I rapporten ”Arbetsmarknadsutbildning för nya och bättre jobb” presenterar vi en omfattande genomgång av svensk arbetsmarknadsutbildning. Vi kommer där fram till följande tre viktiga slutsatser.

  • Arbetsmarknadsutbildning ska inte bara leda till jobb, utan till jobb där kompetensen hos den som anställs kommer till bästa möjliga användning.
  • Kvinnor missgynnas inom arbetsmarknadsutbildningen, vilket syns i att 8 av 10 deltagare i yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning är män, trots att nästan lika många kvinnor som män är arbetslösa.
  • Arbetsmarknadsutbildningarna bör breddas och även omfatta reguljära utbildningsplatser.

Arbetsmarknadsutbildningen har under många år varit kronjuvelen i den svenska arbetsmarknadspolitiken. Med hjälp av korta yrkesinriktade kurser har tusentals arbetslösa varje år rustats för jobb som busschaufförer, kockar, svetsare och VVS-montörer. 

Resultaten försämrades dock omkring 2007 och omfånget nådde sin bottennivå 2008. Efter nästan ett decennium med effektivitetsproblem har resultaten av arbetsmarknadsutbildningen börjat förbättras igen.

Arbetsmarknadsutbildningen står sig väl i en jämförelse med liknande komvux-utbildningar. Men antalet platser är alldeles för litet jämfört med behoven.

Under våren har endast omkring 7 000 personer deltagit i yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Det kan jämföras med antalet deltagare på 1970-, 80- och 90-talen, som aldrig låg under 20 000 som årsgenomsnitt. 

Idag finns det mer än 100 000 arbetslösa på Arbetsförmedlingen som saknar gymnasieutbildning. Här finns många som, ibland efter flera andra insatser, behöver en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning.

Men arbetsmarknadsutbildning behövs inte bara för dem med allra sämst förutsättningar att få ett arbete. Den bör också användas för att ge dem som drabbas av arbetslöshet möjlighet att få ett varaktigt jobb som motsvarar deras kvalifikationer och arbetsutbud.

Den ska också motverka att det uppstår brist på särskilda kvalifikationer. När det är möjligt för arbetslösa att gå vidare till minst lika bra jobb, under trygga ekonomiska förhållanden, kan arbetstagarna välkomna den strukturomvandling som innebär att gamla jobb försvinner och nya tillkommer. 

Den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen har under 2000-talet blivit allt mer ojämnt fördelad mellan kvinnor och män. Åtta av tio platser innehas idag av män.

Det beror huvudsakligen på att Arbetsförmedlingen främst upphandlar utbildningar riktade mot mansdominerade yrken. Kvinnor går i stället reguljära utbildningar och får därmed själva stå för merparten av studiefinansieringen.

Samhället bekostar, med andra ord, mäns omställningsutbildning i högre grad än kvinnors.

Arbetsmarknadsutbildningen måste ges en större roll inom arbetsmarknadspolitiken:

  • Arbetsmarknadsutbildningen ska kunna komplettera yrkeskunskaper på alla kvalifikationsnivåer. Den bör huvudsakligen inriktas mot yrken där det krävs gymnasieutbildning eller, som högst, kort eftergymnasial utbildning. Men den bör också kunna användas som uppgradering eller komplement till längre eftergymnasiala utbildningar. Då undviker vi att allt för många arbetslösa, med yrkeskunskaper som inte längre efterfrågas, konkurrerar om jobb med lägre kvalifikationskrav. 
  • Det behövs många verktyg i verktygslådan. De reguljära utbildningssystemen behöver därför i större utsträckning göras tillgängliga som arbetsmarknadsutbildning. Det tillgodoser behoven hos arbetssökande med olika bakgrund och gör det lättare att smidigt anpassa dimensioneringen efter konjunkturen. Det skulle också öka jämställdheten, eftersom kommunala yrkesvux-utbildningar i stor utsträckning riktas mot kvinnodominerade yrken inom exempelvis vård och omsorg.
  • När Arbetsförmedlingen bedömer behovet av utbildning bör den också väga in hur den arbetslösas kunskaper bäst kan komma till nytta. Vi anser alltså inte, som Arbetsmarknadsutredningen som presenterade sitt slutbetänkande i januari, att möjligheten att läsa en reguljär utbildning som en arbetsmarknadsåtgärd ska begränsas till individer som inte bedöms få en varaktig etablering på arbetsmarknaden utan sådan utbildning.
  • Det bör finnas platser i de reguljära utbildningssystemen som Arbetsförmedlingen kan anvisa behöriga sökande till. Arbetsmarknadspolitiken bygger på Arbetsförmedlingens kompetens att bedöma vilket stöd arbetssökande behöver för att komma i arbete. Kopplat till det ansvaret måste det finnas en befogenhet att anvisa till utbildningsplatser. Arbetsförmedlingen får inte vara begränsad till att ge arbetslösa råd om utbildning.

Det är hög tid för en rustande arbetsmarknadspolitik som leder till nya och bättre jobb. Regeringen behöver göra ett omtag kring arbetsmarknadsutbildningen och tillföra arbetsmarknadspolitiken resurser i höstbudgeten.