Nya krav från Sida hotar småförbundens bistånd
Nya krav från Sida gör det dyrare att bedriva fackligt utvecklingssamarbete. Flera mindre förbund befarar att framtida biståndsprojekt kommer att läggas på is.
Biståndsmyndigheten Sida ändrar sin tillämpning av riktlinjerna för egeninsats.
Sedan Union to Union startades 1977, under namnet LO-TCO Biståndsnämnd, har det funnits en överenskommelse med Sida om att de förbund som vill driva biståndsprojekt får kvitta egeninsatserna mot medlemsavgifterna till sina respektive internationaler.
Men efter drygt 40 år ändrar nu myndigheten tillämpningen av riktlinjerna.
– Det är egentligen inte nya riktlinjer, de har gällt hela tiden men med vårt goda minne har Union to Union haft ett undantag vad gäller just var egeninsatsen betalas in, säger Charlotta Norrby, chef på Sidas enhet för civilsamhället.
Men inför nästa avtalsperiod som börjar 2020 har Sida ändrat sig.
– Vi ville ha ökad tydlighet i redovisningen så nu har vi sagt att Union to Union ska göra på samma sätt som alla ramorganisationer, säger Elisabeth Berg Khan, programansvarig på myndigheten.
För vissa medlemsförbund betyder beslutet att det blir dyrare att bedriva biståndsverksamhet. Något som riskerar att drabba särskilt de mindre förbunden.
– Risken att det svenska fackliga biståndet faktiskt backar på grund av att man inte kan uppnå egeninsatsen, om vi inte tillsammans kan hitta en nyckel där mer resursstarka förbund kan täcka upp för de mer resurssvaga, säger Christer Wälivaara, internationell strateg på 6F.
När Arbetet Global ringer runt bekräftas bilden av att den nya tillämpningen av riktlinjerna kommer att slå ojämnt. Större förbund inte oroliga.
– Vi har inga bekymmer med det, men vi är inte heller ett fattigt förbund, säger IF Metalls internationella sekreterare Magnus Palmgren.
– Vi har ganska få projekt och vi ser att vi kommer fortsätta jobba med de projekten, säger Maria Nyberg, internationell ombudsman på Handels.
Magnus Kjellsson, internationell chef på Unionen, välkomnar de nya kraven som han anser ger ökad tydlighet.
– För oss kommer det inte att få några större konsekvenser. Vi räknar inte av avgifterna till de globala facken i dag heller, säger han.
Skogs- och grafikfacket GS, med omkring 50 000 medlemmar, driver tre biståndsprojekt med bygg- och träinternationalen BWI och två med det globala servicefacket UNI.
– Sidas nya regler kommer att leda till förändringar för oss och det kommer att öka våra kostnader men vi har inga planer på att lägga ner programmen, säger internationelle sekreteraren Yngve Daoson.
Flera mindre förbund uttrycker dock oro. TCO-anslutna Teaterförbundet driver i dag två projekt, ett i Latinamerika och ett i Afrika, som bägge syftar till att stärka lokala fack.
– Det är svårt att överblicka vilka konsekvenser de nya riktlinjerna kommer att få långsiktigt men det riskerar att sätta begränsningar för vilka typer av projekt vi i framtiden kan tänkas gå in i, säger förbundsdirektör Mika Romanus.
Mika Romanus, förbundsdirektör på Teaterförbundet.
Torbjörn Jonsson, internationell ombudsman på 6F-förbundet Fastighets, har liknande farhågor.
– Vi har bara ett enda projekt med en egeninsats på 50 000 kronor, men vi har varit väldigt aktiva i det projektet och varit på plats i Peru. Det förbunden har satsat är min arbetstid och den har vi kunnat använda som egeninsats. Om vi inte kan göra det får vi en fördubbling av vår kostnad. Det kan vi leva med i något år, men på sikt kommer det minska vårt incitament att bedriva biståndsverksamhet.
På Sidas enhet för civila samhället är man medveten om att riktlinjerna blir tuffare för förbund med färre medlemmar.
– Egeninsatsen är svår för alla mindre organisationer, inte bara för fackförbund, säger Elisabeth Berg Khan.
Samtidigt påpekar myndigheten att egeninsatserna stäms av mot Sidas totala anslag, och att inget hindrar att starkare förbund tar en större del av kostnaderna.
En sådan diskussion förs redan inom Union to Unions styrelse, enligt mejlkorrespondens Arbetet Global tagit del av, och välkomnas på central nivå.
– Det vore väldigt olyckligt om det här får till konsekvens att mindre förbund inte kan bedriva fackligt utvecklingssamarbete. Det får vi försöka hitta någon typ av solidarisk lösning på och det är något jag absolut tror att vi behöver diskutera, säger Anna Gustafsson, internationell sekreterare på TCO.
Även Christer Wälivaara förordar en solidarisk lösning.
– För oss är det väldigt viktigt att ramorganisationen kan bära både resursstarka och svaga förbunds insatser och möjlighet att bidra till bättre värld för sina yrkesgrupper.
Union to Union uppger att organisationen jobbar med att ta fram en finansieringsmodell som innebär att mindre förbund kan fortsätta att bedriva biståndsverksamhet.
”Visst har vi frågor kvar att lösa, men jag är övertygad om en fortsatt, stark framtid för fackens globala arbete”, skriver Sofia Östmark, Union to Unions kanslichef, i ett mejl till Arbetet Global.
Egeninsatserna
• Sida fördelar varje år pengar till ett antal så kallade ramorganisationer, för närvarande 15 stycken. Till ramorganisationerna hör bland andra Naturskyddsföreningen, Forum Syd, Afrikagrupperna, Palmecentret och fackens biståndsorganisation Union to Union.
• Under 2018 fick ramorganisationerna dela på 1,65 miljarder. Av detta får Union to Union drygt 130 miljoner.
• Sida ställer krav på en egeninsats. Det innebär att organisationerna själva ska bidra med minst 10 procent av finansieringen och ska säkerställa att organisationerna har en egen verksamhet och egna resurser.
• Sedan LO-TCO Biståndsnämnd – som 2015 bytte namn till Union to Union – bildades 1977 har det funnits en överenskommelse med Sida om att medlemsförbunden får kvitta egenavgifterna mot avgifterna till sina respektive internationaler. Detta eftersom internationalerna ofta samordnar biståndsprojekten och skjuter in de medel som de nationella medlemsförbunden skjutit in.
• Efter drygt 40 år ändrar Sida nu riktlinjerna. Bidraget till Union to Union påverkas inte, men konsekvensen blir att kostnaderna ökar för vissa medlemsförbund.
