Centern ratar gång på gång Socialdemokraterna.

De kontaktytor mellan partierna som var levande under Centerledaren Olof Johanssons tid är därmed  totalt raserade.

Men studerar vi historien är det logiskt. Centern har under Annie Lööf fullbordat partiets resa från socialt ansvar till hårdför nyliberalism där samarbete med Socialdemokraterna är uteslutet.

Denna omfattande förändring tog sin början under Maud Olofsson (hon som beslöt att staten skulle köpa det konkursfärdiga bolaget Nuon för 97 miljarder av svenska folkets inbetalda skattekronor).

Centerpartiet gick då från att vara ett parti för glesbygden till att försöka locka små och medelstora företag. Inom arbetsmarknadspolitiken blev Centern ”Wild and Crazy” som en centerpartist uttryckte det. De flesta regelverk på arbetsmarknaden skulle avvecklas, samma regelverk som försvarades av både Socialdemokraterna och Moderaterna.

Annie Lööf förädlade Maud Olofssons nyliberalism och lyckades i en intern maktkamp 2013 stampa ihjäl de sista resterna av det sociala patos inom Centerpartiets politik som rått under Olof Johanssons tid.

Omfattningen av omläggningen ser vi nu i regeringsförhandlingarna. Många socialdemokrater har uppenbart blivit förvånade över den hårda attityden.

Men sanningen är nog att Centern med sin nyliberala politik inte ser någon blocköverskridande lösning som vare sig möjlig eller önskvärd.