”Samhällets generella beredskap måste höjas”
När vi människor är som mest utsatta måste samhället vara som starkast. Därför är ett robust civilt försvar en fundamental del i välfärdsbygget, skriver Niklas Karlsson och Kalle Olsson (S), Försvarsutskottet.
”I linje med försvarsberedningens förslag måste konkreta steg tas för att minska Sveriges sårbarheter. För det krävs ekonomiska tillskott, anpassad lagstiftning och omsorg om viktig svensk industri”, skriver debattörerna.
Just nu görs heroiska insatser för att mildra effekterna av covid-19. Coronakrisen har på många sätt tagit fram det bästa i vårt samhälle – solidariteten och omsorgen av varandra, tilliten till våra institutioner, ett politiskt ansvarstagande över blockgränser.
Men, och det måste sägas, krisen har också blottlagt brister i vår beredskap.
Den stora nedmonteringen av totalförsvaret genomfördes visserligen i en annan tid, präglad av de ljumma vindar som drog över världen efter Sovjetunionens kollaps och Europeiska unionens expansion.
Men pendeln svängde för långt.
Förutom avvecklingen av det civila försvaret – med dess omfattande beredskapslagring, planering och återkommande övningar – har nyliberala politiska och ekonomiska doktriner fått ett oroväckande stort genomslag på samhällets organisering.
Styrmodeller, hämtade från tillverkningsindustrin, som on demand, just in time och lean production har kommit att tillämpas på kollektiva nyttigheter, exempelvis läkemedelsförsörjning, utan hänsyn till de samhällspåfrestningar som en kris eller ett krig medför.
Vi behöver mobilisera för att vinna framtiden. När vi människor är som mest utsatta, då måste samhället vara som starkast. Därför är ett robust civilt försvar en fundamental del i välfärdsbygget
Om Rysslands olagliga annektering av Krim och ockupation av östra Ukraina slutligen avgjorde Sveriges behov av att kraftigt höja ambitionerna för vårt militära försvar, markerar coronakrisen nödvändigheten att på motsvarande sätt stärka vår civila beredskap.
Försvarsberedningen konstaterar att ett ”väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas”.
När det gäller risken för allvarliga samhällsstörningar kan antagandet formuleras ännu skarpare: Kriser kommer att drabba Sverige. Problemet är att vi inte vet exakt var, när eller hur.
Därför måste vår generella beredskap höjas samtidigt som vi måste orka prioritera. Vi vill i det sammanhanget lyfta fram förmågan till egenförsörjning och strategiskt viktig produktion.
Under en allvarlig kris finns risk för störningar i de normala handelsflödena. Produktion kan avstanna och, som vi sett exempel på under coronakrisen, stater kan agera i egenintresse och införa handelsrestriktioner på efterfrågad utrustning.
En viktig del i arbetet med den återupptagna totalförsvarsplaneringen måste därför vara förmågan att lagra och i viss mån säkerställa egen produktion av strategiskt viktiga produkter.
I linje med försvarsberedningens förslag måste konkreta steg tas för att minska Sveriges sårbarheter. För det krävs ekonomiska tillskott, anpassad lagstiftning och omsorg om viktig svensk industri.
Läkemedelsproduktion, livsmedelsförsörjning, tillgång till drivmedel och energi är sådana områden, liksom kompetensen att underhålla försvarets materiel och upprätthålla samhällskritisk infrastruktur.
Goda exempel ska tjäna som inspiration och anpassas efter våra förhållanden. Finland har under lång tid lagt stor vikt vid försörjningsberedskap och förmågan att underhålla sina system.
Här kan Sverige lära sig mycket, både i sättet att organisera sig och finansiering.
Särskilt bör Finlands så kallade Försörjningsberedskapscentral studeras, vars uppgift är att planera och operativt genomföra upprätthållandet och utvecklingen av landets beredskap.
Vi behöver mobilisera för att vinna framtiden. När vi människor är som mest utsatta, då måste samhället vara som starkast. Därför är ett robust civilt försvar en fundamental del i välfärdsbygget.
