Män i arbetaryrken. Det är de som oftast omkommer i arbetsplatsolyckor, visar Arbetets genomgång. De faller, de kläms ihjäl och de dör i trafiken.

Arbetet har gått i genom samtliga dödsolyckor som skett i arbetet under 2018. Totalt omkom 55 människor på jobbet och det är den högsta siffran på flera år.

Sommaren 2016 klubbade riksdagen en ny arbetsmiljöstrategi, där en nollvision för dödsolyckor ingår.

I den pekar regeringen på en nedåtgående trend de senaste 50 åren. På lång sikt blir det alltså bättre.

Arbetsmiljöverkets siffror visar att det kring början av 90-talet var över 100 personer som dog varje år, de senaste åren har den siffran varierat mellan ett 30-tal och ett 50-tal.

Från början av 2000-talet har dock nivån legat relativt oförändrad när man räknar dödsolyckor per 100 000 sysselsatta.

Den slutsatsen gäller fortsatt, om man tittar på Arbetsmiljöverkets siffror för 2016 och 2017. Nollvisionen ter sig alltså en bra bit bort.

Varför gör ingen något? Och vem kan ställas till svars? Det är återkommande funderingar som Arbetets läsare lyfter när tidningen rapporterar om dödsolyckor.

Helen Magnusson är sektionschef för region syd på Arbetsmiljöverket. Hon säger att arbetsgivaren alltid har det yttersta ansvaret för att förhindra arbetsplatsolyckor.

– Arbetsgivaren ska riskbedöma och vidta åtgärder. Men även andra i organisationen har ansvar för att bygga upp en säkerhetskultur.

Hon pekar också på att tillsynen ute på arbetsplatser är en viktig del av Arbetsmiljöverkets uppdrag, att se till att arbetsgivare följer reglerna.

– Vi jobbar också intensivt på många plan för att förebygga, göra analyser, skapa regler och nå ut med information.

Hur fungerar nollvisionen med tanke på att olyckorna inte minskat de senaste åren?
– Det viktiga är att vi arbetar med syftet, vår ambition och vilja är att ingen ska skadas eller förolyckas på sitt arbete. Engagemanget för arbetsmiljöfrågor ute på arbetsplatserna är viktigare än att nå själva visionen, säger Helen Magnusson.

I dagarna klubbade Arbetsmiljöverket en strategi för hur myndigheten tillsammans med andra aktörer ska jobba mer med nollvisionen. Ansvarig projektledare är Katarina Eskils. Till en början ska arbetet rikta in sig på fyra områden: arbetsfordon och mobila maskiner, fall från höjd, träd och djur samt vägmiljö. Bland annat ska etappmål sättas.

– Vi har jobbat med hur vi kan konkretisera arbetet och ta steget vidare med nollvisionen för att ingen ska dö av sitt arbete.