Att rutbidraget höjs igen har väl inte undgått någon. Nu ska en av Centerpartiets stoltaste punkter i januariavtalet förverkligas. 

Från januari nästa år höjs taket till 75 000 kronor. En tredubbling från 2019.

Men att ännu mer skattemedel ska gå till rutbidrag är faktiskt helt orimligt. Särskilt i ljuset av den rådande coronapandemin och de resurser som behövs i landets drabbade sektorer.

Rut är också helt orimligt i hur det göder ett bidragsberoende bland landets rika. 

För oavsett vad förespråkarna säger så är det landets rikaste tiondel som främst gynnas av bidraget. 

Centerpartiets argument att rutjobben går till ”människor med svag ställning på arbetsmarknaden” stämmer inte heller.

Enligt Riksrevisionens rapport från februari går så mycket som en tredjedel av alla rutjobb till arbetskraftsinvandrare. Rut gynnar alltså inte i första hand den svenska arbetsmarknaden. 

Centerpartiets skattepolitiska talesperson Per Åsling myser när han berättar om hur det utökade rutbidraget ska underlätta livspussel. 

Vilkas livspussel Åsling pratar om är dock uppenbart: Höginkomsttagarnas.

Mindre mys och mera stränga röster hörs från C när partiet pratar om ”bidragsberoende”. Intressant nog gäller det inte bidragsberoendet bland deras egna målgrupper. 

Centerns moraliserande retorik handlar i stället om att stämpla människor som är sjuka eller som saknar jobb. Partiet hymlar inte med att de vill göra det svårare för dessa. 

Att de vill sänka socialförsäkringsstöden och bygga in motprestationer för försörjningsstöd.

Men vad motprestationen för höginkomsttagare som kvitterar ut rutbidrag bör vara pratar de inte om.

Detta är intressant sett till kostnaderna för respektive samhällsstöd. 

Försörjningsstödet kostar skattebetalarna 11 miljarder kronor medan rut- och rot-bidragen sammanlagt, och det före rut-höjningen, kostar 16 miljarder. 

Det satsas alltså avsevärt mindre på dem som behöver stöd för att klara dagen än på dem som använder skattemedel för att sätta guldkant på tillvaron. 

Troligtvis kommer den trenden bara att öka när ännu fler tjänster – som klädtvätt, möbelmontering och tillsyn av fritidshus – ska subventioneras av skattebetalarna genom rut.

Att Centerpartiet så tydligt fortsätter driva en ojämlikhetsskapande politik som gynnar landets höginkomsttagare är anmärkningsvärt. För i samma veva skuldbelägger de och stigmatiserar människor som inte passar in i partiets världsbild.

Vi måste prata mer om de rikas destruktiva bidragsberoende. Och vi måste ifrågasätta varför skattebetalarna ska fortsätta göda det.