Nyligen presenterades den så kallade Toijerutredningens förslag om förändringar i arbetsrätten. Det är en obalanserad utredning som kraftigt förskjuter makten från löntagarna till arbetsgivarna, i strid med januariavtalet.

Men samtidigt är det också ett direkt hot mot kvinnors möjlighet att säga ifrån mot orättvisor på arbetsplatsen. 

Det är kvinnor som drabbas hårdast av försämrad anställningstrygghet. 25 procent av arbetarkvinnorna har idag en tidsbegränsad anställning och 55 procent av dessa har en allmän visstids-, behovs- eller timanställning.

Allt för mångas liv präglas av ovisshet om när nästa arbetspass kommer och hur mycket som finns i lönekuvertet vid slutet av månaden.

Men det handlar också kunna säga ifrån mot orättvisor.

2017 klev kvinnor i hela samhället fram för att vittna om sexuella trakasserier, hot och patriarkala härskartekniker på sina arbetsplatser. En våg svepte över med landet med krav på förändring.

Samtidigt gör machokulturen på andra arbetsplatser det extra svårt att våga säga ifrån. Osäkra och otydliga strukturer som dessa, gynnar övergreppskulturer där kvinnor i beroendeställning utnyttjas

Annika Strandhäll (S) och Mirja Räihä, LO.

En viktig del av att våga berätta och att våga larma var trygga anställningar. En trygg anställning som innebär att du inte måste vara rädd för att förlora jobbet. Där facket kan ogiltigförklara oskäliga uppsägningar och där de anställda skyddas från arbetsgivarens godtycklighet. 

Detta blir särskilt tydligt bland LO-medlemmarna. Kvinnor som arbetar inom omsorgen, i krogbranschen och i handeln utses allt för ofta av trakasserier från kunder, brukare eller till och med arbetsgivarna.

Samtidigt gör machokulturen på andra arbetsplatser det extra svårt att våga säga ifrån. Osäkra och otydliga strukturer som dessa, gynnar övergreppskulturer där kvinnor i beroendeställning utnyttjas.

Otrygga anställningar orsakar inte sexuella trakasserier, men de spelar in och kan förstärka en utsatthet.

Man kan uppleva att man inte har samma ställning att säga ifrån gentemot sin kund eller kollega och chef.

Det kan också bidra till att man blir mer utsatt av kollegor, som kanske inte hejdar sig när de vet att man inte kommer vara stadigvarande. Om du är timanställd får du kanske heller inte information om hur du anmäler trakasserier, vilket LO: s rapport ”Kvinnlig fägring och machokultur?” från 2018 vittnar om.

Så låt oss minnas vittnesmålen från metoo och slå vakt om kvinnors trygghet på jobbet.

För det är trygga människor som vågar.

Det hoppas vi att Centerpartiet och Liberalerna kommer ihåg i de kommande förhandlingarna med regeringen.