TCO har för första gången passerat LO i medlemsantal, vilket Arbetet tidigare har rapporterat.

Vid årsskiftet hade TCO 1 417 889 medlemmar, vilket kan jämföras med LO:s 1 410 606.

Christer Thörnqvist är lektor i företagsekonomi vid Högskolan i Skövde, och har forskat om den fackliga utvecklingen i Sverige.

Han hävdar att medlemsutvecklingen på sikt kan skada LO:s legitimitet.

– Om LO-facken tappar mer kan det skada deras ställning som företrädare. Förhandlingspositionen kan försvagas, till exempel när det gäller förändringarna i strejkrätten, där LO-förbunden varit mer kritiska än TCO:s medlemsförbund, säger han.

Samtidigt menar han att situationen varit väntad under en längre tid.

– Det har varit på gång länge eftersom det blir färre arbetaryrken och fler tjänstemän. Så det handlar till viss del om strukturomvandlingen, men även om att anslutningsgraden har gått ned inom LO. Det är ett problem. I andra länder har facket haft legitimitet även vid låg anslutningsgrad. Men vårt system bygger på att anslutningsgraden ska vara mycket hög.    

Kan styrkeförhållandet mellan organisationerna påverkas?
– Det kan möjligtvis påverka hur arbetsgivarna agerar, att delar av TCO ses som lite starkare, men det är ren spekulation från min sida. Redan nu uppfattas det som att industritjänstemännen bara behöver skramla för att få som de vill.

Christer Thörnqvist tror dock inte att en förändrad maktbalans skulle få några konsekvenser för avtalsrörelsen.

– Det är industrifacken som sätter märket, det är ett inarbetat system sedan 20 år och kommer inte förändras, även om strukturomvandlingen gör att färre arbetar i den branschen.

Han påpekar att organisationerna ofta driver samma krav.

– Både LO och TCO är till skillnad från SACO huvudsakligen branschorganisationer. De talar samma språk. En konflikt skulle kunna vara att LO anser att deras medlemsgrupper halkar efter vid procentuellt samma löneförhöjning. 3 procent ger mer i reda pengar med en tjänstemannalön än en arbetarlön.

Kan LO vända utvecklingen?
– Man måste hålla isär anslutningsgraden och hur stora de är totalt. Industrijobben blir färre och de kan aldrig organisera fler än vad som finns inom yrkesgrupperna.

– Men de måste se upp med de potentiella medlemmarna. Tjänstemännen har varit bättre på att fånga upp de yngre. Samtidigt är det fler som jobbar kvar i dessa yrken, medan många som börjar i ett arbetaryrke kanske siktar på att gå vidare till ett tjänstemannayrke, säger Christer Thörnqvist.