Arbetslinjens återkomst måste prioriteras i tider av osäkerhet och försämrade konjunkturutsikter. Integration och ekonomiskt utanförskap är en av vår tids största utmaningar och därför måste regeringen använda alla verktyg till buds för att få in fler i arbete.

Historien har visat att tillfälliga justeringar lätt kan bli permanenta inrättningar – de höjda ersättningsnivåerna i a-kassan får inte bli ytterligare ett i raden av dessa exempel.  

Medan sjukvården brottas med coronapandemins konsekvenser har det som bekant parallellt eskalerat en jobbkris.

Arbetsförmedlingen skickar varningssignaler om att antalet inskrivna arbetslösa kan komma att uppgå till 600 000 personer i början av nästa år och det i ett redan ansträngt läge på svensk arbetsmarknad.

Sverige är det enda av EU:s alla medlemsländer vars arbetslöshet har höjts. 

Nyligen presenterades regeringens utredning om ett nytt regelverk för arbetslöshetsförsäkringen (16/6).

Förslaget kommer sannolikt att förbättra många delar av arbetslöshetsförsäkringen. Moderniseringen av den är en i raden av välbehövliga ansiktslyft på svensk arbetsmarknad.

Diskussionerna kommer med anledning av utredningsförslaget att fortsätta vad gäller inkomstvillkor mot arbetad tid och nedtrappning mot längre ersättningstid – men den mest avgörande debatten är den om ersättningsnivåerna.

De politiska uppfattningarna om höjda ersättningsnivåer i a-kassan har tydliga skiljelinjer.

Däremot är forskningen enig om konsekvenserna av höjda ersättningsnivåer. Konjunkturinstitutet räknade på en generösare arbetslöshetsförsäkring 2015 och påpekade att höjningar förväntades minska drivkrafterna till att söka arbete. 

Professor Lars Calmfors konstaterade i en översikt av forskning från olika länder att höjda ersättningsnivåer leder till längre arbetslöshetstider. 

Riksdagens utredningstjänst fastslog i våras att regeringens åtgärder under krismånaderna riskerar att öka den strukturella arbetslösheten med 40 000 personer, om förändringarna blir bestående (20/5).

A-kassans utformning är inte vilken fråga som helst: den är en grundbult för en tydlig arbetslinje som främjar drivkrafter till jobb. 

Det ekonomiska utanförskapets konsekvenser slår mot både nutid och framtid, för den arbetslösa idag och för nästkommande generation.

Enligt SCB löper ungdomar med arbetslösa föräldrar själva drygt 70 procent högre risk att hamna utanför både arbets­marknad och studier. 

En arbetslöshetskris stundar som riskerar ha mycket bekymmersamma konsekvenser särskilt för människor med svag förankring på arbetsmarknaden.

Många unga vuxna i exempelvis besöks- och restaurangnäringen har redan fått känna på effekterna när konjunkturen viker nedåt. 

Vi behöver få plats en jobbskapande politik som främjar ungdomsjobb och företagande.

En central del handlar om drivkrafter till arbete. Därför behöver vi ha en stramare a-kassa och lägre skatter på jobb och företagande redan i höst.