Jaga efter arbetare ute på byggen. Försöka dra ur dem vad de tjänar.

Så såg vardagen ut när Mikolaj Kosieradzki började som polsk tolk på Byggnads i Göteborg för elva år sedan.

Fortfarande finns det arbetare med dåliga villkor, som rädda för sina arbetsgivare och därför svåra att få kontakt med. Men det har skett en förändring av helhetsbilden.

– Att snacka löner är sällan några bekymmer nu. Framför allt den yngre generationen är nyfikna och vill veta hur det funkar, säger Mikolaj Kosieradzki.

Numer är han ombudsman. Han får ofta samtal från polacker som har varit i Sverige länge. 

Oftare än förr kan de sina rättigheter i stort och ställer mer insatta frågor, till exempel om arbetstidsförkortning.

Mikolaj Kosieradzki säger också att en brist på yrkesfolk skapar utrymme för att våga kräva sina rättigheter enligt lagar och avtal.

Polsk arbetskraft är väl högst upp i kedjan om man tittar på hur deras villkor har utvecklats, säger han.

I dagsläget upplever han att situationen generellt brukar vara mer akut bland arbetare från exempelvis Baltikum, Rumänien och Bulgarien.