För att begränsa smittspridningen och möjliggöra återgången till en normalt fungerande samhällsekonomi är det, förutom storskalig testning och smittspårning, avgörande att Folkhälsomyndighetens råd följs på landets arbetsplatser.

Utrymmet att förbättra efterlevnaden är betydande, men det krävs stöd från Arbetsmiljöverket för att det ska kunna ske.

Utöver denna akuta arbetsmiljöutmaning riskerar pandemin att bygga upp en arbetsmiljöskuld på hela arbetsmarknaden.

Med ett intensifierat lokalt arbetsmiljöarbete kan vi undvika svårläkta sår i arbetslivet.

Sedan pandemin bröt ut har diskussionen om valet av strategi varit intensiv. Resor, idrott, uteliv och evenemang är områden som har lyfts fram som centrala för att begränsa smittspridningen.

Men ett område som har hamnat i skymundan är de nödvändiga åtgärderna på alla de arbetsplatser som inte direkt berörs av behandlingen av smittade.

Med fem miljoner anställda som fortfarande arbetar är det avgörande att arbetsgivarna följer de särskilda råd för arbetsplatser och verksamheter som Folkhälsomyndigheten slår fast i sin föreskrift från den 1 april.

Men hur väl efterlevs råden? 

Akavia organiserar 130 000 akademiker inom det samhällsvetenskapliga området som finns på alla delar av arbetsmarknaden. När vi frågar våra medlemmar i vilken utsträckning deras arbetsgivare följer Folkhälsomyndighetens råd är det sammanfattande svaret att så ofta är fallet, men att det finns en betydande potential för förbättring.

Bäst insatser gör arbetsgivarna när det handlar om att undvika resor, att ha digitala möten och att sprida information om covid-19. I dessa fall anser minst nio av tio av våra medlemmar att råden följs i hög eller mycket hög utsträckning. 

Även om det finns förbättringspotential inom dessa områden är det betydligt färre arbetsgivare som följer råden om arbetstid och att hålla distans.

Nära en av fyra följer inte rådet att glesa ut sittplatser och nära hälften följer inte rådet om att anpassa arbetstiden för att undvika rusningstrafik.

Med rätt insatser kan vi både se till att arbetslivet inte blir en källa till smittspridning, men vi kan också lägga grunden för att utveckla svenskt arbetsmiljöarbete i linje med den senaste forskningen

Lee Wermelin och Daniel Lind

Det utrymme för förbättring som vi ser baseras även på skillnader i efterlevnad mellan branscher, som inte enbart kan förklaras av olika förutsättningar i arbetet.

Till exempel tycks det som om kommunal sektor i flera avseenden släpar efter privat och statlig sektor. Vidare utmärker sig konsulter inom ekonomi och juridik negativt i flera avseenden, samtidigt som konsulter inom teknik och telekom utmärker sig positivt.

För att ytterligare förbättra efterlevnaden av Folkhälsomyndighetens råd på Sveriges arbetsplatser bör regeringen ge Arbetsmiljöverket i uppdrag att snarast börja informera arbetsgivare, medarbetare och allmänhet om råden.

Myndigheten bör också bistå arbetsgivare med rådgivning och vägledning om hur efterlevnaden kan förbättras.

När vi alla så småningom återgår till våra ordinarie arbetsplatser är det avgörande att detta inte blir huvudkällan till en andra eller tredje våg av smittspridning. Det handlar om att ta samhällsansvar, men det handlar också om att ta ansvar för medarbetarnas arbetsmiljö.

Pandemin innebär inte bara omedelbara arbetsmiljörisker för de yrkeskategorier som arbetar i vårdkedjan, utan gäller för en stor grupp av andra professioner.

Precis som de ekonomiska effekterna sprider sig från de initialt drabbade branscherna till övriga ekonomin, sprider sig stressen och pressen från de direkt involverade yrkeskategorierna till många andra.

Detta blir tydligt när vi frågar våra medlemmar om hur deras arbetsmiljö har påverkats av pandemin. Arbetsbelastningen och stressen har ökat markant. Detta gäller för alla delar av arbetsmarknaden, i privat och offentlig sektor.

Det gäller för unga och gamla, för kvinnor och män, för chefer och medarbetare. Ett viktigt skäl till denna försämring är att hälften av medlemmarna i någon utsträckning arbetar med arbetsuppgifter som har uppstått i spåren av pandemin.

Två av tre av dessa uppger att de även utför sina ordinarie arbetsuppgifter och var fjärde skjuter upp dem till senare. Nio av tio får därmed ingen avlastning och arbetsbelastningen ökar, nu eller senare.

Detta har en avsevärt negativ effekt på stressen. För de som anger att de även utför ordinarie uppgifter har stressen ökat i hög utsträckning för var fjärde medlem. För de som skjuter upp ordinarie arbetsuppgifter har stressen ökat för tre av fyra.

Den här försämrade arbetsmiljön är särskilt oroväckande eftersom stressen har ökat och arbetstillfredsställelsen trendmässigt har försämrats under flera decennier. Detta gäller för stora delar av arbetsmarknaden, alla utbildningsnivåer och främst för kvinnor.

Ju längre krisen pågår, desto större är därmed risken att vi ökar Sveriges arbetsmiljöskuld ytterligare.

Vi vet att många verksamheter i dag är hårt pressade av pandemins ekonomiska effekter.

Men detta får inte skymma det grundläggande: att arbetsgivaren alltid har arbetsmiljöansvaret och att behovet av ett aktivt arbetsmiljöarbete ökar i en kris.

Detta arbete blir bäst om det sker i samverkan mellan arbetsgivare och fackliga organisationer – och det handlar både om att begränsa smittspridningen och att säkra en god arbetsmiljö med utgångspunkt i en minskad arbetsbelastning och stress.

I det här arbetet är Akavias utgångspunkt alltid att vara en konstruktiv part.

Förutom behovet av ett intensifierat lokalt arbetsmiljöarbete bör regeringen ge myndigheten för Arbetsmiljökunskap, Mynak, i uppdrag att redan nu förbereda för och genomföra kunskapsinhämtning och forskning om hur den pågående pandemin kan komma att påverka arbetsmiljön på längre sikt och hur de negativa effekterna i möjligaste mån kan undvikas.

Avgörande i detta är att inte bara fokusera på det som skapar otillfredsställelse, utan även på det positiva – lärande, kreativitet och innovation – som skapar tillfredsställelse i arbetet.

I samma anda bör regeringen utveckla uppföljningen av sin arbetslivspolitik och modernisera skrivningarna i den nya arbetsmiljöstrategi som nu arbetas fram.

Med rätt insatser kan vi både se till att arbetslivet inte blir en källa till smittspridning, men vi kan också lägga grunden för att utveckla svenskt arbetsmiljöarbete i linje med den senaste forskningen.