men det är bara en del av min identitet. Jag har tio olika hattar och en av de tio var mitt engagemang i Gülenrörelsen. 

Han resonerar att Gülenrörelsen är ett löst sammansatt nätverk. Det finns inga medlemskort eller register. Däremot fanns en informell struktur.

– Så jag gick ut och deklarerade att jag inte är en del av det längre.

Beslutet möttes av förvåning. Många i rörelsen hörde av sig och tyckte det var tråkigt, andra skrev att han var dålig för rörelsen och att det var bra att han lämnade. 

Bülent Kenes säger att skälet var att det fanns en press på honom från rörelsen att inte uttala kritik mot vissa personer eller företeelser.  

Erdoğan har haft Gülenrörelsen som sin främsta måltavla. Den senaste tiden har stödet för hans parti AKP minskat.

Det växer nu fram nya partier i landet. Den tidigare premiärministern oh AKP-politikern Ahmet Davutoglu bildade förra året ett eget parti, Framtidspartiet. Delar av Gülenrörelsen hoppar att han ska kunna få bort Erdoğan. 

Men Bülent Kenes kritiserade Ahmet Davutoglu eftersom han inte såg någon större skillnad mellan honom och Erdoğan.

De sista fragmenten av demokrati sopas bort i Turkiet

Nyheter

– De är sprugna ur samma källa. Det är ingen riktigt opposition men flera tyckte inte om att jag uttryckte mig så, säger Bülent Kenes.

Förhoppningen är att den tidigare premiärminister ska ta över och att Gülenrörelsen återigen ska bli en betydande del av det turkiska samhällslivet. 

Att då ge sig på en möjlig framtida bundsförvant ansågs opassande.

– Jag kunde inte acceptera det. Jag gick frivilligt med i Gülenrörelsen. Det var inte den som skapade mig eller min identitet, det var jag själv. Jag har tidigare varit fri att säga vad jag vill men jag lämnade för att jag upplevde att det fanns en social press på mig, säger han.

Den politiska dragkamp som pågår mellan AKP och Gülenrörelsen har fått massiva konsekvenser på arbetsmarknaden.

Amnesty har kritiserat Turkiet för massavskedanden efter kuppförsöket. Siffrorna är osäkra men kring 200 000 kan ha rensats bort från sina jobb.  medan 50 000 gripits, enligt nyhetsbyrån Reuters.

Många av de som blev av med sina jobb och greps var lärare, domare, journalister och fackligt aktiva som regeringen anklagade för terrorbrott. 

Enligt världsfacket Ituc, som rankar hur det är att jobba fackligt i 177 länder, så är Turkiet ett av de tio värsta länderna.

Bülent Kenes bekräftar att kuppförsöket ledde till stora förändringar av arbetsmarknaden.

Han har ett stort kontaktnät men insynen i fackens situation är begränsad. Han vågar nämligen inte höra av sig till de bekanta som är kvar i Turkiet.

– Jag ringer inte eftersom jag är orolig för att polisen då kan gripa mina vänner och anklaga dem för att vara terrorister, säger han.