Hamnarbetarförbundets lokala ordförande Peter Ströbæk har arbetshjälmen på när han kliver ut i den råkalla januarimorgonen i Frihamnen i Stockholm, men han kommer inte jobba än på några timmar.

I bakgrunden står färgglada containrar staplade i hamnen. En bit längre bort lägger passagerarbåtarna som trafikerar Östersjön till.

I dag är servicen inte som den brukar vid kajerna. Strejkerna som Hamnarbetarförbundet har varslat om runt om i landet har nått hit. Inne på fackkontoret sitter arbetare samlade.

En vanlig torsdag skulle de ha lassat gods eller dirigerat trafik till passagerarbåtarna.

– Det känns konstigt. Jag har aldrig strejkat innan, säger hamnarbetaren Johan Sjögren.

Då skulle vi kunna fortsätta med vårt skyddsarbete, vi skulle kunna göra scheman som är hållbara, vi skulle ha kunnat påverka mycket mer

Hamnarbetarförbundets Stockholmsordförande Peter Ströbæk om vad ett kollektivavtal skulle betyda

Han och kollegorna är uttagna i tre timmars strejk av Hamnarbetarförbundet. Resten av dagen är de lockoutade av arbetsgivarsidan.

I båda varslen görs vissa undantag. Peter Ströbæks arbete med att lossa flis vid ett värmeverk omfattas inte av lockouten och en del uppgifter för passagerarbåtarna utförs trots strejken.

– Vi är ju egentligen inte ute efter att bråka, vi vill bara ha vårt kollektivavtal, säger Peter Ströbaek.

Konfliktvarslen kommer sig av Hamnarbetarförbundets och Sveriges Hamnars misslyckade försök att enas om ett centralt kollektivavtal.

Att Sveriges Hamnar redan har avtal i hamnarna med Transport har skapat oenighet om hur självständigt avtal Hamnarbetarförbundet kan få.

Peter Ströbæk säger att de flesta hamnarbetarna i Stockholm är med i Hamnarbetarförbundet. Tidigare har man tecknat lokala avtal som både det egna facket och Transport har skrivit på.

De vill vända det till att vi är de stora bovarna

Krister Norlén, som menar att arbetsgivarsidans lockout i själva verket slår hårdare än hamnarbetarnas strejk mot samhällsekonomin.

Man har alltså hittat sätt att samverka lokalt. Men efter att den uppmärksammade tvisten mellan APM Terminals och Hamnarbetarförbundet i Göteborg blossade upp för några år sedan har förbundets mandat kraftigt minskats i hamnar i hela landet.

Arbetsgivarsidan har dragit in det med hänvisning till att förbundet saknar kollektivavtal – något som arbetsgivarna vill ändra på för att få fredsplikt som omfattar alla i hamnarna.

Arbetsgivarnas ändrade förhållningssätt har bland annat gjort att tidigare skyddsombud i hamnarna har förlorat sitt handlingsutrymme.

– Vi har ingenting att säga till om. Våra skyddsombud får inte verka på kajen, säger Peter Ströbæk och uppger att det numer bara finns ett skyddsombud, utsett av Transport.

Hur många hade ni innan?
– Här i Stockholm hade vi väl tolv till fjorton stycken.

Och de är helt satta ur spel?
– Ja.

Johan Sjögren hade varit skyddsombud i ett par år när den nya arbetsgivarpolicyn förra året hejdade honom. Hans kollega Krister Norlén hade haft samma uppdrag i ett par decennier.

– Man blir stoppad i sitt engagemang, säger Krister Norlén.

– Skulle vi gå rond nu skulle det ta tid, säger Johan Sjögren för att belysa att skyddsarbetet kommit efter.

Tidigare i veckan sade Hamnarbetarförbundet ändå nej till ett bud från Medlingsinstitutet. Det budet skulle ha gjort att skyddsombuden kunde börja verka igen.

– Men vi hade inte fått vara med och påverka schemaläggning eller lönebildning och vi hade inte fått vara med när det ska skrivas nya avtal, säger Peter Ströbæk om innebörden av avtalsförslaget.

Budet innehöll en skrivning om att bara Transport får teckna lokala avtal om till exempel arbetstider, samt driva tvister om hur avtalet ska tolkas. Därför avvisades det av Hamnarbetarförbundet.

Arbetsgivarna menar att skrivningen är rimlig eftersom man inte kan ha parallella villkor i hamnarna beroende av facktillhörighet – och Transports avtal har företräde då det tecknades först.

Johan Sjögren och Krister Norlén tycker båda att det är märkligt att arbetsgivarsidan lockoutar i fler timmar än vad Hamnarbetarförbundet strejkar. De ser det som en upptrappning av konflikten, även om arbetsgivarna inte beskriver det så.

– Det slår hårdare än strejken mot samhällsekonomin, menar Krister Norlén.

Från arbetsgivarhåll har man uppgett att fackets varsel stör verksamheterna så att det blir meningslöst att ha igång arbetet resten av de dagarna.

Parallellt med konflikten pågår arbete med att ändra lagstiftningen om hur konflikter får riktas mot företag som har avtal med andra fack. Arbetet har tidigare berättat att det är oklart exakt hur en sådan lagändring skulle påverka den pågående konflikten.