Centerns glädjetjut efter att ha fått igenom höjningen av rutbidragets maxbelopp vet knappt några gränser.

Att maxbeloppet höjs från 50 000 till 75 000 kronor och att fler tjänster ska omfattas vid rutbidrag möjliggör kraftigt höjda bidrag för de svenskar som redan har högst inkomster.

Så man förstår Centerns glädje. Drivkraften i rutprojektet, att omfördela från fattig till rik, har ju lyckats.

Nu är det visserligen inte denna ambition som Centern saluför för sitt rutprojekt. Skulle de göra det kunde ju folk börja tycka att det finns viktigare uppgifter för ett parti än att berika de redan rika.

Därför har Centern och andra borgerliga partier hittat på en massa andra skäl.

Att projektet med rutbidrag egentligen inte kostar någonting eftersom staten får tillbaka lika mycket eller mer, är ett av dem.

Den granskning som Riksrevisionen gjorde av rutbidragen i februari i år visar dock att intäkterna från rut ”tydligt understiger kostnaderna”.

Och då har man, påpekar Riksrevisionen, inte ens räknat med det kostnader som tillkommer genom att pengarna som används till rutbidrag tas från andra delar av ekonomin som därmed förlorar inkomster.

Och Centerns och övriga borgerliga partiers ord om att även låginkomsttagare kan få rutbidrag faller i varje granskning.

Nästan hälften av hela beloppet som staten betalar ut i rutbidrag går till bara 11 procent av rutbidragstagarna.

En liten grupp, de med höga inkomster, får alltså en mycket stor del av allt som betalas ut, eller mer precist: Mer än hälften av Rutsumman betalas ut till den femtedel med högst inkomster.

Man har till och med lyckats montera in en nedre spärr för systemet. För att över huvud taget ha rätt till rutbidrag måste du nämligen ha en tillräckligt hög inkomst som skatteförändringen kan kvittas mot.

De med allra lägst inkomster har alltså inte ens chansen att söka något Rutbidrag, vilket ju är helt logiskt eftersom bidraget är konstruerat för de högavlönade.

Ett annat av Centerns svepskäl för att hylla rut är att bidraget minskar svartjobben. Det är möjligt, säger Riksrevisionen, men inte mer än om reparationer och liknande skulle gjorts utan rutbidrag.

Skatteverket har tidigare sett en viss nedgång på svartjobben, främst på grund av att vi nu betalar med kort i stället för med sedlar, men här finns också en liten påverkan av rutbidraget, tror Skatteverket.

Riksrevisionen pekar dock på att finansdepartementet har räknar med en nedgång som är 23 gånger större än den som Skatteverket har räknat fram.

Ett ganska stort mått av önsketänkande har alltså infekterat beräkningarna bakom detta svepskäl.

Att folk får jobb är ett ständigt återkommande svepskäl för allehanda borgerliga spektakelförslag, allt från sänkta löner och sämre arbetsvillkor till ökat stöd till alla företagsägare.

Att folk får jobb påstår Centern också vara ett skäl för rutbidragen.

Naturligtvis får de som anlitas jobb, men de pengar rutbidragen kostar staten skulle extremt många fler arbetstillfällen skapas om de riktas till andra grupper, som till exempel om kommuner och regioner skulle få pengarna för att anställa fler inom vård och omsorg.

Då skulle bidragen också få en betydligt bättre fördelningsprofil i och med att det värde som skapas tillfaller hela befolkningen.

Visst finns behov av stöd och hjälp i hemmen hos många äldre och utsatta som har svårt att klara av många saker i hemmen själva. Där finns definitivt ett skäl till statligt understöd.

Men en sådan funktion finns redan. Den kallas hemtjänst och styrs till dem som har behov av stöden i stället för till dem som har pengar.

Fört oss övriga finns faktiskt inget skäl alls till att vi inte ska betala själva för de varor och de tjänster som vi köper till vår bostad.

Rutbidragens enda syfte är att berika de redan rika. Att ge de välsituerade känslan av att ha tjänare kan vara en bidragande orsak, men egentligen har de ju råd att betala för tjänsterna ur egen ficka.

De skulle inte behöva dessa gigantiska bidrag från lågbetalda skattebetalare.

Men när omfördelningen från fattig till rik är prio ett handlar det inte om vad man har råd till. Själva omfördelningen är skäl nog.