Om vi menar allvar med att skydda riskgrupperna – de äldre och sjuka – måste vi se till att det finns personal i vård och omsorg.

Det saknas på många håll redan idag. I hemtjänsten leder personal- och resursbrist dessutom till att äldre exponeras för alldeles för många personer varje vecka.

De röster som nu vill stänga skolor och förskolor måste ta hänsyn till att många barn som då måste vara hemma har föräldrar som behövs för våra äldre. Om vi stänger skolor och förskolor finns två val: 

  1. Vi säger att det är så viktigt med stängda skolor och förskolor att de äldre får vara utan personal. Friska läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och vårdbiträden får vara hemma med sina barn istället. 
  2. Vi stänger skolor och förskolor men ordnar motsvarande verksamhet till barn vars föräldrar behövs i vård och omsorg. Det är många. 

Jag har inte sett någon förorda alternativ 1) så låt oss säga att vi försöker med 2). Då har vi återigen två val:

  1. Vi kan hålla de skolor och förskolor där dessa barn finns öppna.
  2. Vi samlar barn till personal i vård och omsorg på särskilda skolor och förskolor. 

I det första fallet kommer det betyda att väldigt många skolor och förskolor får hålla öppet för en liten grupp barn. På många orter kommer det i praktiken att handla om alla skolor.

Det gör det rimligen svårmotiverat för andra föräldrar att hålla sina barn hemma. Säkert också svårmotiverat för många företag att avstå personal.

I det andra fallet måste barn flyttas till särskilda skolor. Barn som tidigare hållit sig i närområdet och träffat samma kompisar och vuxna varje dag kommer då att träffa barn och vuxna de normalt sett inte träffar alls. I ett scenario där vi uppmanar vuxna att minska sina kontakter låter det som en tveksam lösning.

Risken är stor att stängda förskolor och skolor drabbar både sjuka äldre och utsatta barn. Därmed hoppas jag att vi bara kommer se detta i enstaka fall där smittskyddsorganisationen bedömer det som den enda möjligheten

Johan Enfeldt

I resonemanget ovan har jag helt bortsett från konsekvenser på andra områden. Självklart behövs det också lärare till gymnasier som håller öppet på distans och det finns en rad andra samhällsfunktioner som vi har svårt att klara oss utan, även om vi skulle tycka att industrin fick klara sig helt utan småbarnsföräldrar.

Hur ska vi hantera sophämtning, polis, försvar? Listorna med samhällsbärande yrken som nu tas fram är långa.

För barn med otrygga hemförhållanden är skola och förskola dessutom ofta helt avgörande. Där finns sociala sammanhang och trygga vuxna, där tillgodoses viktiga basala behov som mat.

Alltför många barn skulle drabbas hårt av att missa skollunchen eller frukosten på förskolan. Det borde vi ha gjort något åt tidigare, men vi kan inte bortse från konsekvenserna nu. 

För att minska riskerna för personal och för spridning i skolan kan vi göra andra saker. Många försiktighetsåtgärder har redan vidtagits lokalt, men flera av dem kräver både pengar och personal för att inte ensidigt drabba lärare och förskollärare.

Några saker vi kan göra i skola och förskola är att:

  • Använd ledig städkapacitet från hotellbranschen till att städa oftare.
  • Planera om lunchraster i skolan så att avstånden i matsalen kan öka. Extra personal finns tillgänglig från restaurangbranschen.
  • Minska trängsel i skolbussar genom extra turer. Lokaltrafiken i många regioner drar nu ner på ordinarie tidtabell, så kapacitet finns.

Låt lärare och förskollärare peka på var extra personal skulle kunna göra nytta och rekrytera där det går från varslade i andra branscher. Identifiera inom vilka områden vi kan hinna med omskolning.

Risken är stor att stängda förskolor och skolor drabbar både sjuka äldre och utsatta barn. Därmed hoppas jag att vi bara kommer se detta i enstaka fall där smittskyddsorganisationen bedömer det som den enda möjligheten.

Innan dess hoppas jag på åtgärder som minskar risker och stöttar personal i förskolor och skolor som håller öppet. Vi har ledig kapacitet i flera branscher. Låt oss använda den.