”Hela coronagrejen tar vårt liv och våra möjligheter lite ifrån oss”. Thea Porseland, en gymnasieelev i Göteborg berättar i Arbetet hur svår den här våren varit.

Både att i ett slag ställa om från den vanliga barnskötarutbildningen till distansundervisning. Men lika mycket att tvingas ändra sina planer och sin syn på framtiden. 

Coronakrisen har slagit hårt mot samhället på mycket kort tid. Och medan viruset främst drabbat landets äldre blir det allt tydligare att den ekonomiska krisen på sikt främst kommer att slå mot ungdomarna. 

Men inte alla ungdomar, detta är viktigt att förtydliga. Det är arbetarklassens barn vi pratar om här.

För ekonomiska nedgångar tenderar att öka redan stora klassklyftor och slår hårdast mot arbetarfamiljer. Och historiskt har vi sett att återhämtningen efter kriser tar längre tid, eller aldrig sker helt, i dessa grupper.

I en intervju i Arbetet påpekar Lena Nyberg, generaldirektör för myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF), att ungdomar drabbas hårdare av coronakrisen än i tidigare kriser: ”Vi riskerar att få en generation av unga som hamnar i utanförskap”, konstaterar hon.

Att coronakrisen redan hunnit påverka ungdomar visar en ny rapport från Ungdomsbarometern.

Rapporten visar att gymnasieungdomars oro för framtiden har ökat. Nästan dubbelt så många svarar att de är oroliga jämfört med 2019. 

Och oron är helt befogad, något annat är svårt att hävda. För medan arbetslösheten ökat i stort i Sverige ser vi en rekordökning bland landets unga. 

Hela 20 000 fler ungdomar är inskrivna på Arbetsförmedlingen nu jämfört med samma period 2019.

Och framtidsutsikterna ser minst sagt dystra ut. I prognoser väntas ungdomsarbetslösheten nästan fördubblas från knappt nio procent i år till 15 procent 2021.

Och det syns inte bara i statistikens procentsatser. I Ungdomsbarometern svarar fyra av tio att de blivit av med ett extrajobb under våren och en fjärdedel att de blivit av med sitt sommarjobb.

Detta är allvarligt och det drabbar särskilt arbetarungdomarna. De som verkligen behöver en extra inkomst för att köpa det nödvändigaste eller när studiebidraget under sommaren uteblir.

Kanske allvarligast i Ungdomsbarometerns rapport är att den psykiska ohälsan ökat under coronakrisen.

Hela fem av tio gymnasieungdomar svarar att de tycker livet är ensamt 2020 jämfört med två av tio hösten 2019. Dessutom svarar endast fyra av tio att tillvaron är trygg nu jämfört med sju av tio i höstas.

Och detta är kanske inte konstigt, men desto viktigare att uppmärksamma.

För den psykiska ohälsan är redan i normala tider mer utbredd bland ungdomar med socioekonomiskt låg bakgrund, och med en ekonomisk krisen riskerar ännu fler att drabbas. Här handlar det alltså om att motverka en negativ spiral där ohälsa och arbetslöshet samspelar.

Det är lätt att sympatisera med framtidsoron och frustrationen hos barnskötareleven Thea Porseland och andra ungdomar just nu. Att förstå deras känsla av vanmakt och orättvisa. 

Men lika viktigt är det att förstå att om deras befogade oron inte tas på allvar kommer krisen leda till ännu större orättvisor. Ännu större klyftor.

Och det kommer att drabba dem som inte ens hunnit bli vuxna än.

Vårt land har vare sig råd med skenande klassklyftor eller en hel generation som lämnas utanför innan de ens hunnit ta sig in i vuxenvärlden.