Det är lördag och min vän Josefin och jag är på väg ut till en av Göteborgs största second hand-affärer.

Hit kan jag åka oavsett om jag letar efter en resväska, kläder som har överlevt flera generationer, en retrolampa eller presenter till den som redan har allt. 

Naturskyddsföreningen uppmanar oss att ta en shoppingfri månad under oktober; att ta lite tid för att fundera på vad vi faktiskt behöver och vad som är rena impulsköp.

Går det att låna eller köpa begagnat? Och i längden, går det att köpa färre saker som helt enkelt håller längre även om de kostar mer? 

För mig som förra året inte köpte nytt, annat än förbrukningsvaror, låter det inte alltför svårt.

Jag som alltid älskat att sy har turen att kunna hitta det mesta jag behöver på second hand och ändra det som inte passar.  

Samhället är så klart beroende av handeln, något som är rätt oundvikligt i en värld styrd av kapitalism.

Men tänk om vi som har råd kunde bestämma oss för att köpa hållbarare?

Och oavsett om det är 1980-talets vinylskivor, ännu fler vinglas som tappas titt som tätt på fester eller tråkiga enfärgade skjortor som behövs för jobbet, så är det väl lite roligare att gräva fram dem på en höstlig loppisrunda med en kompis än att stressa längs med shoppingstråket i innerstan?