Från en dag till en annan ställdes Christina Svärdströms liv på ända. Hon är egenföretagare och frilansar som ljudtekniker och turnéledare. 

Eller, det var det hon brukade göra. Innan musikbranschen gick helt upp i rök. 

– Jag får hålla mig ibland från att jämföra lidande. När det kommer en nyhet om att några har varslats tänker jag: ni har blivit varslade, det är en gåva. Vi blev inte varslade. Alla jobb bara försvann, säger Christina Svärdström.

Vanligtvis reser hon runt i både Sverige och Europa på spelningar och repetitioner.

Den första gången hon personligen påverkades av coronakrisen var i början av mars när restriktionerna i Danmark gjorde ett inbokat jobb i grannlandet osäkert. Sedan gick allt väldigt fort.

– I början av april togs de sista grejerna ur kalendern, säger hon.

Vanligtvis reser Christina Svärdström runt Europa på olika jobb. Här på klubben Electric Ballroom i London i november förra året.

Christina Svärdström berättar hur det faktum att hon driver egen firma gör att hon går miste om många av de krisåtgärder som regeringen infört för att rädda Sveriges företag och jobb. 

Korttidspermitteringarna, där delar av lönekostnaderna betalas av staten, gäller bara aktiebolag. Enskilda firmor har ju inga anställda utan ”lönen” tas i stället ut genom ett så kallat ”eget uttag”.

Inte heller de nya krisstöden för företag som minskat omsättningen kraftigt är aktuella för henne. Dels för att den största delen av hennes omkostnader är just ”lönen” som det stödet inte täcker. 

Dels för att stödet bara delas ut om man minskat sin omsättning med mer än 30 procent i mars och april jämfört med förra året.

Och för ett år sedan jobbade Christina Svärdström heltid på ett studieförbund och gjorde bara ströjobb i firman. 

– Man hade lika gärna kunnat slå ut omsättningen på ett helt år. I vår bransch är det så stötvis. Du jobbar jättehårt en månad och får kanske betalt för det nästa månad.

Hon menar att kompetensen saknas hos lagstiftarna kring hur verkligheten ser ut för egenföretagare och drar paralleller till det stödpaketet på 500 miljoner kronor till kulturen som presenterades för några veckor sedan.

Det missade, enligt henne väldigt många av de som jobbar i kulturvärlden.

– Det föll på att stödet gäller konstnärlig verksamhet. Artisten som står på scenen och teknikern som står jämte har blivit av med samma inkomst. Den ene har rätt att söka pengar, den andre har inte rätt till någonting. 

A-kassan då? Christina Svärdström är medlem i a-kassan, men för att hon ska få ut några pengar måste hennes företag läggas vilande.

Rent juridiskt betyder det att hon inte skulle få göra någonting med företaget, inte planera för framtiden, inte hålla kontakten med sina kunder. 

– Mitt företag är ju jag. Det är hela min kreativa drivkraft. Det är väl tveksamt om det skulle göras en revision i det här läget men jag tycker ändå att det är viktigt att hålla sig till reglerna. Men det är min sista åtgärd om jag inte har råd att köpa mat eller betala hyran.

En av regeringens krisåtgärder har hon dock utnyttjat. Möjligheten att skjuta upp skatten för förra året. Samtidigt har hon hoppat på en folkhögskolekurs.

– Jag finansierar just nu mitt leverne med CSN.

Patrick Krassén är skattepolitisk expert på organisationen Företagarna. Han menar att egenföretagare med enskild firma är en grupp som drabbats särskilt hårt i coronakrisen.

– Många har små marginaler och ekonomin i företaget är också kopplad till privatekonomin på ett annat sätt än i ett aktiebolag, säger han.

I vissa fall har regeringen också i praktiken omöjliggjort för företagarna att utföra sitt jobb, exempelvis med restriktioner på antalet personer som får samlas i grupp.

– I branscher där myndighetsbeslut ligger bakom att man fått de här begräsningarna anser vi att det finns särskilt stor skyldighet från politikerna att ersätta företagen under tiden som begränsningarna finns.

Patrick Krassén menar att man borde fundera på att låta korttidspermitteringarna också omfatta enskilda firmor.

Han betonar också att många frågor fortfarande återstår gällande det nya stödet till företag med kraftigt minskad omsättning som rent formellt också gäller enskilda firmor.

Ersättningen gäller fasta kostnader, men vad räknas som en fast kostnad? Klart är i alla fall att lönen, som oftast är den största kostnaden för en egenföretagare inte räknas in.

– Vi har skickat frågor till regeringen och samarbetspartierna, bland annat om vad som egentligen är en fast kostnad.

Företagarnas inställning är också att regeringen fokuserar för mycket på omställning, alltså korta stöd med målet att företagen ska hitta nya sätt att tjäna pengar.

I stället borde man fokusera på övervintring så länge krisen pågår. Alltså stöd som sträcker sig över en betydligt längre period. 

– Det går inte att ställa om som företagare från en dag till en annan från en verksamhet man bedrivit i åratal. Det går inte att från myndigheternas sida säga till en frisör som investerat i material, lokaler, utbildning och kundkontakter att nu plötsligt ska du börja sälja mat.