Kavian Ferdowsi stöttar de hemlösa

Ibland kunde jag tänka att det vore bättre om jag var en hund, för då hade någon tagit hand om mig.

När du är hemlös är det ingen som säger: kan jag hjälpa dig? Så det är det jag försöker göra nu.

När jag ber Kavian Ferdowsi att beskriva livet som hemlös blir han först tyst.

Sedan svarar han att det inte går att förklara för någon som inte upplevt det själv. Men han försöker.

– Det är bara hopplöshet och mörker. Man kan inte duscha och börjar lukta illa, då vill man inte störa andra vilket gör att man isolerar sig. Man bryts ner, tappar hoppet och hälsan – både fysiskt och psykiskt. Varje dag är ännu ett steg närmare helvetet.

Han var hemlös i tre år, sov först i skogen i ett halvår, sedan under broar och ibland i tvättstugan i ett hus där en kvinna förbarmat sig över honom.

Så småningom fick han kontakt med en organisation som kunde hjälpa honom med ett andrahandskontrakt som sedan blev permanent.

Och sedan dess har det rullat på.

Vi träffas på Stockholms centralstation där han stannar till och börjar prata med en man. Efteråt berättar han att mannen, som är hemlös, har en långdragen förkylning – ett helvete när man lever på gatan.

Innan de skiljs åt ger han mannen en tjugolapp till toalettbesök.

– Människan lever men mänskligheten är död. Hur kan annars människor tvingas sova på gatan utan sovsäck och kissa och bajsa på sig för att de inte har en tjugolapp till toalett, medan andra har 100 000-tals kronor på banken och bor i stora lägenheter.

Det är hårda ord från Kavian Ferdowsi, som arbetar 15–18 timmar varje dag, sju dagar i veckan för att hjälpa hemlösa.

Han mildrar dock sitt uttalande något och konstaterar att de flesta ändå har goda hjärtan.

Man bryts ner, tappar hoppet och hälsan – både fysiskt och psykiskt. Varje dag är ännu ett steg närmare helvetet

– Många vill hjälpa och skänker pengar. Problemet är att det går till fel saker. Det finns många organisationer som får mycket pengar. Sedan har de massor av festligheter, massor av bilar, massor av personal, massor av projekt och massor av kostnader. Men sedan, den där lilla lilla stackaren som sliter på gatan, den får nästan ingenting.

På frågan vad som är lösningen svarar han, med ett självförtroende av zlatanistiska mått:

– Jag är lösningen. Jag skulle kunna utrota hemlösheten med en femtedel av alla de pengarna.

Hur då?
– För att jag vet hur det fungerar från botten till toppen. Vår hjälp går direkt till dem som behöver det, inga mellanhänder.

Just nu har han 16 olika projekt på gång, alla med syfte att skapa en drägligare tillvaro för dem som lever i hemlöshet.

Det handlar om allt från att samla in och dela ut mat och tvätta kläder till rådgivning och klocktillverkning.

Det senare är en del av konceptet Made by homeless som han dragit igång. Klockorna tillverkas förvisso i Kina.

– Men sedan är det hemlösa som monterar armband, förpackar dem och så vidare. Dels delar vi ut dem till hemlösa som kan sälja dem vidare eller behålla dem, dels säljer vi dem i vår webbshop.

Människan lever men mänskligheten är död. Hur kan annars människor tvingas sova på gatan utan sovsäck och kissa och bajsa på sig för att de inte har en tjugolapp till toalett, medan andra har 100 000-tals kronor på banken och bor i stora lägenheter

Än så länge går affärerna trögt. Bara fyra klockor sålda, men han hoppas få fart på affärerna för att kunna finansiera andra projekt.

– Det finns en massa idéer bland de hemlösa, men det är svårt för dem att förverkliga dem. Därför har vi skapat Made by homeless dit de kan komma med sina idéer och få dem prövade och förhoppningsvis utvecklade.

Kravet är att minst 35 procent av vinsten ska gå direkt till hemlösa, resten får upphovspersonen behålla.

Just nu finns två prototyper till produkter som han hoppas kunna gå vidare med. Men det är svårt utan finansiering.

– Prototyperna har vi gjort av sådant vi hittat på gatan, så de har inte kostat något. Men om vi ska kunna producera behövs pengar. Därför hoppas jag att klockorna börjar sälja.

– Helst skulle vi vilja ha ett samarbete med någon av de stora kedjorna för att få fart på försäljningen. Vi hade ett samarbete på gång. En vd som kom och såg vad vi gjorde och blev väldigt entusiastisk, men sedan slutade han och den nya vd:n var inte alls intresserad, säger Kavian Ferdowsi.

Trots en viss svartsyn på tillvaron konstaterar han dock att det finns hopp. Många vill hjälpa till, och alla kan göra något utifrån sina förutsättningar.

– Om du är journalist, skriv, rikta ljuset mot problemet. Om du jobbar på kafé eller restaurang, skänk det som blir över. Är du sjuksköterska, lägg om såren. Är du vd kan du bestämma att företaget ger ett ekonomiskt bidrag och så vidare.

– För varje person finns något man kan göra. Vet man inte vad, kan man kontakta mig, jag har förslag till alla.