Så har det till sist hänt. Jan Björklund meddelar att han inte ställer upp för omval.

Vad det innebär för Liberalerna i framtiden låter jag vara osagt. Men svensk politisk debatt har just gjort en förlust.

En ”tank” är en spelare i onlinespel som exempelvis World of Warcraft vars huvudsyfte är att absorbera så mycket skada som möjligt, ta smällarna, ställa sig emellan fienden och sina svagare medspelare i strid.

Och nu lägger alltså Alliansens egen köttsköld, major Jan Björklund, skjortorna på hyllan.

Detta har tillfört en härligt schwungig dimenson till svensk politisk debatt man kommer sakna. Att det fanns en partiledare inom borgerligheten där alla visste att ”äh, alla vet att han kan ta det”.

Detta gav oss ibland, särskilt i mötena mellan vänsterpartiets Jonas Sjöstedt och Björklund, något som ibland nästan var en hårsmån från det vi kallar brittisk politisk banterkultur.

Smågliringar har flugit både i partiledardebatterna och på sociala medier.

Jan Björklund har gett svensk politik ordentligt med humor, tycker Arbetets kulturredaktör.

Sveriges politiska spelfält är tråkigt. Småfult. Ofta humorlöst.

Att ha någon på plan där det är helt ok att gå in och helt enkelt kötta har därför varit sunt i en svensk debattkultur där politiker annars har en tendens till tråkiga fotbollsfilmningar.

Det går att skoja om den enorma kärleken till Europa, hans hunkskjortor eller rollen som evig partiledare men filmningar har helt enkelt inte legat för Jan Björklund.

Nu försvinner alltså partiledarnas Håkan Mild från planen i november – det kommer bli ett fattigare partiledardebattklimat.