Det pågår en tillbakagång i kvinnors villkor i Europa.

I den färska rapporten: ”Backlash för jämställdheten i Europa” uppmärksammas denna skrämmande utveckling av Socialdemokraterna i Europaparlamentet.

Rapporten är på många sätt en ögonöppnare.

Det handlar om strukturella försämringar i kvinnors förutsättningar under senare år. Lönegapet är fortsatt stort.

Enligt rapporten är förlusten för denna ojämställdhet svindlande 370 miljarder Euro årligen. Helt oförsvarligt.

Våld mot kvinnor är väldigt utbrett. Hela 55 procent av EU:s kvinnor har utsatts för sexuella trakasserier.

Men inte nog med detta. En direkt antifeministisk rörelse växer sig allt starkare, där sexuella och reproduktiva rättigheter går tillbaka.

Aborträtten är under hot i hela unionen. I länder som Polen och Malta är abort förbjuden och tillgången på preventivmedel har minskat i flera länder.

Vi ser samma tendenser i Sverige.

Men det kusliga är att backlashen här sker i jämställdhetens namn. För kvinnornas eget bästa.

Ebba Busch Thor är en feministisk förkämpe. Enligt henne själv alltså.

Hon kallar det för ”ny feminism”, som motsats till den rådande radikalfeminismen.

KD-ledarens feminism är dock uppenbart bara publikvinnande retorik. Fake-feminism utan innehåll eller förankring.

Men vad gör det när den går hem. Hon är den partiledare som ökar mest i förtroende i den senaste mätningen.

Bara Stefan Löfven ligger högre på listan.

Men Kristdemokraterna vill något helt annat. De står för är allt annat än feminism, oavsett hur man vrider och vänder på definitionen.

Det finns bland annat en stark opinion inom KD att återinföra sambeskattning, minska barns rätt till förskola och ta bort ensamstående kvinnors rätt till insemination.

Men KD vill inte bara se en återgång till kvinnans ekonomiska osjälvständighet genom sambeskattning.

Starka påtryckningar inom partiet vill se begränsningar i kvinnans rätt till sin egen kropp genom en sänkning av aborträtten till vecka 18 från dagens vecka 22 liksom för införandet av samvetsfrihet för vårdpersonal.

Backlashen i flera europeiska länder är mer uttalat antifeministisk men det sker definitivt en likadan rörelse här.

I Sverige är dock backlashen lite mer lurig. Här görs den i feminismens namn genom en retorik som inte känns så farlig.

Men kanske är den dolda backlashen lika farlig eller till och med farligare än den i EU?

Vad är lösningen då, hur står vi emot och arbetar tillbaka backlashen?

Socialdemokraterna i Europaparlamentet lyfter behovet av ett ambitiöst men mycket lovvärt åtgärdsprogram.

I detta ingår en övergripande jämställdhetsstrategi, jämställdhetsdirektiv för #metoo, jämställdhetsintegrering liksom exporten av den svenska samtyckeslagstiftningen.

Backlashen behöver motarbetas på flera nivåer, både nationellt och i EU. Bakåtsträvande så kallad feminism måste genomskådas och kallas vid dess rätta namn, antifeminism. Samtidigt behöver progressiva jämställdhetsreformer komma upp på den politiska agendan.

Men lika viktigt är att Sverige med all kraft är pådrivande inom EU för fortsatt jämställdhet.

Europaparlamentsvalet i maj kan bli det viktigaste valet på länge. Det kan bli det som avgör jämställdheten och kvinnors rättigheter i unionen framåt.

För det går att vända jämställdhetsbacklashen, bara vi vill.