IF Metall: För lätt att sparka den som knarkar
Den som knarkat på jobbet får ofta sparken direkt. Fel, menar IF Metall som anser att arbetsgivarna har ett rehabiliteringsansvar också vid narkotikamissbruk.
En anställd åker till Amsterdam och besöker en så kallad coffeeshop.
Där äter han en kaka som innehåller cannabis, något som är helt lagligt i Nederländerna.
Väl hemma på jobbet hålls ett drogtest. Trots att den anställde inte längre är påverkad finns spåren av narkotikan kvar i kroppen.
Den anställde fastnar i testet och skickas direkt hem utan lön.
Exemplet är ett av flera fall som den senaste tiden landat på IF Metalls förbundsjurist Darko Davidovics bord.
Det är också ett av de fall där han anser att arbetsgivaren gått alldeles för långt.
– När blev arbetsgivaren åklagare? För det är inget arbetsrättsligt brott att ha det i kroppen så vida inte arbetsgivaren kan bedöma att det utgör en risk, säger han.
Han menar att arbetsgivare inte tar sitt rehabiliteringsansvar när det gäller narkotika utan i stället tar den lätta vägen och sparkar den anställde direkt.
– Om man tittar på rehabiliteringsansvaret står det faktiskt: ”alkohol och andra berusningsmedel”.
Darko Davidovic har den senaste tiden sett en kraftig ökning av drogrelaterade ärenden på arbetsplatser.
Han menar att det ofta kan handla om självmedicinering av smärta eller ADHD-relaterade problem.
Ett fall som nyligen uppmärksammades var larmet om drogförsäljning på Volvos fabrik i Göteborg.
– Då var min fråga till Volvo: vad gör ni för att drogerna inte ska komma in? De svarar att de har nolltolerans. Det är så enkelt för dem att så fort någon hittar sådant där så ska de avskedas. Men det får ju bara bort den anställde, inte drogerna.
Han har nu skrivit en handlingsplan för förbundets lokala klubbar.
Den är tänkt att användas både innan problemen uppstår och om något händer.
Målet är att klubben, gemensamt med arbetsgivaren, diskuterar hur arbetsplatsen kan göra för att hålla drogerna borta och vad man kan göra om något upptäcks.
– Det är alltid lättare att gå till en arbetsgivare och säga att ”vi har ett problem, så här löser vi det ihop” än att säga, ”du har brutit mot det här och nu ska du till domstol”.
Huvudmålet är alltså inte att dra ett pilotfall till Arbetsdomstolen, där facket anser att arbetsgivaren brustit i sitt rehabiliteringsansvar.
Men det är inte helt uteslutet.
– I vart fall inte primärt, men sen kan det sluta så ändå om någon arbetsgivare tänker att det här struntar väl jag i.
Även arbetsgivarna delar bilden av att droganvändandet har ökat, menar Teknikföretagens Anders Weihe i en intervju med TT.
– Det förekommer både bruk och försäljning på arbetsplatserna i större utsträckning, säger han.
Han menar dock att det är att gå alldeles för långt att likställa ansvaret för rehabilitering med det som finns för alkoholmissbruk.
Narkotika är allvarligare, risken för arbetsplatsolyckor större och det är svårare att upptäcka.
Hans rekommendation till sina medlemsföretag är omedelbart avsked vid påkomst av droger på arbetsplatser där olyckor kan ske.
Något rehabiliteringsansvar för arbetsgivaren ser han inte framför sig.
Det blir en absurd situation om arbetsgivare måste ta ansvar för alla möjliga missbruk, sex-, spel- eller drogmissbruk, resonerar Weihe i TT-intervjun.
En bransch där parterna kommit överens om vad som gäller om en anställd ertappas med att använda droger är hotell- och restaurangbranschen.
Det berättar Kent Johansson, ombudsman på HRF.
HRF har ett avtal om alkohol- och drogtester med motparten Visita.
Där framgår att arbetsgivaren måste ha en drogpolicy förhandlad med facket. Den som ertappas måste också erbjudas rehabilitering.
– I det avtalet är det skrivet att personer i första hand ska vara kvar, säger Kent Johansson.
Frågan om narkotika på jobbet landar däremot inte särskilt ofta på hans bord.
Själv tror han att det finns ett mörkertal.
– Vi får inte reda på saker, bland annat på grund av att vi har så många deltidsanställningar.