Kampen för att förenkla tillvaron för svenska företagare är alltför ofta något av ett ständigt pågående spel likt nöjesfältens ”Whack-a-mole” där en ny mullvad tittar upp ur ett annat hål oavsett hur många du stoppat med din klubba.

Det kan ibland kännas tröstlöst men samtidigt vet vi att marginalerna ofta är små och att lagstiftarna sällan tänker på helheten utan bara nyttan av varje förslag för sig. Så klubbandet fortsätter. 

Det är i det ljuset vi ska se att det den 1 juli 2018 infördes en skyldighet för arbetsgivare att ta fram en rehabiliteringsplan för återgång i arbete om arbetstagaren har varit frånvarande på grund av sjukdom i 30 dagar.

Den anställde ska heller inte antas komma att återgå i arbete inom 60 dagar från insjuknandet. Så långt kanske det låter rimligt?

Skenet bedrar. Rehabiliteringsplanen ska upprättas även om den aldrig används. Den ska dessutom göras i förebyggande syfte.

Det vill säga, om sjukdomen kan vara längre än 60 dagar ska arbetsgivaren redan vid dag 30 upprätta planen. Det är ett skolboksexempel på det hopplösa i de administrativa pålagor som ständigt läggs på företagare. 

Arbetsgivaren hade dessutom ett långtgående ansvar för sina anställdas arbetsmiljö, sjuklönekostnader och rehabilitering redan innan skyldigheten att ta fram rehabiliteringsplaner.

Utöver arbetsmiljölagen och lagen om anställningsskydd har arbetsgivaren hundratals lagar, förordningar och lokala regler att förhålla sig till i sin dagliga verksamhet. 

Totalt arbetar två miljoner människor i företag med mindre än 50 anställda. För många av dessa företag medför en långvarig sjukdom stora svårigheter för företaget, dess ägare och anställda.

Även på arbetsplatser där det tidigare knappt förekom något sjukfall är nu stora delar av personalstyrkan i behov av rehabilitering. Kravet att ta fram en rehabiliteringsplan gäller oavsett om sjukfrånvaron beror på skador i samband med arbetet, skador på fritiden eller Covid-19.

Då är det helt orimligt att fokus hamnar på att formulera en pappersprodukt som nästan aldrig efterfrågas.

Vi har många åtgärder att föreslå, men en bra början och en tydlig signal om att ministern avser lyssna på Sveriges företagare vore att se till att den saknade rutan i Försäkringskassans blankett kommer på plats

Erik Gustaf Ageberg

I det här fallet finns det dock en lösning som gynnar alla parter.

Företagarna har under det senaste året gång på gång påtalat det orimliga i att företagare ska bedöma sannolikheten för en sjukskrivningslängd.

Ett enkelt och konkret förslag för att avhjälpa detta vore därför att hälso- och sjukvården bedömer om sjukskrivningen kan antas att pågå i över 60 dagar och sedan markerar detta på angiven plats i Försäkringskassans intyg.  

Naturligtvis är det viktigaste under den pågående viruspandemin att minska smittspridningen. Med facit i hand har covid-19 i många fall visat sig vara en mycket svår sjukdom. Många av de insjuknade kommer att ha en lång rehabiliteringstid.

För landets företagare innebär detta – utöver att deras medarbetare, deras familjer eller de själva drabbats – att de ska inleda en rehabiliteringsprocess för en sjukdom som den samlade läkarkåren fortsatt har begränsad kunskap om. 

Företagarna uppmanar därför socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi att underlätta för landets arbetsgivare att ta en större ansvar för rehabilitering av medarbetare istället för att öka administrationen med hopplösa krav och detaljstyrande signalpolitik.

Vi har många åtgärder att föreslå, men en bra början och en tydlig signal om att ministern avser lyssna på Sveriges företagare vore att se till att den saknade rutan i Försäkringskassans blankett kommer på plats.

Det vore en mullvad mindre att oroa sig för, och ministern skulle kunna se fram emot ett lättnadens tack från Sveriges företagare.