Dagarna börjar bli långa igen och min inre röst påminner om att varje vakna timme bör fyllas med något meningsfullt.

Förstå mig rätt, jag är inte en av de galna som frivilligt går upp klockan fem bara för att det börjar bli ljust.

Men det där med att göra ingenting har aldrig varit lätt för mig förutom på vintertiden, då det känns okej att prokrastinera och hålla sig inne med en kopp glögg och timmar av onödigt repetitiva serier. 

Genom det gamla ventilationsschaktet hör jag duvorna kurra och från fönstren flyger pollen in och dansar i motljuset tills jag nyst så mycket att jag hellre stänger in mig igen.

Jag har fortfarande inte skaffat mig en gedigen väckarklocka och gör misstaget att kolla mobilen innan jag går upp. Ett dussin olästa mail från de som jobbar i andra tidszoner lyser upp.

”Lika bra att svara på en bunt före första koppen kaffe”, tänker jag och ångrar mig nån timme senare när jag fortfarande inte har fått i mig frukost. 

Våren är min favoritårstid. En påminnelse om att det finns bra tider att bo i Sverige.

Människor är mer pratglada; grannen hälsar glatt på vägen till tvättstugan, förvirrade själar frågar efter rätt spårvagn och man kan träffa vänner utan att planera.

Dagarna börjar bli långa igen och min inre röst påminner om att varje vakna timme bör fyllas med något meningsfull

Nora Lorek

Att bara sitta i en park och stirra sig blind på fiskmåsar, stadsduvor och människor som springer förbi, stressade mellan jobb och det som kanske inte är så viktigt. 

Jag brukar alltid ha med mig kameran, som ett sätt att minnas allt jag gör och inte gör, att dokumentera känslan av att göra ingenting är nog det svåraste jag vet.

Men det hjälper mig när jag får för mig att bara köra på. 

På skrivbordet har jag en digital post-it lapp som suttit där sedan september 2016.

En påminnelse om att tagga ner från en DN-text skriven av Jonas Mosskin:

“Den supereffektiva människan blir till slut tom på tankar och känslor. Man blir bara sina handlingar. En nyttig idiot utan omdöme”.

För att undvika det får fler av dagens många soltimmar tillbringas på bänkar och i grönområden i blomstrande parker.

I alla fall under sommarhalvåret.

Sen väntar ett halvår med stress, prokrastinering och regnkrönikor igen.