”Jag har vant mig vid att se människor dö”

”I början var det svårt, men nu har jag vant mig vid att se människor dö. Första månaden kunde jag inte sova.

Jag tänkte hela tiden på de saker jag upplevt. Nu tänker jag att det finns människor därute som behöver mig.  Det ger mig styrka och kraft. Vi är tränade för att hantera sådana fall. 

Vi lägger bandage, ger första hjälpen och syrgas till chockade och medvetslösa.

Vissa patienter kan behandlas här i tältet på Tahrirtorget. Andra skickar vi vidare till ett sjukhus. Häromdagen hade vi många fall av benfrakturer. Dem fick vi skicka vidare. 

Det är klart att jag påverkas psykiskt av allt jag ser. Men ju mer man jobbar, desto lättare blir det att hantera. 

Jag har inte varit ledig sedan den 25 oktober. Det var då demonstrationerna började på nytt. Nu jobbar jag från klockan åtta på morgonen till runt nio på kvällen. Det beror lite på situationen på Tahrirtorget.

Före demonstrationerna jobbade jag bara från klockan åtta på morgonen till klockan tre på eftermiddagen. Då var jag ledig på fredagar och lördagar förutom när pilgrimer vallfärdade eller om det var någon festlighet.

Vi får inte någon övertidsersättning för vårt jobb. Däremot får vi ibland bonusar eller belöningar.

Sedan demonstrationerna började har 600 personer dödats.

Mellan oktober och januari i år fick jag två stycken bonusar på sammanlagt 400 dollar. Jag tjänar 500 dollar i månaden. Jag började först jobba som volontär så för mig är det okej.

Jag tog inte det här jobbet för pengarna utan för att det är ett viktigt arbete och för att jag vill hjälpa till. 

I oktober förra året var jag på ett möte med hälsovårds- och inrikesministeriet för att lägga upp en handlingsplan för vilka sjukhus vi skulle skicka skadade till. Då ville de ha frivilliga som skulle åka ut till på Tahrirtorget för att reka. Jag sa att jag ville åka. Jag var den första tjejen där. 

Jag betraktar mitt jobb som ideellt arbete. Jag ser inte till det materiella. Det här är humanitärt arbete. Jag skulle aldrig komma på tanken att be om högre lön. 

Ingen av oss har blivit hotad eller behövt känna sig rädd. Det beror på att vi är neutrala. Vi behandlar både demonstranter och dem som tillhör de irakiska säkerhetsstyrkorna.

Vi gör ingen skillnad mellan dem. Kommer det en demonstrant tar vi emot honom eller henne. Kommer det en som tillhör säkerhetsstyrkorna tar vi emot den personen också. Vi är professionella.”