Många personer hör just nu av sig till Vårdförbundet, Kommunal och Läkarförbundet men också till Arbetsmiljöverket med en och samma fråga: Hur ska man agera om skyddsutrustningen som krävs för att vårda eller ta hand om covid-19-patienter tar slut?

– Det är flera som hör av sig, inte enbart de som jobbar på sjukhus utan även personliga assistenter, säger Peter Larsson, ombudsman på Kommunal. 

De senaste dagarna har det rapporterats mycket om bristen på rätt skyddsutrustning på de coronadrabbade sjukhusen i Stockholm. 

Kritik har väckts mot att region Stockholm tillsammans med övriga regioner i landet har sänkt kraven på personlig skyddsutrustning.

Regionerna anser att kortärmade skyddsrockar räcker, Folkhälsomyndigheten rekommenderar (i skrivande stund) långärmat.

Regionerna har också tagit bort kravet på munskydd i kombination med ansiktsvisir vid provtagning och vård av covid-19-patienter. Vid vissa vårdmoment där smittrisken är hög krävs dock andningsskydd.

Enligt Folkhälsomyndigheten är deras rekommendationer ett komplement till gällande föreskrifter och lokalt utarbetade riktlinjer.

Region Stockholm menar att ökad kunskap om coronaviruset är förklaringen till att man ändrat kraven.

”Eftersom det finns brist på skyddsutrustning är det viktigt att rätt skyddsutrustning används vid rätt arbetsmoment så att alla medarbetare i vården har korrekt utrustning i sitt arbete”, skriver regionen i ett uttalande.

Clara Strömberg, överläkare och huvudskyddsombud på Södersjukhuset i Stockholm, är kritisk till de sänkta kraven. Detta eftersom regionen inte presenterat vetenskapliga resultat som motiverar lättnader.

Hon anser att kraven på skyddsutrustning måste utgå från en försiktighetsprincip: ”Övriga länder i Europa kallar regionkontorets regler för ”det svenska experimentet”. BBC sa att vi spelar rysk roulette med vår personal! Våra patienter är inte utbildade i smittskydd, de hostar inte i armvecket, så viruset stannar inte där.” 

Så hur ska de som vårdar covid-19-patienter agera om rätt skyddsutrustning saknas?

Arbetet har sökt svar på frågan. En fråga utan enkelt svar. 

– Det är de djupa, etiska frågorna vi hamnar i nu. Det är inte lätt, sammanfattar Torben Vincentsen, enhetschef på Arbetsmiljöverket, situationen. 

Både Vårdförbundet och Kommunal anser att rutiner och riskbedömningar redan ska finnas på plats för att kunna hantera situationer som den här.

De hänvisar till den ordinarie gången vid arbetsmiljöbrister: 

  • Kontakta ditt skyddsombud.
  • Skyddsombudet kan kräva av arbetsgivaren att riskerna rättas till.
  • Om arbetsgivaren inte gör det kan skyddsombudet anmäla till Arbetsmiljöverket.
  • Är det ”omedelbar fara för liv och hälsa” kan skyddsombudet i stället stoppa arbetet direkt. 

De är också eniga om att Folkhälsomyndighetens rekommendationer och Arbetsmiljöverkets föreskrifter står över vad en arbetsgivare säger. 

Men vad händer om den anställda står i en akut vårdsituation och beslut måste fattas inom loppet av några minuter? 

– Det här ska inte behöva hända. Arbetsgivaren ska redan ha gjort en viss bedömning och se till så att utrustning finns. Jag kan inte säga att de anställda då inte ska göra arbetsuppgifterna. Man får ta det med arbetsgivaren, säger Kommunals Peter Larsson som kallar frågan för jättesvår. 

”Ett fruktansvärt dilemma för den enskilda arbetstagaren”. Så beskriver Jeanette Lindgren Dahlin, förbundsjurist på Vårdförbundet, situationen som många medlemmar kan hamna i. 

Hon räknar upp vilka överväganden en anställd snabbt kan behöva göra när hen ställs inför att behöva vårda en covid-19-patient utan tillgång till rätt skyddsutrustning: 

  • Arbetsrättsligt kan man inte arbetsvägra. Om man gör det kan man riskera sin anställning. 
  • Den anställda har rätt till skyddsutrustning för att förhindra smitta och för att kunna jobba i en säker arbetsmiljö, enligt olika föreskrifter och rekommendationer. 
  • De som jobbar i vårdyrken ska göra allt för att rädda liv. Patienternas hälsa står på spel – och de som har yrkeslegitimation kan annars riskera att förlora den.

Det kan också bli aktuellt för skyddsombudet att stoppa arbetet om det finns ”omedelbar fara för liv och hälsa”, som det står i arbetsmiljölagen. 

– Det stora samtalet som pågår i Vårdförbundet nu är ju vad som är en ”omedelbar fara för liv och hälsa”. Vi vill att våra medlemmar samtalar om detta så det blir en levande diskussion, säger Vårdförbundets förbundsombudsman Susanne Björkman.

Torben Vincentsen på Arbetsmiljöverket säger att myndigheten fått flera frågor om hur vårdanställda ska hantera brist på skyddsutrustning. 

Finns det ett rakt svar på den här frågan?
– I normalfallet om jag kommer ut och ser arbete i den riskklassen så ska man ha det skydd som behövs för att förhindra risken. Saknas det skyddsutrustning måste arbetsgivaren göra en bedömning av vad den kan göra mer eller organisera om. Annars kan skyddsombudet stoppa arbetet om det inte går att göra på ett säkert sätt.

Och om det är coronakris? 
– Jag förstår att vi har en svår situation, men arbetsgivaren har ett stort ansvar för personalens arbetsmiljö. Patientsäkerhet och personalens säkerhet är lika viktig, säger Torben Vincentsen.

Kommunals Peter Larsson anser att personalens säkerhet går hand i hand med patienternas:

– Om en anställd smittas finns stor risk att det smittar vidare till patienter och personal. Det rimmar dåligt att arbetsgivare skriker efter personal men inte kan erbjuda rätt skydd. 

Region Stockholm har en så kallad prioriteringsordning för vilken skyddsutrustning som krävs vid coronavård.

Här listas alternativ som ska nyttjas om utrustningen saknas. 

Tar stänkskydd slut ska man i första hand återanvända de gamla, i andra hand använda motsvarande skydd från bygg- eller sportvärlden.

Vid viss vård krävs andningsskydd, men här saknas andra alternativ. Och som alternativ till plastförkläden utan ärm står: ”Alternativ utreds men saknas för närvarande”. 

Arbetet har sökt region Stockholm.