FN:s Barnkonvention fastslår att barn har rätt att skyddas från alla former av våld och övergrepp. Men trots att konventionen ratificerades för 30 år sedan får vi inom våra jourverksamheter dagligen ta del av berättelser om barn som har kränkts och utsatts för våld och vars rättigheter inte respekteras.

Omkring vart tionde barn i Sverige upplever pappas våld mot mamma eller blir själva utsatta. Det är i genomsnitt två till tre barn i varje skolklass. De senaste sex åren (2013-2018) har närmare 9 500 av dessa barn tillsammans med sina mammor bott på någon av Unizons kvinnojourer.

Enligt svensk lag ska principen om barnets bästa gälla i alla frågor som rör barn. Samtidigt vet vi att pappor som döms för våld mot barn eller deras mammor nästan alltid får rätt till umgänge med barnen, och att umgänget ofta genomförs under otrygga former för barnet barnets mamma. 

På kvinnojourernas boenden bor fler barn än kvinnor och många av dessa barn tvingas till och med under vistelsen på kvinnojouren till umgänge med den våldsutövande pappan, trots det olämpliga och i många fall direkt livshotande i dessa beslut. 

Hur ska barnet kunna läka och känna trygghet i denna situation.

Vi i Unizons barnnätverk kräver att principen om barnets bästa och barnets rätt till skydd, stöd och delaktighet blir verklighet i praktiken, att det inte enbart stannar vid fina ord.

Därför startar vi under veckan en nätkampanj under #barnpåkvinnojour och #barnkonventionen2020. Syftet är att synliggöra och höja utsatta barns röster och belysa de åtgärder som krävs för att stärka dessa barns position som rättighetsbärare i enlighet med barnkonventionen.

Utifrån vår samlade erfarenhet från att ha lyssnat på dessa barn och utifrån vår professionella kunskap kräver vi följande:

1. Obligatorisk vårdnadsöverflyttning när pappa har mördat eller allvarligt skadat mamma, eftersom han har diskvalificerat sig som förälder. Allt annat än en automatisk, tvingande prövning av vårdnadsfrågan som leder till en överflyttning av vårdnaden från mördaren är orimligt.

2. Snabba interimistiska beslut om vårdnad, boende och umgänge måste vara utgångspunkten, så fort det finns en misstanke om våld mot mamma. I Socialtjänstlagen står att barn som upplever våld i hemmet är brottsoffer. Det finns inga andra brottsoffer som samhället tvingar att träffa sina förövare, än mindre att leva tillsammans med dem.

3. Lagstadgad skolgång och förskola för alla barn som bor på skyddat boende måste säkerställas. Unizons Kvinnofridsbarometer 2019 visar att endast en av fyra kommuner har fastställda skriftliga rutiner för att säkra skolgången under tiden barnet bor på det skyddade boendet och en av fem kommuner när det gäller möjlighet till förskola.

4. Garantera barns rätt till vård och behandling. Det samtalsstöd kvinnojourerna ger barnen måste kompletteras med kvalificerat långsiktigt stöd från andra instanser såsom BUP. Stödet ska vara individuellt anpassat efter barnets behov och den våldsutövande föräldern ska inte kunna motsätta sig detta eller på något sätt förhala eller försvåra stödinsatser till barnen.

5. En genomgripande kunskapssatsning gällande barns rättigheter på statlig, regional och lokal nivå med fokus på barn som upplever våld i familjen. Till exempel bör det inom socialtjänsten finnas krav på strukturerade riskbedömningar anpassade till barn som lever i en familj där den ena föräldern utsätter den andra för våld. Socialtjänsternas olika enheter måste ha tätare samarbete och samplanering mellan kvinnofridsmottagningarna och barnenheterna i kommunerna. Alla eventuella sekretesshinder som motverkar samarbete för barns bästa måste tas bort.

Den första januari 2020 blir Barnkonventionen svensk lag. Det innebär inte per automatik att barnens rättigheter kommer värnas mer eller tillgodoses bättre än idag. Därför måste hela samhället arbeta ännu hårdare för att lagstiftningen ska skydda barnens rättigheter, inte förövarens.