Dagens uppdrag för Björn Ekroth är att gjuta fast stenar i en trappinsats. ”Jag kan lägga upp jobbet som jag vill i samråd med kunden.” 

– Det är roligt att hålla igång både kropp och knopp, säger han.

Björn Ekroth öppnar bakluckan, lyfter ut en säck murbruk och rör ihop pulvret med vatten i en hink.

Det drar en isande vind över gårdsplanen. Han blåser på fingrarna. 

– Det är inte optimalt att mura i dag. Det är för kallt, spacklet blir inte bra.

Uppdraget liknar dem han brukar åta sig när en privatperson vill ha något lite enklare hantverksjobb utfört. Den här dagen ska han gjuta fast stenar i en trappavsats.

Bemanningsföretaget Veterankraft, som anlitat Björn Ekroth, står för materialkostnader och milersättning.

I lön får han 170 kronor i timmen inklusive semesterersättning. Han räknar med att uppdraget ska ta åtta till tio timmar. 

– Jag kan lägga upp jobbet som jag vill, i samråd med kunden. 

Björn Ekroth hade egen bilverkstad med billackering och bilreparationer fram tills han var 74 år. Nu är han bemanningsanställd på Veterankraft och utför enklare hantverksjobb.

Han har fyra, fem liknande projekt igång samtidigt. En dörr ska målas, någon behöver hjälp att gräva ner bärbuskar och i någons sommarstuga ska han bygga in en varmvattenberedare. 

När det inte dyker upp uppdrag från Veterankraft tar han pass som taxichaufför. 

Fem timmar per dag räcker. Han vill ha tid att sitta i lugn och ro vid köksbordet och dricka morgonkaffet.

Sånt han inte hann med då han drev firman.

Björn Ekroth hade egen verkstad med billackering och bilreparationer fram tills han var 74 år.

– Då sa jag till storebrorsan att nu ska vi lägga av. Vi ska inte gå och dö här på bilverkstan, det måste finnas annat vi kan göra. 

Brorsan som var fem år äldre höll med. Björn sålde firman. Men det blev trist att sitta hemma. 

– Så dök det här med Veterankraft upp. Jag anmälde mig. Mest för att ha något att göra, säger han och reser sig från hukande ställning. 

Han grimaserar lite när han byter position. Knät kärvar.

Med pengarna jag tjänar har vi råd att ha kvar husbilen

Björn Ekroth

Ändå anser han att han, 76 år fyllda, är lyckligt lottad. Det finns många i hans ålder och yngre som inte har samma ork. 

– Ta dem som jobbat inom sjukvården med mycket tunga lyft. De slits. Att de skulle tvingas jobba tills de är 70, 75 år, det är grymt. Att få möjlighet att välja själv – det är en annan sak.

Han följer diskussionen om höjd pensionsålder och vet att den är aktuell även utanför Sverige.

Nyligen blev han själv intervjuad av ett franskt tv–team. 

Det plingar till i mobilen. Uppdrag från Veterankrafts Nackakontor: ”Beskära äppelträd”, ”Rensa rabatter”, ”Måla vägg”.

– De ville veta allt om min bemanningsanställning. 

Även om ekonomin inte är det Björn Ekroth framhåller först går det inte att sticka under stol med att extrajobben ger ett välkommet tillskott i kassan. 

Pensionen som han började ta ut vid 65 års ålder ligger på 11 000 kronor efter skatt.

– Frugan jobbar fortfarande heltid, men det finns alltid hål att stoppa i. Med pengarna jag tjänar har vi har råd att ha kvar husbilen. 

Andra röster om seniorjobb

”Det gick inte att dra benen efter sig hemma” Jan Thylin, 76, Veterankraft

Jan Thylin jobbar halvtid som träslöjdslärare i klasser från årskurs 2 till 9 sedan hösten 2018. Han jobbar 25 timmar i veckan på skolan och får 180 kronor i timmen via Veterankraft.
Den andra halvan av tiden jobbar han i ett snickeri på ett aktivitetscenter för personer med psykisk ohälsa. 

Jan Thylin har haft avtalspension sedan han var 55 år.
– Jag jobbade på Ericsson och har haft en god avtalspension, avtalet löpte tills jag var 67 och blev folkpensionär. Jag har klarat mig bra på pensionen, men det gick inte an att dra benen efter sig hemma. För min del är dagarna ganska fyllda. Fredag är min lediga dag. Då är det skönt att sätta sig och titta tillbaka på veckan.
På skolan kommer han att vara kvar tills de har hittat en behörig lärare att ersätta honom med.

”Jag kan själv bestämma var, hur och när jag jobbar” Barbro Eriksson, Veteranpoolen

Barbro Eriksson jobbar för Veteranpoolen som servicevärd på pendeltågsstationerna Stockholm City och Odenplan. 

Före pensionen var Barbro Eriksson  rektor för en gymnasieskola, och har även jobbat som lärare och drivit eget.
– Det är viktigt för mig att få fortsätta att utvecklas och träffa människor, men att helt och hållet själv kunna bestämma när jag vill arbeta så jag får tid över för annat, resor till exempel. 
– Ingen ställer krav på hur mycket jag ska arbeta, jag kan själv bestämma var, hur och när. Det är väldigt viktigt för mig. En fördel är också att kunna tjäna lite extra.