– Vi har en restriktiv hållning, säger Åsa Thörnlund, internationell sekreterare på LO, under ett seminarium om den kinesiska arbetsmarknaden som arrangeras av Arenagruppen.

På Sacosidan är tonläget ett annat.

– Det brukar inte vara en lösning att inte prata med varandra, säger Jenny Grensman, internationell sekreterare på Sacoförbundet Sveriges Ingenjörer.

Utvecklingen i Kina är en av de största globala förändringarna sedan Berlinmurens fall.

1978 öppnade sig landet för utländska investeringar och sedan dess har utvecklingen gått i en rasande takt. Då var Kinas ekonomi isolerad. Fyra av fem kineser levde på landsbygden under fattiga omständigheter. 

I dag har landet med världens största befolkning omvandlats till en industrination som satsar fyra gånger mer på sin militär än vad Ryssland gör.

Runt 10 000 svenska företag handlar med Kina, vars investeringar lett till 25 000 svenska jobb . Det gör att facken måste hitta ett sätt att förhålla sig till landet.

Just nu jobbar både LO och TCO med att ta fram nya strategier för hur de ska bemöta olika kinesiska förfrågningar.

Förbunden inom centralorganisationerna är fria att själva bestämma, samtidigt kan det bli knepigt om skillnaderna är för stora.

Jenny Grensman på Sveriges Ingenjörer hoppas att kinesiska arbetare ska lära sig av den svenska modellen.

– När Volvo Cars byggde en fabrik i Kina omkom en arbetare och därefter infördes svenska säkerhetsregler vilket fungerade bra, säger hon. 

Jenny Grensman säger att den svenska modellen är en lönsamhetsfaktor.

Att fack och arbetsgivare förhandlar och kommer överens innebär att vi inte har så många strejkdagar. Trots att Kina är en auktoritär enpartistat så har det stundom varit vanligt med strejker. 

En liknande hållning har även världsfacket Ituc. 

De tror att en kritisk dialog är det bästa sättet att påverka.

Efter att Sharan Barrow tillträdde som ledare för världsfacket så sa Ituc ja till att det kinesiska facket ACFTU skulle ingå i FN-organet ILO:s styrelse.

Det skedde på bekostnad av de nordiska fackens plats och ledde till skarp kritik från LO och TCO. De protesterade mot att ett fack som styrs av kommunistpartiet i en enpartistat släpptes in i värmen.  

Den tidigare TCO-ordföranden Sture Nordh var med som åhörare under seminariet men kommenterade diskussionerna. 

– Tro inte att Acftu kommer att förändras! De företräder partiet och staten. Lika lite som vi har sett demokrati växa fram ur de gamla institutionerna i Östeuropa, lika lite kan vi förvänta oss att detta sker i Kina. Därför måste vi göra allt vi kan för att stödja andra strukturer, säger han. 

I dag finns ett svenskt stöd till oberoende fackföreningar i exempelvis Hongkong.

I början av 2000-talet utbröt flera vilda strejker. Staten gjorde en del eftergifter. Löner och villkor förbättrades. Även lagstiftningen skärptes.

I dag måste kinesiska företag teckna ett skriftligt anställningsavtal inom 30 dagar efter en anställning. Det finns även minimilöner och en arbetstidslagstiftning som säger att arbetstiden max ska vara 40 timmar i veckan samt regler för övertidsersättning. 

Det ska också finnas facklig representation på varje företag.

– Det låter bra, säger LO:s internationella sekreterare Åsa Thörnlund. 

– Men om det inte är ett demokratiskt fack blir det problematiskt. Det blir svårt för oss att jobba med dem eftersom de sitter i knät på kommunistpartiet. Det kinesiska fackets möjlighet att förhandla är också i det närmaste obefintlig. 

Åsa Thörnlund säger att repressionen mot de arbetare som försöker organisera sig friare dessutom ökat. 

– Allt fler har hamnat i vad som kallas utökad husarrest. Det låter som ett milt straff. Att man får vara hemma. Men så är det inte. I praktiken innebär det att man sätts i ett fängelse.

Journalisten Mats Wingborg, Bild: Erik Larsson

Journalisten Mats Wingborg har under många år studerat utvecklingen i Kina och sett hur läget på arbetsmarknaden skiftat. 

– Det är helt uppenbart att konflikterna har lett till bättre villkor, säger han då han kommenterar strejkerna i början av 2000-talet.

Under den perioden ökade även pressfriheten något och det fanns ett visst utrymme för civila organisationer. Men 2012 förändrades detta.

Det var det året som Xi Jinping blev generalsekreterare för kommunistpartiet och därefter president. 

Utrymmet för facken och medierna inskränktes.

Enligt Mats Wingborg är det i dag mycket svårt att överblicka hur den kinesiska arbetsmarknaden kommer att utvecklas.

Ekonomin i Kina ökar inte lika snabbt som tidigare och servicesektorn växer. De anställs på små arbetsplatser. När anställda på små restauranger och gym går ut i konflikt så får de inte samma effekt som om 10 000-tals industriarbetarare går ur i strejk.

– Målen för strejkerna är annorlunda i dag än för de tidigare som handlade om bättre löner och arbetsvillkor. Idag handlar strejkerna om att få ut löner som inte betalats ut. 

En annan utveckling är att klyftorna har ökat bland de 800 miljoner som utgör landets arbetskraft. Hittils har det gått bra. För även om klyftorna har ökat har även de allra fattigaste fått det bättre.

– Frågan blir vad som händer om ekonomin försämras, säger Mats Wingborg.