Tyvärr var det inte överraskande att Ylva Johansson blev snuvad på rollen som arbetsmarknadskommissionär när EU-kommissionens tillträdande ordförande Ursula von der Leyen i dag presenterade sin laguppställning av kommissionärer. 

Ylva Johansson har en väl etablerad bas i arbetsmarknadsfrågor, såväl från hemma plan som inom EU, men hennes engagemang har också stuckit i ögonen på de stater som velat gynna sina egna företag genom att låta dem dumpa lönerna i andra medlemsländer.

Utan Ylva Johanssons engagemang och kunnande hade troligen varken arbetsmarknadsdirektivet eller det nya utstationeringsdirektivet kommit på plats i våras.

Båda EU-direktiven innebär klara förbättringar för arbetare på EU-nivå och minskar den osunda konkurrensen från mindre nogräknade företag.

Men Ylva Johanssons tydliga engagemang mot lönedumpning, främst från företag i de forna öststaterna, är som sagt något som inte korresponderar så bra med flera av EU:s östligaste medlemsländer.

Det, snarare än att ordförande Ursula von der Leyen kommer från det tyska kristdemokratiska partiet regeringspartiet CDU, har troligen avgjort att Ylva Johansson ramlat ned från posten som tänkbar arbetsmarknadskommissionär.

Det får dock ses som en framgång för hennes arbetsmarknadspolitiskas linje att den som nu tar över arbetsmarknadsfrågor är socialdemokraten Nicolas Schmit från Luxemburg.

Att Ylva Johansson nu i stället får ta hand om migrationsfrågor i EU är knappast en enkel uppgift.

Det är ett tydligt tecken på att ordföranden Ursula von der Leyen ändå vill utnyttja Ylva Johanssons stora förhandlingskapacitet.

Kommer Johansson då att nå någon framgång inom migrationsområdet?

Nja, förmodligen blir det mycket svårt.

Hennes arbete får mer ses som ett försök att inte låta medlemsländernas mycket disparata syn på migration glida isär ytterligare.

Förhoppningsvis kan de svenska samtalen om en gemensam linje om migration över partigränserna dock vara en inspirationskälla för de europeiska samtalen.

Här finns ändå förutsättningar att nå en gemensam linje, åtminstone bland de demokratiska partierna.