På den repiga parketten i Volvo-husets stora sal står 20 män formerade i en halvcirkel, vända mot dirigenten Elisabeth Backhaus.

Hon trycker fram en ton på elpianot. Svaret kommer i ett kollektiv av röster som låter som en enda kraftfull stämma.

”Inte en chans att jag säger gubbe till dig, inte en chans att du säger gubbe om mig!”

– Bra, en gång till, säger Elisabeth.

”Ingen chans, inte en chans, inte en chaaaaans” svarar Volvo Skövde mans-kör.

De repeterar för körverket Hjässan är kal, som ingår i ett kulturprojekt med samma namn.

Sångerna handlar om manligt åldrande, sorg över förluster, livet, karriären, kroppar som sviker. Marcus Dahl upptäckte att de var långt ifrån körens klassiska repertoar.

Volvo Skövde Manskör består av två körer som slogs ihop på 1990-talet: Volvokören och Skövde sångens vänner. Åldersspannet bland körsångarna är 19-90 år.

– När vi gick igenom verket första gången tänkte jag: shit, ska vi sjunga det här? Texterna är inte melodifestivalen direkt, utan mer som på kulturnyheterna.

Han är 34 år och arbetar som rörmokare. Det händer att tankar på åldrandet poppar upp ibland.

Att det kan bli skönt med pensionärsliv och barnbarn att pyssla om. Men också risken att tappa minnet, bli svagare i kroppen.

Hur skulle det påverka dig om du inte orkar lika mycket på jobbet?
– Man får väl ta det lite lugnt. Så känner jag för mina äldre arbetskamrater, det är inte alla som alltid orkar och då tar jag det i stället. På mitt jobb ställer kollegerna upp för varandra.

En annan aspekt som Marcus Dahl funderat på är att gemenskapen på jobbet försvinner när arbetslivet tar slut.

– Det kommer jag nog att sakna väldigt mycket, jobbet är ju halva livet. Då får man hitta något annat, så att man är aktiv med andra. Att sjunga i kör till exempel.

Manskörens äldste medlem är 90 år. Yngst är Andreas Jonsson, 19 år.

Han är maskinoperatör på Volvo i Skövde, på en avdelning med en jämn blandning mellan män och kvinnor.

De flesta av kollegorna är mellan 45 och 55 år. Åldern är ett ämne som då och då kommer upp i fikarummet.

– När någon pratar om pension får jag ibland höra att ”du ska ju arbeta tills du blir 70 år”, säger Andreas Jonsson.

Vad tänker du om att du någon gång ska bli pensionär?
– Min pappa sjukpensionerades ganska tidigt, det är inte så kul. Jag vill arbeta så länge som möjligt och sedan gå i pension med ett leende. Förhoppningsvis har jag några barnbarn att ta hand om.

Idén till projektet Hjässan är kal föddes när kulturproducenten Annica Carlsson Bergdahl arbetade med Äggen är slut, om kvinnor i klimakteriet.

Jag tror inte att jag hade varit rörmokare annars. Det behövs fler kvinnor i branschen. Jargongen blir lätt lite macho

Marcus Dahl

Berättelser om hur män ser på åldrande är ännu mer sällsynta.

– Mycket av det som hör till den traditionella mansrollen kommer på skam med högre ålder: De blir svagare, tjockare, har lättare för att gråta och blir känsligare. Jag ville veta hur män upplever det, säger hon.

Projektet baseras på hennes intervjuer med 20 medelålders män. Påfallande många var nöjda, med jobbet, kroppen, frun.

– Vi vill gärna visa den bilden, men det finns en annan sida också. Många saknar vänner. Man blir väldigt ensam om man inte lär sig att berätta om sitt inre. Det är tungt att hantera sorg och svaghet utan någon att prata med.

Åldrande är inget rörmokaren Marcus Dahl och hans kolleger pratar mycket om. ”Det kan nog skojas lite ibland, men alla gillar inte det.”

Intervjuerna gjordes hösten 2017, när metoo-debatten rasade som starkast. Det gav eko i samtalen.

Annica Carlsson Bergdahl förvånades över att många hade börjat reflektera och fundera över sin roll tack vare rörelsen.

Fanns det annat som gav dig nya insikter?
– Många har en slags pliktkänsla som jag är rädd håller på att försvinna. De ställer upp, är schyssta. Jag tycker att det är något vackert med att göra saker för allas vårt bästa, att inte bara räkna med att få, utan att också ge och kanske offra lite av sig själv ibland.

Männen bjöd på generösa berättelser om sina svagheter och sitt inre, om hur prestationen kan jaga dem, trycket att göra allting själva.

– En var så bra på allt, duktig på jobbet och på fritiden. Ändå var det jobbigt att frun var bättre på matlagning eller att de vuxna barnen kunde mer om kulturfrågor. Vi pratar om duktiga flickor, men de finns banne mig bland männen också.

Okej, nu kör vi från början. Börja dagen med ett ryck

Elisabeth Backhaus

Många levde upp till traditionella normer kring mansrollen, men fick lättare att kritisera gamla mönster och våga välja annat med stigande ålder.

– Männen upptäcker att det är väldigt mysigt att vara med barnbarnen. I Äggen är slut såg jag att även kvinnor står mycket stadigare än de gjorde som unga. Det är positivt att åldras.

Intervjuerna är basen för sångtexterna som Volvo Skövde manskör nu repeterar. Rörmokaren Marcus Dahl uppskattar orden.

– Det är liksom små fragment av något större. Man kan bara gissa sig fram till vad det kan vara.

Det har uppstått en mikropaus i Volvohuset. Salen fylls av skratt och småprat (”det känns väldigt bra!”), stolar skrapar, papper med text och noter rasslar i ringpärmarna.

Maskinoperatören Andreas Jonsson, 19 år, har redan börjat fundera på pensionen. ”Det är nog inte för tidigt att lägga undan lite pengar.”

– Okej, nu kör vi från början. Börja dagen med ett ryck, säger dirigenten Elisabeth Backhaus.

Gensvaret kommer blixtsnabbt: ”Börja dagen med ett ryck, vad är det som ska utföras? Såga en kastanj …”

Sången handlar om ett fenomen som flera av de intervjuade männen återkom till. Att alltid ha något projekt på gång, ”såga en kastanj, gräva ett avlopp”. Det kan Andreas Jonsson relatera till.

– Jag kan vakna när jag är ledig och tänka ”vad är det som behöver göras”? Om jag inte gör något säckar jag ihop framför datorn och tycker synd om mig själv. Det känns skönare när jag har gjort mitt dagsverke.

Mycket av det som hör till den traditionella mansrollen kommer på skam med högre ålder: De blir svagare, tjockare, har lättare för att gråta och blir känsligare. Jag ville veta hur män upplever det

Annica Carlsson Bergdahl

Marcus Dahl nickar igenkännande.

– Så är det varje dag när jag vaknar, nu måste saker bli gjorda. Men på helgerna är det mer långa frukostar och ett planlöst svävande. Låten ”Nöjd” har också fastnat. Jag är nog nöjd för det mesta, säger han.

Har ditt yrkesval påverkats av att du är man?
– Jag tror inte att jag hade varit rörmokare annars. Det behövs fler kvinnor i branschen. Jargongen blir lätt lite macho, säger Marcus Dahl.

– Jag kanske inte skulle ha gått Volvo-gymnasiet om jag var tjej. Att jobba i fabrik är nog inte så tilltalande, säger Andreas Jonsson.

Repetitionen närmar sig slutet. Spröda klanger och djupa bastoner rullar genom rummet i ett unisont ”Allt det där!”

Nu hägrar en turné med tre stopp i Skaraborg. Då ska Volvo Skövde manskör uppträda tillsammans med proffssångare och musiker.

– Jag tror att vi får ihop det men det hade nog behövts lite mer övning på vissa delar, säger Andreas Jonsson.

– Man kan aldrig vara nog förberedd. Men med Hjässan är kal är det ingen som har facit till hur det ska låta, säger Marcus Dahl.

Fotnot: Den 17 mars framför kören Hjässan är kal på Hüllert maskin i Vara

Hjässan är kal

• Hjässan är kal består av ett körverk, en bok och en vandringsutställning. Basen är Annica Carlsson Bergdahls intervjuer med 20 män från Skaraborg och Gotland.

• Poeten Lina Ekdahl har komprimerat samtalen till sångtexter och kompositören Paula af Malmborg Ward har tonsatt dem. Fotografen Elisabeth Ohlson Wallin har porträtterat männen. Bilderna finns i boken och visas under konserterna och på utställningen som går i Västsverige under 2019.

Läs mer: rotproduktion.se