”Jonas Gardell – du behövs som kultur­borgarråd i Stockholm”

Kanske märks kulturens betydelse som allra mest när vi inte kan ta del av den.

Kultur är ytterst möten mellan människor och gestaltandet av deras upplevelser och åsikter. Mycket av detta går att överföra till digital form, men mycket av kulturens kraft avtar med det uteblivna fysiska mötet.

Det är därför inte konstigt att vi nu längtar till konserten, till teaterföreställningen eller till den form kulturen tar i vår vardag.

Vi är många som också med rätta är oroade för vad som händer för de många professionella kulturutövare som vanligtvis ger oss glädjen, inspirationen och det tankeväckande intrycket.

När konserten ställs in så är det både musikerna och de som jobbar runt omkring som drabbas.

Det är uppenbart att Gardell skulle föra en betydligt bättre kulturpolitik i Stockholm än den nu förda

De i sig rimliga insatserna för att begränsa smittspridningen slår nu hårt mot stora delar av den kulturella näring som inte minst är en viktig del av storstadens puls.

Det är därför begripligt och rätt att branschen kräver mer av det offentliga. Det starka samhället borde i en tid av kris kunna värna en bransch som på många sätt belagts med yrkesförbud.

Senast i denna debatt är det Jonas Gardell som krävt ytterligare insatser.

Regering och riksdag har fattat ett antal beslut som stöder näringen. Allt från de riktade stöd som beslutats om till mer generella insatser för att hjälpa företag genom krisen.

I takt med att begränsningar för offentliga möten kvarstår under längre tid är det rätt att kräva mer av det offentliga.

Det är därför i grunden en välkommen debatt.

Samtidigt som vi kan och ska diskutera om regeringen gjort tillräckligt är det dock påfallande tyst kring Stockholms insatser för att stödja vårt lokala kulturliv.

Det är inte så konstigt.

Medan staten beslutat om ett första riktat stöd om 500 miljoner kronor till kulturen och ännu större generella stöd, så har Stockholm stad beslutat om ett utökat stöd på 0 miljoner kronor.

Ja, siffran är korrekt.

När en av Stockholms viktigaste näringar blöder har den grönblå majoriteten i Stockholms stadshus bestämt att staden inte har några ytterligare resurser att stödja den näringen som för tillbaka mångfalt till vår stad, exempelvis i form av besök till staden. 

Kulturborgarrådet Jonas Naddebo (C) lovade initialt ett krispaket men när detta synades i sömmarna visade det sig helt bestå av medel som togs från en annan del av kulturstödet.

Faktumet att staden i denna historiska kristid ansåg sig ha råd med exakt noll kronor ytterligare till kulturen fick 1 100 kulturutövare att skriva på ett upprop och kräva insatser från staden.

Sedan dess är Naddebo tyst i den offentliga debatten.

Så även nu alltså.

Det är egentligen inte så konstigt. Sedan maktskiftet 2018 är det uppenbart att kulturen är nedprioriterad i Stockholm stad.

Samtidigt som vi kan och ska diskutera om regeringen gjort tillräckligt är det dock påfallande tyst kring Stockholms insatser för att stödja vårt lokala kulturliv

Stora sparkrav har lett till stängda bibliotek, höjda avgifter till kulturskolan och ett utarmat kulturstöd.

Den styrande majoriteten av moderater, centerpartister, miljöpartister, liberaler och kristdemokrater har valt skattesänkningar före kulturen.

Att de nu inte anser sig ha råd att bidra till räddningen av den för storstaden så viktiga kulturnäringen är på många sätt konsekvent.

Jag hoppas Jonas Gardell fortsätter ta debatten om kulturens villkor.

Jag hoppas även att han, och andra utövare, också kräver ansvarstagande från Stockholm stad.

Det är uppenbart att Gardell skulle föra en betydligt bättre kulturpolitik i Stockholm än den nu förda.