Vem sitter på nyckeln till att lösa situationen i Göteborgs hamn?

– Både arbetsgivaren och Transport, säger Peter Annerback, ordförande för Hamnarbetarförbundets avdelning Hamnfyran.

– Jag tycker att det är Hamnarbetarförbundet. Det är ju de som har dragit igång hela den här processen, svarar Peter Winstén, avtalssekreterare på Transport.

– Det är Hamnarbetarförbundet, säger också Mattias Dahl, vd på Transportföretagen.

Alla är de på olika sätt indragna i den lokala konflikt i Göteborgs hamn som växt till sådana proportioner att regeringen nu låter en utredare se över rätten till stridsåtgärder.

Arbetsgivaren i hamnen, APM Terminals, är med i Transportföretagens medlemsförbund Sveriges Hamnar. Deras kollektivavtal med Transport gäller i hamnen.

Samtidigt organiserar det avtalslösa facket Hamnarbetarförbundet också arbetare i samma hamn, och har tagit till stridsåtgärder mot APM. Företaget tycker att de borde vara fredade mot detta genom avtalet med Transport.

Strandad medling

Det är bland annat just rätten till stridsåtgärder mot företag som har avtal med annat fack som nu ses över.

Men när Arbetet intervjuade arbetsmarknadsminister Ylva Johansson i januari tycktes hon fortfarande hoppas på en lösning mellan parterna.

Redan i somras lade dock de statliga medlarna ned sina försök att lösa situationen.

Kort sagt hade Hamnarbetarförbundet avvisat två medlarbud med hänvisning till att de inte gav dem lika mycket inflytande som Transport har.

Om det blir en massa syndikalister, eller något annat förbund, på något ställe – ska det vara ett fyrpartsavtal då?

Peter Winstén, Transport

I det låsta läge man sedan dess varit i vore en väg framåt möjligtvis om Hamnarbetarförbundet och Transport tillsammans kan börja lossa på knuten.

Ingen av dem välkomnar ändringar i konflikträtten. Båda har däremot förslag på lösningar för hamnen som skulle innebära samverkan dem emellan.

Transport vill ha ett förbund

Peter Winstén på Transport och Peter Annerback på Hamnarbetarförbundet sitter på varsin nyckelposition.

Båda är hamnarbetare som har övergått till fackligt heltidsarbete.

I femton år jobbade Peter Winstén i hamnen i Sundsvall. Sedan har han varit ombudsman med ansvar för hamnfrågor. I höstas blev han avtalssekreterare på Transport.

En onsdag i slutet av januari träffar Arbetet honom på hans tjänsterum vid Norra Bantorget i Stockholm.

Hans önskan är att Hamnarbetarförbundets medlemmar helt enkelt ska gå över till Transport:

– Jag ser ju helst att alla är organiserade i en organisation som kan ta till vara hamnarbetarnas intressen. Det är ju en väldigt viktig bransch som kommer förändras framgent. Då måste man vara med i processen och det gör man starkare i en grupp.

Från rummet på Transports huvudkontor skickar han med en fråga till Hamnarbetarförbundets Peter Annerback.

Arbetet möter senare under samma dag upp honom utanför Arbetsdomstolens träport i Gamla stan i Stockholm.

Hamnarbetarförbundet har då varit på förhandling om ifall en grupp medlemmar för ett år sedan lade ner arbetet en eftermiddag och därmed gjorde sig skyldiga till olovlig stridsåtgärd.

Det är en av flera enskilda tvister som pågår mellan parterna i skuggan av den stora utredningen om konflikträtten.

Direktdemokrati i Hamnarbetarförbundet

Peter Annerback ser, till skillnad från Peter Winstén på Transport, ingen automatik i att det är bättre med en organisation för alla hamnarbetare.

När han slagit sig ned på ett fik några dörrar ifrån domstolen får han frågan från sin namne vid Norra Bantorget: ”Vad skulle ni inte kunna göra för hamnarbetarna om ni var med i Transport?”

– Våra medlemmar skulle inte kunna bestämma över sin situation på arbetsplatsen. En ombudsman skulle i slutänden kunna ändra på deras beslut, svarar han.

Förutom det som fortfarande skaver till följd av att Hamnarbetarförbundet från början, sedan 45 år, är ett utbrytarfack ur Transport, är detta en springande punkt: Hamnarbetarförbundet tillämpar en direktdemokrati som de inte vill ge upp, men som vore svår att pressa in i Transports beslutsstruktur.

Önskar trepartslösning

Hamnarbetarförbundet har i stället efterfrågat en trepartslösning där de och Transport blir två likvärdiga parter i avtal för hamnen.

Peter Winstén på Transport säger att han har svårt att se hur det skulle fungera.

– Om det blir en massa syndikalister, eller något annat förbund, på något ställe – ska det vara ett fyrpartsavtal då? säger han.

Och så är det den där direktdemokratin. Transport värjer sig mot gemensamma förhandlingsprocesser där beslut ska tas via medlemsomröstningar.

Avtal inget självändamål

Samtidigt ifrågasätts gång på gång i debatten om Hamnarbetarförbundet verkligen vill ha ett kollektivavtal över huvud taget.

– Det är inte min uppfattning, säger Transports Peter Winstén.

Hamnarbetarförbundet har heller inte själva framställt avtal som något självklart mål i sig.

– Vi köper den lösning som funkar så vi kan företräda våra medlemmar. För oss hade det gått utan avtal, men så som arbetsgivaren har målat upp det funkar det inte utan avtal, säger Peter Annerback.

Tidigare har Hamnarbetarförbundet fått rättigheter, så som betald facklig tid, som vanligtvis följer att man har avtal trots att de saknat sådant.

Det har APM, som tog över containerterminalen 2012, ändrat på. Bland annat får Peter Annerback inte längre betald ledighet för att arbeta fackligt i hamnen, han är numer tjänstledig.

De här förändringarna gör Hamnarbetarförbundets ställning som avtalslösa krångligare för dem, men betraktas som rimliga från Transports horisont.

– Det arbetsgivaren köper av oss är ju faktiskt fredsplikten. Och våra medlemmar säljer ju fredsplikten, om sedan alla andra får samma rättigheter utan att ha sålt något kan jag tycka att det finns någon form av rättviseproblem, säger Peter Winstén.

Rättvisefråga

Transport vill alltså inte att Hamnarbetarförbundet får sådana rättigheter som de för sin del betalat med fredsplikt för, med mindre än att Hamnarbetarförbundet också ger upp sin konflikträtt.

Och Hamnarbetarförbundet vill inte ge fredsplikt med mindre än att de får lika mycket för den som Transport fått för sin.

För att nå en lösning krävs rimligtvis dialog mellan de inblandade.

Den verkar bristande i hela den här härvan, på fler sätt än att medlarsamtalen strandat.

Det är lätt att få intrycket att man på flera håll pratar mer om än med varandra.

Vi har diskuterat mycket och vi hade inte kunnat göra något annorlunda. En fackförening är till för att skydda medlemmarnas villkor

Peter Anneback, Hamnarbetareförbundet

I det Uppdrag granskning som sändes på SVT den 17 januari uttalade sig Sveriges Hamnars vd Joakim Ärlund om att Transport inte vill ha trepartsavtal.

När reportern undrar om han frågat Transport blir svaret att han läst det i media.

Magnus Kårestedt, vd för hamnens kommunala ägarbolag, kommenterar i samma program att han inte träffat Hamnarbetarförbundet med att han känner deras åsikter väl via hemsidor.

Sparsam dialog mellan förbunden

Hur är det då med dialogen mellan Hamnarbetarförbundet och Transport?

Peter Winstén på Transport har inte sökt kontakt för att konkret diskutera samverkan i den här situationen.

Han upplever att media och experter försöker lägga över ansvaret på Transport på ett orättvist sätt. Han säger att de tagit sitt ansvar genom att företräda sina medlemmar och teckna avtal.

Och han menar att Hamnarbetarförbundet har skapat de nuvarande problemen.

– Och min uppfattning är att den som har skapat problemet får nog först sträcka ut en hand och vilja ha en lösning.

Han hänvisar vidare till att han inte vet exakt vad Hamnarbetarförbundet vill, vad för slags avtal de möjligen efterfrågar.

Har du frågat efter sådana besked?
– Nej.

Peter Annerback på Hamnarbetarförbundet har heller inte lyft luren för att söka kontakt om hur ett trepartsavtal kan tecknas.

Han säger att det kanske är fel, men hänvisar till att förbundets ordförande Eskil Rönér söker den kontakten med Transports ordförande Tommy Wreeth.

Det visar sig att dessa båda har träffats två gånger sedan den sistnämnde tillträdde som ordförande förra året.

Men det finns inga fler inplanerade träffar just nu och ingen av dem ger bilden att det pågår direkt konkreta diskussioner om lösningar för hamnen i Göteborg.

– Vi vet var vi har varandra, vi vet vad vi tycker, säger Tommy Wreeth.

Ansvaret för konflikträtten

Samtidigt fortsätter regeringens utredning om konflikträtten som ska lägga fram sitt förslag senast sista maj.

Peter Winstén säger att han kan ha förståelse för att arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, i sin roll, måste se över situationen.

– Men jag tycker fortfarande att det är väldigt onödigt eftersom vi pratar om en enda arbetsplats med knappt 200 anställda.

Peter Annerback känner inte ansvar för om det blir ändrad konflikträtt.

– Vi har diskuterat mycket och vi hade inte kunnat göra något annorlunda. En fackförening är till för att skydda medlemmarnas villkor. Hade man lagt sig i början hade man kunnat lägga ner fackföreningarna då, säger han.