Hamnkonflikten: Facket hade tappat hoppet när avtalet lades på bordet
Hamnarbetarförbundets företrädare satt i timmar av väntan och hade tappat hoppet i tisdags eftermiddag. Då plötsligt presenterades ett avtalsförslag som både fack och arbetsgivare accepterade. En historisk överenskommelse kunde slutas.
Hamnarbetaren Johan Sjögren räknade med att gå ut i strejk om ungefär sex timmar. Då plingade det till i mobilen. Konflikten var löst och ett avtal tecknat.
– Det var en stor lättnad i tio minuter, sedan kom nästa fartyg, säger han om vad som hände på kajen i Stockholm på tisdagskvällen.
Han strejkade för första gången i januari. En konstig känsla, sa han då. Och nu var det alltså hisnande nära att han blev del av en mycket större strejk.
Hans fack Hamnarbetarförbundet hade varslat om att helt lägga ned arbetet runt om i Sverige.
Vi är superglada så klart
– Jag var hundra procent med på det, säger han om strejkvarslet.
När Arbetet når Johan Sjögren på torsdagen har han i stort sett jobbat sedan strejken blåstes av.
Först nu börjar han landa i vad som hänt och helst ville han ju inte strejka. Nu hoppas han på något sorts firande med andra hamnarbetare framöver.
– Vi är superglada så klart, säger han om avtalet.
Johan Sjögren var inte den enda som blev förvånad när strejken blåstes av. Minst lika överrumplad verkar Erik Helgeson som satt vid förhandlingsbordet för Hamnarbetarförbundets räkning ha blivit.
– Vi sitter här som fåglar på en pinne, utbrast han när Arbetet ringde under tisdagseftermiddagen för att fråga om det fanns något besked från förhandlingarna.
Facket hade då bara kallats in på korta sittningar med medlarna som höll i samtalen.
I övrigt satt Erik Helgeson och de andra fackliga företrädarna timme efter timme och väntade i ett rum på Näringlivets hus.
– Folk gick förbi utanför och tittade på oss som på guldfiskar i ett akvarium, säger Erik Helgeson i efterhand, när liknelserna drar vidare genom djurriket.
Sent på tisdagseftermiddagen verkade han han helt ha gett upp om att strejken inte skulle bryta ut vid midnatt.
När insåg du att ni landat i ett avtal?
– Fyra sekunder innan de sa ja för då såg jag att det låg fem utskrivna avtal på bordet, säger Erik Helgeson på onsdagen.
Det känns så jävla gött, så jag vet inte vad jag ska säga
Avtalen innehöll strykningar som Hamnarbetarförbundet hade begärt i ett tidigare svar till medlarna, så de var också beredda att skriva på.
Strax efteråt stod Erik Helgeson och tre andra representanter för facket framför en kamera på gatan i Stockholm för att göra en videohälsning till medlemmarna.
– Det känns så jävla gött, så jag vet inte vad jag ska säga, säger Erik Helgeson i filmen och alla fyra skrattar till.
Morgonen efter att avtalet tecknats ringer Arbetet till Peter Ströbæk, ordförande för Hamnarbetarförbundet i Stockholm.
Han beskriver en känsla av chock, en bra sådan. Att de faktiskt har ett kollektivavtal.
Han trodde nog inte det riktigt, men hoppades.
Från Göteborg publicerades bilder av hamnarbetare som sjunger och äter tårta på onsdagsmorgonen.
Ofta har det ifrågasatts i debatten om Hamnarbetarförbundet verkligen varit intresserade av ett avtal över huvud taget.
Nu upprepas från förbundet att detta är vad de har slagits för i årtionden.
Onekligen verkar glädjen obegripligt stor om detta är en grupp som egentligen inte vill teckna något kollektivavtal alls.
Exakt vad var och en önskat genom åren är naturligtvis omöjligt att veta.
Genom pragmatiska lösningar i hamnarna har Hamnarbetarförbundet tidigare ofta haft ett läge som kan se ut som en guldsits för ett fack; de har fått utrymme för fackligt arbete och har kunnat representera sina medlemmar, men har samtidigt inte haft fredsplikt eftersom de inte varit bundna av kollektivavtal.
Hamnarbetarförbundet har inte heller alltid framställt avtal som ett mål i sig.
– Vi köper den lösning som funkar så vi kan företräda våra medlemmar. För oss hade det gått utan avtal, men så som arbetsgivaren har målat upp det funkar det inte utan avtal, sa Peter Annerback, lokal ordförande för Hamnarbetarförbundet i Göteborg, till Arbetet i januari 2017.
Under de år som har gått sedan dess har arbetsgivarna samordnat skärpt tonen och dragit tillbaka sådana rättigheter som facket inte kan kräva utan kollektivavtal.
För Hamnarbetarförbundet har det största bekymret varit skyddsarbetet. Skyddsombud, bland andra Johan Sjögren i Stockholm, har mist sina mandat sedan i våras. Arbetsgivarna ville ha fredsplikten i utbyte för att lämna tillbaka dem.
Detta har rimligtvis ökat trycket på att skaffa kollektivavtal. Men Erik Helgeson säger att han har önskat ett avtal under alla de tolv år som han arbetat fackligt i hamnen i Göteborg.
– Det är för bräckligt annars, säger han.
Det är lite som när man inte servar en bil, den pajar inte första dagen men det blir eftersatt
Han beskriver en situation där det lokala fackliga mandatet varit beroende av relationen till arbetsgivarna och Transport.
– Det har räckt med att två helt andra parter bestämt sig för att göra på ett annat sätt så har vi varit ute i kylan. Det blir slitsamt till sist.
När avtalet nu är på plats är första steget för facket att ta tag i just skyddsarbetet.
Erik Helgeson säger att det finns hamnar där Hamnarbetarförbundet organiserar majoriteten av arbetarna, där alla skyddsombud försvann över en natt när de miste sina mandat.
Han menar att enstaka skyddsombud från Transport har fått försöka upprätthålla skyddsarbete, men att helheten saknats när dessa till exempel saknat yrkeskunskap för delar av hamnarna.
– Det är lite som när man inte servar en bil, den pajar inte första dagen men det blir eftersatt, säger han om skyddsarbetet.
– Vi måste göra en omstart nu.
