Stefan Löfven: ”Trakasserier på jobbet måste bort”
Det är ”omodernt” att länder inte tar mer ansvar för att stoppa våld och trakasserier på jobbet. Det säger statsminister Stefan Löfven som för första gången har talat i FN-organet ILO.
Genève. Under en blixtvisit i ILO:s högkvarter i Schweiz fick Stefan Löfven träffa sin parhäst, Sydafrikas president Cyril Ramaphosa.
De har inför ILO:s hundraårsjubileum lett en global kommission om framtidens arbete och på måndagskvällen var de båda inbjudna att tala i plenum.
– Det var stort. Jag tycker själv att organisationen är mycket betydelsefull och det är så många länder samlade här. Det kändes väldigt bra, säger Stefan Löfven.
I sitt tal berättade han bland annat om svenska Kerstin Hesselgren som förbättrade arbetsvillkoren för tusentals arbetare i Sverige, och var med vid Sveriges första delegation till ILO 1919.
Efter att statsministern signerat ILO:s gästbok fick Arbetet Global en intervju.
– Det är viktigare än någonsin i en global ekonomi att stärka den här organisationen. ILO bygger på tre parter som för en konstant dialog, vilket bygger tillit.
Under sin fackliga karriär besökte Stefan Löfven ILO flera gånger, men han kan inte komma ihåg ett specifikt minne som var extra roligt.
I stället är det känslan av att ILO är betydelsefull som han burit med sig genom åren.
Kommande två veckor ska delegater från hela världen ta ställning till om FN-organet bör införa en ny konvention för att hantera våld och trakasserier i arbetslivet.
Men diskussionerna om den eventuella konventionen har pågått länge och mött motstånd från bland annat arbetsgivarsidan. Vissa vill hellre se en rekommendation, som inte ställer samma krav på medlemsstaterna.
– Det bästa är om det blir en konvention för då kan det innebära lagförändringar för länder som ratificerar den. En rekommendation har inte lika starkt tryck, påpekar Stefan Löfven.
– Vi måste få bort trakasserier på arbetsplatsen. Det har aldrig varit modernt. Att vi ens måste diskutera det är, när det nästan är 2020, väldigt märkligt.
ILO har 189 konventioner, varav åtta räknas som så kallade kärnkonventioner.
Varje år listar organet ett antal länder, detta år 24, som brutit mot sina löften om en god arbetsmarknad. I övrigt finns inga sanktioner för stater som inte lever upp till kraven som ställs i respektive konvention.
Trots att straffet – att endast hamna på en lista – kan anses lindrigt, anser inte Stefan Löfven att ILO borde bli mer hårdför.
– Kopplingen mellan ILO som ett normativt organ och ländernas lagstiftning är i rätt balans. Det skulle bli svårare att få länder att ratificera konventioner om det fanns hårdare straff.
Däremot återkommer Stefan Löfven ständigt till hur viktigt det är med en social dialog på en global arbetsmarknad.
Hans initiativ Global deal, som sjösattes 2016, är till viss del integrerat i ILO:s arbete. Men i fjol misslyckades regeringen och de svenska facken att peta in arbetet med Global deal i ILO:s styrdokument.
Hittills har Global deal samlat ett hundratal partners i form av fackförbund, stater och företag. Flera länder som är medlemmar, såsom Kambodja, har visat uppenbara brister vad gäller arbetsrättsliga villkor och mänskliga rättigheter.
När OECD nu har tagit över huvudansvaret för Global deal menar Stefan Löfven att man också måste bli mer krävande och bestämma sig för vilken riktning samarbetet ska ta framöver.
– Vi måste börja precisera och ställa högre krav på medlemmar. Ett erkännande av den sociala dialogen är nödvändig.
Det här är ILO
• ILO bildades 1919 strax efter första världskriget under en tidpunkt då arbetarrörelsen och demokratirörelsen växte sig stark i världen. Stater, företag och fack ingår i organisationen, vilket är unikt i FN-sammanhang.
• Hundraårsfirandet innebär att många tunga politiker och företrädare kommer till Genève. Utöver presidenter, premiärministrar och arbetsmarknadstoppar kommer 6 000 tjänstemän och representanter att finnas på plats på årets konferens som pågår 10–21 juni.
• 187 länder är med i ILO vars uppgift är att främja sysselsättning i världen, goda arbetsvillkor, arbetsfred och social rättvisa.
• ILO:s två främsta verktyg för detta är konventioner, som länder kan förbinda sig att följa, eller rekommendationer som stakar ut ett mål för hur FN-organet ser på hur arbetslivet bör utvecklas.
• ILO har antagit 189 konventioner (varav Sverige har ratificerat 94) och 204 rekommendationer.
• Det finns inga hårda straff, i form av böter eller dylikt, om ett land bryter en konvention. Däremot kan sådana länder hamna på en skamlista och läget i dessa länder tas sedan upp och analyseras vilket kan leda till offentlig kritik.