SD backade till endast 15,4 procent i EU-valet. Det är ett fall på över två procentenheter.

Det är alltså jämfört med riksdagsvalet i höstas, vilket är en högst relevant jämförelse om vi ska studera den nationalistiska högerpopulismens utveckling i Sverige i nutid.

I valet i höstas nådde SD hela 17,5 procent. Nu bröts utvecklingen och partiet föll tillbaka. 

Med en alternativ världsbild kan dagens resultat dock ses på ett annat sätt, som en framgång, vilket SD nu själva med stor frenesi försöker få det till.

Denna framgång skapas om vi i stället jämför med resultatet i EU-valet för fem år sedan.

Då var SD mycket riktigt ett mycket mindre parti än det är i dag.

Men denna femåriga jämförelse säger ingenting om Sverigedemokraternas utveckling i dagens samhällsklimat.

Den reella tillbakagången för SD försvann helt i SVT:s valvaka under söndagskvällen.

Detta eftersom SVT genomgående valde att fokusera på jämförelsen med EU-valet för fem år sedan och sända inslag från Jimmie Åkessons jublande hyllningar av sina medarbetare.

Men speciellt för ett parti som SD är det utan tvivel både rättvist och relevant att jämföra med riksdagsvalet.

Naturligtvis saknas det inte skillnader mellan de båda valen.

I ett EU-val anses såväl enskilda sakfrågor som partiernas främsta kandidater till posterna i EU ha större inverkan på valresultatet än i ett riksdagsval.

Men dels visar SVT:s Valu att partiernas EU-kandidater i årets EU-val generellt spelade betydligt mindre roll än i tidigare EU-val.

Och framför allt röstar just SD-väljare i mycket hög utsträckning för samma specifika SD-politik vare sig det handlar om ett EU-val eller ett riksdagsval. Enskilda sakfrågor påverkar alltså inte valet av parti.

Det faktum att SD förlorat många väljare sedan riksdagsvalet i höstas kan bara betyda att fler svenska väljare blivit tveksamma inför högerpopulismens hat och förakt och gått över till andra partier.

Det är trots allt en framgång för demokratin.