Tony Karlsson planerar en manifestation för mexikanska arbetare utanför Electroluxs huvudkontor i Stockholm.

Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Linda Flood

Klockan är halv åtta på morgonen. En person i en blå välstruken skjorta går in genom dörrarna till Electrolux huvudkontor i Stadshagen, Stockholm.

Några minuter senare dyker enstaka kolleger upp; en vit skjorta, senare ett rött linne. Ett fåtal personer passerar i morgonens klibbiga sensommarvärme.   

Utanför den röda tegelbyggnaden har Tony Karlsson tänt en cigarill och funderar över hur aktionen ska gå till. Han kommer direkt från sitt pass som tidningsutdelare i Södertälje och är nu här för att rekognosera.

På onsdag, den 26 augusti, ska han och några vänner stå här och dela ut flygblad till anställda och förbipasserande. 

– Vi kommer inte att vara så många men det har en symbolisk betydelse. Jag kan skicka bilderna till Mexiko och visa att vi varit vid huvudkontoret, säger han.

Men hur började det egentligen? Varför står han här? 

– Jag läste en artikel i El Pais, förklarar han. 

I mitten av april hade den spanska tidningen en målande artikel om en begravning i Mexiko. En anställd på en fabrik som tillverkar kylskåp åt Electrolux hade dött i corona. 

Och de anställda var kritiska mot arbetsgivaren. 

Redan innan dödsfallet hade de mexikanska myndigheterna, den 30 mars, deklarerat hälsonödläge. De hänvisade till den rådande pandemin och samhället stängde igen.  

De mexikanska arbetarna fick besked om 70-tal sparkas eftersom de protesterade mot att de skulle tvingas jobba under pandemin då Mexiko stängde ned samhället.

Men Electrolux hävdade att produktionen av kylskåp var samhällsnödvändig. De anställda på fabriken i Ciudad Juárez, som ligger nära gränsen mot USA, var tvungna att gå till jobbet ändå. De var oroliga för att bli sjuka.

Flera anställda smittades senare och hittills har åtta personer dött i covid-19. 

Under våren växte oron och protesterna mot att de var tvungna att jobba. Ett 70-tal anställda fick då sparken. Tony Karlsson följde noga förloppet. 

– Jag gick med i en Facebookgrupp och fick kontakt med anställda på fabriken, säger han.

Han förmedlade också kontakter till journalister som skrev om fallet och ställde frågor till det svenska facket Unionen, som organiserar anställda på Electrolux.  

Mejl skickades. Påstötningar gjordes och nu dirigerar han protestaktioner för att hjälpa arbetarna på andra sidan Atlanten som han aldrig träffat. 

– Jag var tvungen att göra något, säger han. 

På Nationalekonomiska institutionen i Göteborg jobbar Olof Johansson Stenman.

Han har ägnat en stor del av sitt forskningsliv att undersöka människors beteende och varför vi många gånger väljer att handla osjälviskt.

– Det finns förstås många förklaringar från olika perspektiv och det finns även rent biologiska orsaker, säger han.

Människan är född att bry sig om sin avkomma, men också sin grupp.

– Sen har det hänt saker rent tekniskt. Genom tidningar, radio och tv och så vidare kan vi lättare känna med människor på andra sidan jorden. Om vi ser bilder eller film på enskilda personer är det mycket lättare att knyta an och vilja hjälpa än om vi bara får information om ett antal personer som drabbats. 

Att vissa verkar engagera sig mer i andras människors villkor är, enligt Olof Johansson Stenman, svårt att förklara i enskilda fall.

– Rent allmänt är det så att vissa helt enkelt bryr sig mer om andra, bland annat för att de har en större empatisk förmåga.

Men även de tankar en person bär på är avgörande. Religiösa har större tendenser att hjälpa vissa grupper. Att vara principfast kan i vissa fall öka benägenheten att hjälpa främlingar eftersom det för dem är viktigare att göra vad de tycker är rätt. 

– De är beredda att betala ett högt pris för att säga vad de tycker. De kan vara jobbiga personer att ha i sin närhet men på samhällsnivå är de viktiga. De som drivit fram bättre villkor för arbetare i Sverige är förmodligen ofta personer som ansetts som ganska jobbiga.

När Tony Karlsson först får frågan varför han engagerat sig i Electroluxarbetarna börjar han prata om Mexiko.

Att han varit där mycket. Att hans tjej kommer från Mexiko och efter flera år i Sverige flyttat tillbaka och bor där. 

Tony Karlsson har nu promenerat bort från huvudkontor och sitter med en dubbel espresso framför sig på en uteservering. Klockan halv två i natt gick han upp för att dela ut tidningar. 

– Det är ett slitigt jobb, säger han.

Trots att fingrarna är gula av nikotin ser den 63-åriga kroppen ut att vara i god form. Han berättar om sin tid som löpare. Första gången han åkt till Mexiko var 1992. För att höghöjdsträna löpning. 

Han berättar sen om sin period som svampplockare. Hur han var ute nästan jämt. Sen var det fritidsfiske som gällde.

– När jag börjar med något är det inte måttligt, säger han. 

Tony Karlsson började som verkstadsarbetare på Saab Scania och Alfa Laval där han började engagera sig politiskt.

Men jobbkrisen kom i mitten av 1990-talet och han gick en kurs i programmering och blev först lärare i programmering och började sedan på ett företag.

– Jag var helt tokig i programmering ett tag, säger han.

Men så rök han ihop med chefen och sa upp sig. Livet tog en ny vändning och för att klara hyran blev han tidningsutdelare. 

Tony Karlsson säger att han har har lätt för att bli engagerad.

Men han funderar också om hans resor gjort honom mer benägen att engagera sig för människor långt bort. Eller hans arbete mot främlingsfientlighet, då han varit med och startat flera nätverk mot rasism. Men nu är det arbetarnas villkor på Electrolux som gäller.

Han reser sig upp. 

Tar några steg bort från fiket och tänder en cigarill till.

Funderar högt över vad det svenska företagets nästa steg ska bli. Vad utredningen som Electrolux dragit igång för att undersöka uppsägningarna på fabriken kan komma fram till. Hur det ska gå på manifestationen?

Marie Ende, som är handläggare på den fackliga biståndsorganisationen Union to Union, har jobbat med fackligt bistånd i över 20 år och stött på många som engagerat sig för arbetare i andra länder. 

Drivkrafterna ser, enligt hennes erfarenheter, lite olika ut. 

– Det finns enskilda individer som vill göra en skillnad genom att åka iväg och andra vill skänka pengar. Sen beror det på var en person befinner sig i livet. 

Hon sammanfattar det fackliga engagemanget med tre drivkrafter. Det fackliga löftet, solidaritet och egenintresse. 

Det fackliga löftet handlar om att man håller ihop vill ha jämlikhet och gör vad man kan för stoppa lönekonkurrens. 

Solidariteten handlar om att hjälpa de kolleger som behöver det. 

Egenintresset grundar sig på en insikt att om ett land kan konkurrera med dåliga arbetsvillkor kan våra egna jobb försvinna.

Tony Karlsson har rökt klart. Han ska snart ta pendeltåget tillbaka till Södertälje men tänker på sitt engagemang. Vad som driver honom så. Han säger att han förstår att det kan vara en styrka, men att allt också har ett pris.

– Det som är ens starka sida är på samma gång ens svaga sida. När man tappar det man har gått in i så mycket så blir det tomt efteråt.

Electrolux i Mexiko

• I april sades ett 70-tal anställda på en fabrik i Juárez upp då de protesterat mot att produktionen fick fortsätta samtidigt som resten av Mexiko stängt ned. Ett 20-tal vägrade att skriva under sin uppsägning och stämde företaget. Flera av de som skrev under uppsägningen kände sig tvingade att göra det och hoppas på att få det avgångsvederlag som de har rätt till.

• Hundratals på fabriken, som har 4 800 anställda har smittats av corona och åtta har dött i covid-19. 

• Electrolux presschef Åsa Öhman uppger att företaget startat en utredning för att ta reda på om fabriken i Juárez handlade i enlighet med företagets uppförandekod. Utredningen förväntas bli färdig inom en månad. Men Electrolux hävdar att fabriksledningen försökt lösa utbrottet så gott de kunnat. 

• Union to Union är en facklig biståndsorganisation som samordnar LO, TCO, Saco och deras medlemsförbund i det internationella fackliga utvecklingssamarbetet. Genom Union to Union stöttar de svenska förbunden ett hundratal projekt i lika många länder.