En rad förbättringar har skett inom arbetsmiljön, kunde arbetsmarknadsminister Ylva Johansson konstatera under LO:s hearing runt döden på jobbet på tisdagen.

Efter maktskiftet 2014 avskaffades Lex Laval, den lag som Allianspartierna införde och som gjorde det möjligt att grovt utnyttja arbetskraft från andra EU-länder. EU har också enats om bättre skrivningar för arbete i andra länder.

Men här i Sverige behövs mer.

58 döda under 2018. 13 döda hittills i år.

Över 100 000 arbetsolyckor. Över 10 000 arbetssjukdomar.

Det är i sanning oacceptabelt. Vi vet ju vilka orsakerna är, främst företagens dumping av arbetsmiljön och kraftiga nedskärningar inom offentlig sektor.

Att utländska företag varken informerar om eller följer svensk arbetsmiljölagstiftning och att företag använder äldre osäker utrustning och vagnpark är två vanligt förekommande skäl.

Och eftersom vi vet det kan vi också göra någonting åt det, om viljan finns.Inom offentlig sektor lider de anställda under en konstant underfinansierad välfärd.

Det har skapat en grotesk minutreglering med regler som kan ålägga en undersköterska att skriftigt tvingas förklara varje fördröjning som varar mer än tio minuter.

Det räcker då med en ångestfylld äldre som vill prata lite mer för att schemat ska raseras och ersättningen hotas att frysa inne.
Det är naturligtvis ett haveri för arbetsmiljön. Liksom för vår välfärd.

Det är också i offentlig sektor som en första linjens chefer kan ha 70-100 anställda under sig. Även det är ett resultat av en katastrofal underbemanning. En planerad och mycket medveten underbemanning.

Redan i sin regeringsförklaring inför mandatperioden 2014 – 2018 lovade Stefan Löfven att minutstyrningens arbetsledning skulle försvinna.
Men sedan dess har inte mycket hänt.

Finns då någon samsyn om att dödsolyckorna och arbetssjukdomarna måste minska?

Arbetsgivarna inom Sveriges Byggindustrierär tydliga när de kräver fler oannonserade inspektioner från Arbetsmiljöverket för att få stopp på oseriösa företag som använder usel arbetsmiljö som konkurrensmedel.

Sveriges Byggindustrier vill också snabba på det rättsliga förloppet då oseriösa företag åläggs sanktioner.

Även för seriösa arbetsgivare är det alltså viktigt att företag inte använder arbetsmiljödumpning för att snedvrida konkurrensen. Däremot är den politiska medvetenheten låg.

Att Centerpartiets suppleant i riksdagens arbetsmarknadsutskott, Alireza Akhondi, som deltog i LO:s hearing om dödsfallen i jobben, försöker föra över ansvar för dödsolyckor till facket och till de förolyckade själva är faktiskt smått chockerande.

Enligt honom måste vi ”våga” ta ett gemensamt ansvar för vår arbetsmiljö. ”Det går inte att bara skylla på att arbetsgivaren ska ta sitt ansvar. Även arbetstagaren och facken måste var med och ta ansvar”.

Ser vi till dagens verklighet kan det inte upplevas som annat än medvetna villfarelser från Centerns sida.

Som Arbetets ledarsida kunde konstatera redan förra veckan; Bara inom IF Metall anmälde de regionala skyddsombuden under 2018 hela 16 918 brister i arbetsmiljön.

Vad vill Centern mer att skyddsombuden ska göra? Sitta i fängelse för de brister som arbetsgivaren struntar i att rätta till?

Det är inte skyddsombuden som inte tar sitt ansvar. Att påstå det känns snudd på oförskämt.

Även om det alltid finns ett personligt ansvar hos varje anställd att undvika risker, ligger det rättsliga ansvaret alltid på arbetsgivaren och det ska också ligga där.

Det är arbetsgivaren som kan använda arbetsmiljön som ett dragspel mellan eget vinstbegär och förbättrad trygghet för de anställda. Det valet ligger inte hos arbetstagarna.

Det är tyvärr inte överraskande att just Centern står för denna nonchalanta politik när det gäller dödsolyckor. Tillsammans med Miljöpartiet har Centern länge vägrat se uppenbara hål i dagens lagstiftning.

Det var dessa två partier som ivrigast förespråkade de lagtexter som i dag som i dag gör det möjligt för företag som Enklare Vardag, som Arbetet och Kommunalarbetaren tidigare har skrivit om, att utnyttja arbetskraft från andra länder.

Om bedrägerierna avslöjas går företagen oftast fria medan i stället arbetstagarna får ta smällen och blir utsparkade ur Sverige.

Det facit vi har efter förra årets hemska statistik visar att något omedelbart måste göras år den försämrade arbetsmiljön på våra arbetsplatser. Och vi vet faktiskt vad som behöver göras.

Fler inspektioner från Arbetsmiljöverket, ökad tillträde för skyddsombuden och hårdare och tydliga lagstiftning.

Och inom offentlig sektor krävs ökad bemanning, slut på minutstyrningen och större kontroll över det egna arbetet.