Alla som arbetar i Sverige ska garanteras rimliga löne- och arbetsvillkor oavsett om de är bosatta i Sverige eller arbetar tillfälligt här.

Principen om lika lön för lika arbete ska gälla alla arbetstagare på svensk arbetsmarknad och facken ska kunna vidta stridsåtgärder för att uppnå detta. I dag är det inte så. 

Utstationerade arbetstagare som utför samma jobb som svenska arbetstagare har ofta lägre löner och sämre villkor. Fackföreningarna kan nu endast kräva arbets- och anställningsvillkor som är begränsade till den så kallade hårda kärnan i EU:s utstationeringsdirektiv, vilket kan sägas motsvara de mest grundläggande överenskommelserna i kollektivavtalen.

Det skapar lönedumpning och osund konkurrens på svensk arbetsmarknad. Problemen är särskilt utbredda i byggbranschen.

I dag fattar riksdagen beslut om ett lagförslag som stärker möjligheterna att uppnå likabehandling mellan utstationerade och inhemska arbetstagare.

Lagförslaget, som innebär ett genomförande av det så kallade ändringsdirektivet i svensk rätt, är ett steg i rätt riktning. Den lön som får krävas ska inte längre vara begränsad till en minimilön. Vidare får fler villkorstyper än tidigare krävas med stöd av stridsåtgärder.

I likhet med flera fackförbund anser vi dock att regeringens förslag inte är tillräckligt långtgående. För att uppnå reell likabehandling bör lagstiftningen skärpas ytterligare.

Exempelvis bör svenska fack ges möjlighet att med stridsåtgärder genomdriva ersättning för resa, kost och logi för de utstationerade arbetstagarnas resor till Sverige.

Samtidigt som Vänsterpartiet vill skärpa lagstiftningen för att uppnå principen om lika lön för lika arbete fullt ut och motverka lönedumpning och osund konkurrens kan vi konstatera att de borgerliga partierna vill gå åt motsatt håll.

När det handlar om att förbättra arbetstagarnas rättigheter då kan man lita på borgerligheten – de kommer att rösta nej vid varje givet tillfälle. Vill man ha mer otrygghet och lönedumpning på svensk arbetsmarknad är valet enkelt – rösta borgerligt

Ali Esbati

I de forna allianspartiernas gemensamma följdmotion avslås lagförslaget i sin helhet. Borgarna vill istället återinföra Lex Laval – den lagstiftning som alliansregeringen införde i syfte att förhindra svenska fack att kräva att svenska löner och villkor ska gälla fullt ut för utstationerad arbetskraft på svensk arbetsmarknad. 

M, KD, L och C vill alltså tillbaka till en lagstiftning som påtvingades Sverige av EU-domstolen och som skapade stora problem med lönedumpning och osund konkurrens – problem som vi idag ännu tampas med.

Det är anmärkningsvärt men inte förvånande. Att de borgerliga partierna inte respekterar den svenska kollektivavtalsmodellen och fackföreningars rätt att ta strid för rimliga löner och villkor för utstationerad arbetskraft är en sak. Det ligger i dessa partiers natur. 

Men att borgarna motsätter sig en implementering av ett EU-direktiv i svensk lagstiftning är förvånande.

Sverige har en skyldighet att implementera EU-direktiv i svensk rätt. Menar borgarna att det inte ska ske just i detta fall? Det är ett intressant förhållningssätt hos de partier som i övrigt vurmar för EU.

När EU för en gångs skull enas om ett direktiv som förbättrar villkoren för arbetstagarna då är det annat ljud i skällan.

Samtidigt är det bra att borgerligheten är tydlig och visar sitt rätta ansikte, precis som man gjort i frågan om att utöka de regionala skyddsombudens tillträdesrätt.

När det handlar om att förbättra arbetstagarnas rättigheter då kan man lita på borgerligheten – de kommer att rösta nej vid varje givet tillfälle. Vill man ha mer otrygghet och lönedumpning på svensk arbetsmarknad är valet enkelt – rösta borgerligt.

Vänsterpartiet välkomnar den nya lagstiftningen och de möjligheter den ger för att åstadkomma mer likabehandling mellan utstationerad och inhemsk arbetskraft.

Lagstiftningen är ett steg i rätt riktning för att motverka lönedumpning och osund konkurrens och stå upp för den svenska kollektivavtalsmodellen – men ytterligare förbättringar krävs för att principen om lika lön för lika arbete ska gälla fullt ut.

Vi förutsätter att regeringen återkommer med sådana förslag. Annars riskerar vi fortsatta problem med lönedumpning och osund konkurrens.