Österlens öppna landskap är vida omtalat. Pittoreska korsvirkeshus, vindpinade åkrar och natursköna vyer.

Definitionen av ett gammalt kultur- och jordbrukslandskap. Det är svårt att hitta en natur mindre kompatibel med gruvdrift än den här. Snart kan det dock bli ändring.

I somras offentliggjorde det brittisk-australiensiska bolaget Scandivanadium att det planerar provborrning efter grundämnet vanadin i bergarten alunskiffer som gömmer sig under den bördiga jorden. Tanken är att ämnet ska användas i miljövänliga batterier.

– Vanadin är svaret på hur vi går från en kolberoende ekonomi till en grön. Metallen kan användas om och om igen och lösa en av de största kriser vi har. Problemet är att det inte finns tillräckligt med vanadin i världen, säger David Minchin, vd för Scandivanadium.

Enligt honom når mängden vanadin under den österlenska myllan en bra bit över gränsen för vad som anses lönsamt.

– Vi kan producera det grönaste batteriet i världen och min vision är att Skåne inom några år ska ha ett enormt övertag inom batteribranschen, säger han och fortsätter att prata om alla sidoverksamheter som kommer att födas, som sol- och vindkraftsparker och mikrochipfabriker.

Initiativet kommer enligt honom att förse skåningarna med arbetstillfällen på lång sikt. Till en början behövs dock bara runt 50–100 personer, och då framför allt ingenjörer.

Lokala protester mot gruvplaner syns tydligt i samhället.

I dag används vanadin främst till att förstärka stål, till exempel för att härda verktyg.

Men David Minchin menar att det bara är en tidsfråga innan hela världen kommer att associera vanadin med batterier.

För att nå dit behövs allmänhetens stöd. Bolaget har fått undersökningstillstånd av Bergsstaten för samtliga elva berörda områden, sammanlagt över 22 000 hektar (en hektar är 10 000 kvadratmeter). Totalt 15 borrhål.

Att vinna lokalbefolkningens gillande har dock gått mycket trögare.

”Inga gruvor här tack”. Budskapet återfinns på en gul skylt med ett stiliserat Skåne i rött som står uppställd längs landsvägen.

Ju längre in i Tomelilla kommun vi kommer, desto fler skyltar.

Bolaget säljer gärna in det som en del i den gröna revolutionen, men merparten av världens vanadin används som legeringsmetall. Varför skulle just det skånska vanadinet bli batterier?

Anita Ullmann, ordförande VetoNu

När vi når Christinehofs slott råder ingen tvekan om att vi har kommit till pudelns kärna.

Markägaren och greven Carl Piper tillhör dem som fått sin tomt inmutad, vilket betyder att den är intressant ur borrningsperspektiv.

När det blev känt reste han, tillsammans med 350 av totalt 4 300 markägare i Tomelilla, sig i protest.

Och det var inte första gången. Redan år 1999 ville Geoforum Scandinavia AB leta efter zink. 2008 var Shell inställda på att leta gasfickor.

Denna gång fick protestgruppen namnet VetoNu och medlemmarna är i stort sett desamma som tidigare.

– Problemet är hur man har hanterat frågan. Till exempel är det bara de berörda markägarna som har fått någon form av information, ingen annan har fått veta hur de kommer att påverkas. Bergsstaten har sagt att man skulle skicka ut en plan över hur marken kommer att behandlas, men ingen har sett någon plan. Man respekterar inte människornas rätt till kunskap, säger Carl Piper.

Det handlar om att vikta olika värden. Kan vi fortsätta att ha en sådan rovdrift på naturen?

Moder Christa (till vänster) styrelseledamot i VetoNu, och organisationens kassör Kicki Myrberg.

Han får medhåll av Anita Ullmann, ordförande för VetoNu, som menar att minerallagen är odemokratisk eftersom företag kan köra över både lokalbefolkning och kommun i jakten på naturresurser.

– Den ligger över all annan lagstiftning och påverkar hur myndigheterna fattar beslut. Får ett bolag undersökningstillstånd är myndigheterna beredda att ge dem dispens trots miljökonsekvenser.

Det är inte bara det juridiska som har upprört protestgruppen. Även syftet med provborrningen är oklart menar de.

– Bolaget säljer gärna in det som en del i den gröna revolutionen, men merparten av världens vanadin används som legeringsmetall. Varför skulle just det skånska vanadinet bli batterier?

Vi lämnar Christinehofs slott och kör vidare mot Mariavalls kloster några kilometer bort, även detta en högborg för protestgruppen.

På klostrets råa betongväggar sitter lappar med tider för andakt, men också en lapp om namninsamling mot mineraljakten.

Precis som Christinehof ligger klostret på inmutad mark.

Om vi hade letat efter guld eller diamanter hade det varit svårare att motivera, men nu handlar det om något som kan påverka klimatet och då kommer vi inte att försvinna

David Minchin, vd Scandinavium

– Det handlar om att stå upp för bygden. Vi anklagas för att vara bakåtsträvare och att inte önska en klimatvänlig framtid, men det är inte så enkelt. Det handlar om att vikta olika värden. Kan vi fortsätta att ha en sådan rovdrift på naturen? frågar sig moder Christa, abbedissa på klostret och styrelsemedlem i VetoNu.

Ett annat stort problem med provborrningen är de potentiellt negativa effekterna på naturen. Eftersom vanadinet finns utspritt i berggrunden krävs enorma massor för att få fram en tillräckligt stor mängd, vilket innebär många borrhål.

Alunskiffern innehåller även höga halter av tungmetaller och uran.

I skiffern finns sprickor som leder ner till grundvattnet, vilket gör att föroreningar kan nå ner till dricksvattnet.

Det betyder att gruvverksamhet kan äventyra hälsan hos långt fler än dem som berörs på just den plats där provborrningen genomförs.

Många i bygden har engagerat sig mot gruvan.

– Naturligt uran är inte radioaktivt men giftigt och inget man ska ha i sitt dricksvatten. Dessutom handlar det om en stor landskapsförändring vid en eventuell utvinning, säger styrelsemedlemmen Johan Gran.

Kicki Myrberg, kassör i VetoNu flikar in:

– Bergsstaten kollar nu bara på bolagets ekonomiska muskler. Hela miljöbedömningen av provborrningarna kommer långt senare och görs av människor på kommunal nivå som inte har de rätta kunskaperna eller resurserna.

 

– Alla som har överklagat har anfört miljöargument, men de viftas bort i domstolen för det ingår inte i prövningen. Nu prövas bara bolagets kompetens och ekonomi. Den aktuella minerallagen infördes 1991 och mycket har hänt sedan dess, vi har till exempel fått en miljöbalk och gått med i EU, säger Johan Gran.

David Minchin tar protesterna med ro.

Han menar att varje nytt projekt kommer med en protestgrupp och i Skåne är man ovana vid borrning, därav reaktionerna.

– Vi kommer att göra allt för att ge dem svar. Om vi hade letat efter guld eller diamanter hade det varit svårare att motivera, men nu handlar det om något som kan påverka klimatet och då kommer vi inte att försvinna.

Geologen: Vanadin kan ge kraftfullare batterier

Erik Jonsson

Ingen industri är fri från miljö- och hälsorisker. Det krävs dock mer forskning för att ta reda på exakt vilka risker det rör sig om. 

Vanadin är extremt i ropet just nu. Bland annat på grund av regeringens önskan om ett mer elektrifierat samhälle.

Det bekräftar Erik Jonsson, statsgeolog vid Sveriges geologiska undersökning och adjungerad professor i mineralogi vid Uppsala universitet.

– Vi vill ha kraftfullare och mer effektiva batterier, vilket de kan bli med vanadin. Tekniken är så vitt jag vet fortfarande på experimentstadiet, men den lovar mycket för framtiden.

Enligt honom innehåller delar av de skånska skiffrarna osedvanligt höga halter av vanadin, något man visste redan på 1940-talet.

Då valde man av olika anledningar att inte gå vidare med någon utvinning, vilket Erik Jonsson anser att man bör överväga att göra i dag.

– I dessa tider är det viktigt att känna till sina tillgångar. Sydafrika, Ryssland och Kina står för en stor del av världsproduktionen och därför finns vanadin på EU:s lista över kritiska råvaror. Vi kan inte lita på att vi alltid kommer att få köpa från dessa länder. Till exempel har Putin tidigare använt naturgas som påtryckning för olika politiska beslut.

Vanadinkristaller, framställda genom elektrolys.

Vad gäller miljöeffekter menar han att all industriell verksamhet medför risker, bland annat i form av utsläpp.

Dessutom går det inte att vid utvinningen av vanadin tillämpa den vanliga teknik som används i svenska metallgruvor eftersom det handlar om en annan kornstorlek.

– Den mänskliga faktorn har ställt till med katastrofer förr. Tekniskt sett är det inga problem att göra något som är säkert, men saker kan alltid hända. Det beror också på hur intresserad producenten är av att följa regler.

Vad gäller hälsorisker så skriver WHO att höga halter av vanadin kan leda till astma, bronkit och andra lungsjukdomar.

Maria Kippler, forskare i miljömedicin vid Karolinska institutet, har granskat en kinesisk artikel, som för fram att höga halter av vanadin även påverkar fostertillväxten.

– I det området har man även problem med bly, arsenik och kvicksilver så vi vet inte om det är just vanadin som gör det. Men om användningen ökar är det viktigt att forskarsamhället följer med och tittar på riskerna.

Från provborrning till gruva

  1. Ansökan om tillstånd att leta mineraler skickas till myndigheten Bergsstaten. Ett undersökningstillstånd ger ensamrätt, också i förhållande till markägaren, att kartlägga berggrundens egenskaper.
  2. Den som beviljas undersökningstillstånd måste göra en arbetsplan som ska delges markägare och andra berörda sak-ägare innan provborrning börjar. Har någon invändningar måste den som vill provborra komma överens med sakägaren eller begära att bergmästaren fastställer arbetsplanen.
  3. Om fyndighet lokaliseras krävs flera prövningar för att starta gruva. Det måste bland annat bevisas att fyndigheten kan tillgodogöras ekonomiskt och att natur eller infrastruktur inte förstörs. Det kallas bearbet-ningskoncession. Det görs också en miljökonsekvensbeskrivning som granskas av länsstyrelse och kommun. Tillståndet beviljas av bergmästaren i samråd med länsstyrelsen och gäller i 25 år.
  4. Efter att ett tillstånd beviljats måste bolaget få miljötillstånd av mark- och miljödomstolen innan det får börja utvinna mineraler. Domstolen bestämmer villkoren för verksamheten, men tillsynen utövas (oftast) av länsstyrelsen.

Källa: Bergsstaten

Vanadin – sällsynt och eftertraktat grundämne

  • Vanadin är ett sällsynt, mjukt och metalliskt grundämne (nr 23). Det fås bland annat vid utvinning av uran. Det finns även i deponier av stålslagg och masugnsslagg.
  • Cirka 90 procent av vanadinbehovet kommer för närvarande från stålindustrin. Metallen kan dock också användas till batteriproduktion, bland annat i uppladdningsbara flödesbatterier. Dessa kan laddas ett oändligt antal gånger och anses bli banbrytande när det kommer till elnätlagring.
  • Den senaste tiden har priset på vanadin ökat på grund av ökat intresse, större efterfrågan och begränsning av industrivaror från Kina.
  • I Kina byggs för övrigt världens största vanadinbatteri som omfattar 200 MW/800 MWh. Det är tänkt att säkra energileveransen till staden Dalian med drygt sex miljoner invånare.

Källor: Elbilsnytt, Ny Teknik