Ett visat samband mellan skadan och arbetet krävs för att någon ska få rätt till livränta. Ersättningen ska skydda inkomsten för den som skadats i jobbet.

Den senaste veckan har Arbetet, i artikelserien #VägenTilllbaka, skrivit om att allt färre får livränta. 

Reglerna kräver vetenskaplig grund för att skadan verkligen beror på jobbet, däremot krävs inte ”full vetenskaplig bevisning”. Var gränsen går prövas från fall till fall. 

Vi listar tre domar från det senaste halvåret där förvaltningsrätten har prövat om besvär är arbetsskador och därmed ger rätt till livränta.

1. Luftvägsproblem från industrin – godkänd arbetsskada

Innan jobbet på industrin hade kvinnan inga luftvägsbesvär, nu har de blivit så stora att hon inte kan jobba kvar. Hon sätter detta i samband med de skärvätskor som kyler maskinerna hon jobbat med och ansöker om livränta. 

Försäkringskassan godtar inte besvären som arbetsskada. Kvinnan överklagar. Hon hänvisar bland annat till en arbetsmiljömedicinsk utredning som säger att symptomen sannolikt orsakats av jobbet. 

Förvaltningsrätten konstaterar att myndigheten inte lämnat någon trolig alternativ förklaring till besvären. Luftvägsbesvären godkänns som arbetsskada.

2. Lärarens stroke inte godkänd som arbetsskada

Först drabbas läraren av utmattning, sedan av en stroke som stoppar planerna på att börja jobba igen. 

Försäkringskassan ser inte stroken som en arbetsskada och avslår kvinnans ansökan om livränta. Myndigheten menar att det saknas vetenskapligt stöd för att koppla stroken till jobbet. 

Kvinnan överklagar och uppger att det finns skäl att sätta den i samband med hennes tidigare arbetssituation. Hon och hennes ombud hänvisar bland annat till ett utlåtande från en specialist i yrkesmedicin, som stöder deras sak.

Förvaltningsrätten avslår överklagandet. Man slår fast att kvinnan hade ett stressigt jobb, men att det inte är visat att hon hade sådan låg kontroll i arbetet som vetenskapen satt i samband med stroke.

3. Godkänd arbetsskada efter tunga lyft i handeln

På 90-talet drabbas kvinnan av en ryggskada i jobbet. Hon arbetar sedan vidare med bland annat tunga lyft i handeln. Tjugo år efter den första skadan smäller det till igen då hon gör ett lyft. Hon kan inte fortsätta jobba.

Försäkringskassan godkänner inte skadan som arbetsskada, utan slår fast att hon har en ryggsjukdom och att det inte finns vetenskapligt stöd för samband med arbetet.  

Men förvaltningsrätten kommer, efter att kvinnan överklagat, fram till att ryggbesvären är en arbetsskada. 

Den fackliga juridiska byrån LO-TCO Rättsskydd har företrätt kvinnan och lyfter fallet som betydelsefullt utifrån att man haft svårt att vinna arbetsskademål om ryggproblem. Dessa har ofta kategoriserats just som sjukdomar.