Se bilderna och läs reportage i ett annat bildformat här.

”Jägare, fiskare och andra lögnare samlas här.” Så står det på en skyllt som hänger uppe på väggen i Murphy’s Barbershop.

Väggen är fylld till bredden med dammiga Coca Cola-flaskor, bilder på barn, barnbarn och jakttidningar.

– Jag brukade både fiska och jaga förut, innan jag förstörde axeln. Nu klarar jag inte det längre, säger Dwain Murphy.

Han sitter på en låg stol och vilar händerna över magen och pratar med några lantbrukare som slagit sig ner i salongen.

Junior McLean, 95 år, en lång bonde med blå hängselbyxor och rutig skjorta, kommer in genom ytterdörren och sätter sig i en av de hundra år gamla barberarstolarna.

– Några storslagna planer för i dag, frågar Dwain Murphy.
– Nej, det vanliga, svarar en av bönderna som kommit in för att trimma till sig.
– Samma sak varje dag, undrar Dwain.
– Det är vad jag gör.

Ett par stolar som Dwain införskaffade begagnade när han köpte salongen för 50 år sedan.

– Den gamla ägaren hängde sig så jag köpte allting här inne, säger Dwain Murphy.

Junior McLean behöver egentligen inte klippa sig. Inte heller de sex andra männen som sitter här inne på ”Ljugarklubben” som de kallar salongen.

– Jag har bara varit hos en annan barberare de senaste 50 åren. Aldrig mer, säger Junior McLean.

Mountain Grove är ett samhälle med knappt femtusen invånare beläget på Ozarkplatån i Missouri. Ett samhälle byggt på självständighet, där säregen kultur och religion tar stor plats.

Det här är vad jag lever för. Klippa någons hår, tjäna tio dollar, och sen sitta ner. Jag brukade klippa upp emot 60 personer varje dag. Men det klarar jag inte längre

Dwain Murphy

Majoriteten av invånarna är republikaner och Trump har ett stort stöd av befolkningen som till 96,4 procent är vita.

– När jag startade upp min salong var det fullt av liv här på torget. Folk har kommit och gått, men när Walmart öppnade utanför stan så klarade småhandlarna inte av det längre, säger Dwain Murphy.

Under söndagsförmiddagarna råder lugn i Mountain Grove. Enorma pickuper står uppradade med huvarna pekandes mot en stor kyrka.

De enda ställena med tillstymmelse till liv är i, och utanför, de över 70 aktiva kyrkorna häromkring.

– Jag går på varje fotbollsmatch som spelas här i stan. Det finns inte så mycket att göra här, fotboll och såklart kyrkan på söndagar. Alla här vet vem jag är.

– Dwain Murphy har de bästa jordnötterna. De har varit här nästan lika länge som han själv, säger L L Bob.

– Jag kan inte sätta min fot ute på gatan utan att någon skriker mitt namn. Själv vet jag knappt vad någon heter. Jag är inte uppväxt här utan flyttade hit när jag köpte salongen, säger Dwain Murphy.

Trasiga bilar och fallfärdiga hus står uppradade längs de öde gatorna. De få gånger man ser någon ute sitter de i, eller är på väg till, en bil.

Drygt en fjärdedel av invånarna i Mountain Groove lever under fattigdomsgränsen.

Låga skatter, vänliga människor och naturen står i Mountain Groves ”community guide” som ska locka hit nytt folk.

Du kan inte lita på någonting du hör här inne. Men hälften kan nog vara sant

Salongsägaren Dwain Murphy

”Det gamla vanliga”

– Samma gamla frisyr, frågar Dwain Murphy.
– Samma gamla, svarar Junior McLean.

”Inga demokratiska pengar”

– Jag hörde att hon har blivit demokrat. Den här läskautomaten tar inte de där demokratiska pengarna, säger Charlie Watsson.

”Städar inte direkt”

– Jag har samlat dem länge. Jag brukar få en flaska om någon har varit utomlands. Jag städar inte direkt, skulle min fru se detta så… säger Dwain Murphy.

”Beatlesfrisyr?”

– När Jimmy kom hit som barn pratade han inte med mig över huvud taget. ’Du får väl en Beetlesfrisyr’ sa jag till honom. ’Nej, jag vill ha en flat-top’ skrek Jimmy åt mig då”, säger Dwain Murphy.

”Min fru brukar ge mig en macka till lunch”

– Min fru brukar ge mig en macka till lunch. Då slipper jag lämna salongen på hela dagen. Annars brukar jag lämna en skylt i fönstret och gå till andra sidan gatan för att köpa kyckling”, säger Dwain Murphy (i bakgrunden).