”Rätten och skyldigheten att ingå i förhandlingar om lokala avtal tillkommer enbart parterna i förstahandsavtalet.”

Så stod det i det senaste medlarbudet som nobbades av Hamnarbetarförbundet i februari.

Parter i förstahandsavtalet, det avtal som finns i hamnarna sedan tidigare, är Transport och Sveriges Hamnar.

När Hamnarbetarförbundet på tisdagen skrev under ett centralt kollektivavtal med Sveriges Hamnar var den där meningen struken. Vad det innebär gick åsikterna isär om redan innan bläcket på överenskommelsen torkat.

Arbetsgivarna menar att strykningen inte ändrar något i sak. Samtidigt var den avgörande för Hamnarbetarförbundet.

Erik Helgeson, som förhandlade för facket, säger att Hamnarbetarförbundet annars, på förhand, själva skulle ha avsagt sig rätten att förhandla lokalt i nästan alla frågor.

Är det din bild att det nu finns ett utrymme för att ni ska kunna teckna lokala avtal i hamnarna?
– Ja, det gör det. Däremot finns det inget tvång för arbetsgivaren att teckna en massa lokala avtal, vare sig med oss eller Transport. Men utrymme att teckna lokala avtal finns det, säger Erik Helgeson.

Men framför allt handlar fackets resonemang som sagt om att förbundet inte  ville avsäga sig rätten att ens vara vid förhandlingsbordet när man ska förhandla lokala villkor. Det kan gälla till exempel arbetstider eller semesterförläggning.

Nu menar Erik Helgeson att det kan uppstå oklarheter om exakt hur långt rättigheterna sträcker sig lokalt för den som har ett sådant centralt avtal som man nu tecknat – ett andrahandsavtal som är underordnat Transports tidigare avtal. Men han vill att det då avgörs av rättspraxis och ytterst Arbetsdomstolen, inte av en överenskommelse gjord på förhand.

Han säger att Hamnarbetarförbundets mål är att komma in i de lokala förhandlingsrummen tillsammans med Transport.

– Vi har inget att vinna på att sitta på egen hand, säger han och betonar att man förhandlat gemensamt på många håll före konflikten det senaste året.

Transport tycks inte vänta med dörren öppen.

Förbundet skriver i en kommentar till Hamnarbetarförbundets avtal att det endast är Transport och Sveriges Hamnar som kan ingå lokala överenskommelser framöver.

”Det är uppenbart att det råder delade meningar om hamnuppgörelsens innebörd. För mig är det dock tydligt att egentligen ingenting har förändrats mer än att det nu råder fullständig fredsplikt i samtliga hamnar i Sverige efter att Hamnarbetaförbundet har undertecknat ett andrahandsavtal med arbetsgivarna” säger Transports orförande Tommy Wreeth enligt utskicket.

Transportföretagens vd Mattias Dahl säger till Arbetet att det är ”ganska tydligt och klart” vad som gäller. Han konstaterar att Hamnarbetarförbundet, precis som andra fack, naturligtvis har rätt till förhandling.

– Vi kommer respektera det och förhandla, men sedan är det en helt annan sak om man har rätt att göra upp eller tilltvinga sig något. Möjligheten att tilltvinga sig egna villkor för sina medlemmar har ju inte Hamnarbetarförbundet. Det var också det vi var väldigt tydliga med att vi inte var beredda att acceptera, säger han.

Transportföretagens budskap till medlemsföretagen är att de inte ska skriva lokala avtal med Hamnarbetarförbundet.

Detta bygger just på att Transports avtal har företräde i egenskap av först ingånget.

Exakt i vilken utsträckning Hamnarbetarförbundet kommer kunna vara med och påverka lokalt är alltså inte solklart.

Det som alla däremot är eniga om att man uppnått med tisdagens avtal är:

  • Ett kollektivavtal som sträcker sig fram till april nästa år.
  • Det är ett andrahandsavtal som är underordnat villkoren i det avtal som Transport har i hamnarna sedan tidigare.
  • I och med avtalet gäller fredsplikt för Hamnarbetarförbundet.
  • Hamnarbetarförbundet får ett större facklig mandat i form av bland annat rätt att delta i skyddsarbetet och att ta ut facklig tid.

För ett år sedan listade Arbetet fem möjliga lösningar på hamnkonflikten – vi reder ut hur det gick med dem här.