När Arbetsförmedlingen nu börjar monteras ned försvinner 132 av 238 kontor.

Av dem som återstår kommer dessutom en dryg fjärdedel endast ha personal som reser dit och är där några timmar i veckan.

Det får självklart också konsekvenser för den som är arbetslös. Och särskilt då den som står långt från arbetsmarknaden.

Arbetet har granskat hur nedläggningen av arbetsförmedlingskontor slår på restiden för den arbetssökande som behöver uppsöka ett kontor.

Som regel innebär det att den arbetssökande får dubbelt så lång resväg.

Något som kanske är av mindre betydelse för den som bor i ett storstadsområde.

Men som får desto större effekt för den som bor där det är glesare mellan kommunerna.

I Ånge kommer den som måste söka jobb att behöva resa 6,9 mil mot tidigare 3,3 mil.

En Bjursholmsbo får resa 5,4 mil mot tidigare 2,8.

Att det väcker starka reaktioner hos lokalpolitikerna kan inte förvåna någon.

I Bjursholm påpekar M-politikern Christina Lidström, var partis budget lagt grunden för den enorma besparingen av Arbetsförmedlingen, på hur nedläggningen slår mot de långtidsarbetslösa.

Men också svårigheten för en mindre glesbygdskommun att göra de upphandlingar som nu kommer krävas.

Samma kritik hörs även från Övertorneå där kommunalrådet Tomas Mörtberg (C) går på tvärs mot sin partiledning.

Han ger inte mycket för att Centerpartiet krävt att Arbetsförmedlingens generaldirektör Mikael Sjöbergs avgång: ”Det är ju som att man varit med på omtagen och sagt att det ska vara mindre pengar till arbetsförmedlingen och sedan börjar man kräva direktörens avsked, ja men va fan. Först tar man bort pengarna och sedan säger de att han inte utför sitt jobb.”

Politikerna på nationell nivå borde lyssna på sina lokalpolitiker. Nedmonteringen är ett slag mot de arbetslösa.

Men också mot glesbyggdkommunerna i stort. Detta kommer märkas än mer när den lågkonjunktur som tycks stå inför dörren bryter ut på riktigt.

Det är dags att lägga de ideologiska skygglapparna åt sidan och dra i nödbromsen.