Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Ivar Andersen

GHANA. Med arbetsredskapen i en plåtbalja på huvudet flyter Akua Fokuo fram längs de smala stigarna utanför byn Manso Krofrom i Ashantiregionen i Ghanas inland.

Genom högt gräs, förbi glatt hälsande kollegor och nedför hala små sluttningar tills hon når sin odling.

De mogna kakaofrukterna med sina gröngula färgskiftningar växer direkt från stammarna på de träd som Akua tagit hand om i snart 30 år.

Hennes odling är en av de bäst skötta i byn. De som trodde att en kvinna inte kunde vara kakaobonde är sedan länge motbevisade.

Akua Fokuo är stolt. Men ändå kan hon inte vara nöjd.

Trots att vi befinner oss mitt i centrum för världens kakaoproduktion lever Akua Fokuo och hennes kollegor i Ghana och grannlandet Elfenbenskusten ofta i fattigdom.

Det kan hända att även den mest inbitna chokladälskare inte vet om det, men nästan två tredjedelar av världens choklad har sitt ursprung i dessa två länder i Västafrika.

Akua Fokuo och två miljoner andra småskaliga bönder i regionen förser chokladindustrin med en oumbärlig råvara. Industrins storlek har fördubblats på 20 år och omsätter i dag omkring 1 000 miljarder kronor, samma storlek som Sveriges statsbudget.

Allt det gröna du ser är kakaoodlingar, men om 40 år är allting borta. Tro mig

Samuel Morby

Under samma tidsperiod har priset som bönderna får för sin kakao halverats.

För Akua Fukuo innebär det att livet som kakaobonde inte blivit som hon trodde när hennes man blev sjuk för 30 år sedan och hon beslöt sig för att till varje pris behålla odlingarna inom familjen.

I dag bor hon i ett minimalt hus utan elektricitet. Maten lagas över öppen eld och vatten hämtas i en brunn.

Inkomsterna är osäkra och hon har skuldsatt sig för att ge barnen chans till utbildning.

– Allt arbete jag lägger ned på min odling borde ge förutsättningar för att skapa ett bättre liv. Men det hjälper mig inte alls, säger Akua Fokuo uppgivet.

Det är årets första skördedag. Traditionsenligt får Akua Fokuo hjälp av några grannar.

Det knakande ljudet av kakaofrukter som öppnas ekar mellan trädstammarna. Några timmar senare ligger en stor hög med kletiga kakaobönor på marken.

38-årige Samuel Morbys föräldrar Mary Antwlwaa och Yaw Morby äger ett stort plantage som behöver återstartas efter en skogsbrand. Men Samuel ser ingen framtid som kakaobonde på grund av de låga intäkterna. Foto: Fredrik Lerneryd

Högen täcks med bananlöv och lämnas föratt fermentera, den process som tar fram chokladsmaken i bönorna.

Dagens skörd kommer resultera i en säck med ungefär 60 kilo torkade kakaobönor. För en sådan får Akua Fokuo knappt 1 000 kronor som hon delar med markägaren och sin hjälpreda.

Fairtrade är en av de organisationer som länge arbetat för att förbättra kakaoböndernas arbetsvillkor, de senaste åren har även de stora chokladföretagen börjat investera för hållbar produktion.

Mondelez, som bland annat äger Marabou, har till exempel investerat närmare fyra miljarder i det egna projektet Cocoa Life.

Men Kristy Leissle, forskare i Afrikastudier vid Washington University och författare till boken Cocoa, menar att storföretagen i praktiken utnyttjat böndernas utsatta position.

Allt arbete jag lägger ned på min odling borde ge förutsättningar för att skapa ett bättre liv. Men det hjälper mig inte alls

Akua Fokuo

Hon berättar att det alltid är bönderna som får ta konsekvenserna när priset på kakao sjunker. När chokladföretagens vinster ökar är det däremot inget som bönderna får ta del av.

Hur ska multinationella företag motverka fattigdom hos fem miljoner kakaobönder i världen och på samma gång göra ekonomisk vinst samtidigt som de vill sälja sin choklad till futtigt låga priser? Det är en matematik som är omöjlig att få ihop, säger Kristy Leissle.

I Ghana leder den omöjliga ekvationen till att familjetraditioner går i graven. Ibland genom att plantager säljs till illegala guldgruvor. I andra fall, som hos en av Akua Fokuos grannar, för att barnen vägrar ta över.

– Det finns inga pengar i kakao, säger 38-årige Samuel Morby.

Han sitter utanför föräldrarnas förfallna hus. Pappans odling förstördes i en skogsbrand för många år sedan och sedan dess har ingen sett värdet i att plantera nya träd på marken.

Bönorna och det vita söta fruktköttet läggs på hög och täcks med stora blad från bananplantorna för att jäsa under cirka en vecka innan de soltorkas. Processen krävs för få fram kakaosmaken.

Samuel Morby föredrar ströjobb på byggarbetsplatser. Det är han inte ensam om. Ghana är fortfarande ett fattigt utvecklingsland men unga ghananer ser inte kakaoodlandet som en god framtidsutsikt.

De äldre odlarna i byn, som Akua Fukuo, tror fortfarande att kakaon en dag ska betala sig. Ekonomisk logik talar för att de har rätt, storföretagen kan inte gärna låta sitt bruna guld försvinna.

Förr eller senare bör ett uppsving komma. Frågan är om Akua Fukuo någonsin får uppleva det.

Samuel Morby bara skakar på huvudet. Självsäkert tar han på sig rollen som pessimist när han pekar mot kullarna som omger byn.

– Allt det gröna du ser är kakaoodlingar, men om 40 år är allting borta. Tro mig, säger han.

Kakao i Västafrika - bara 5 procent stannar i landet

• Kakaon togs från Latinamerika till Västafrika i början av 1800-talet och till Ghana cirka 70 år senare. När produktionen i Latinamerika sjönk använde den engelska kolonialmakten på guldkusten bestraffningar och riktade skatter för att tvinga områdets bönder att odla kakao.

• Under 1900-talet blev kakaon Ghanas viktigaste exportvara. I dag har olja och guld gått om men fortfarande utgör kakao 15 procent av landets export. Den bidrar med 20 miljarder kronor till Ghanas BNP och sysselsätter närmare en miljon människor på småskaliga odlingar.

• Den ghananska staten tar tempen på världsmarknaden innan det statliga priset som kakao-bönderna får för sina bönor fastställs. De senaste två åren har en säck med 60 kilo bönor gett 900 kronor.

• Av industrins globala värde på 1 000 miljarder kronor stannar endast 5 procent i Västafrika. Regeringarna i Ghana och Elfenbenskusten försöker öka sina inkomster genom att behålla fler steg i produktionskedjan inom de egna länderna.

• Nästan all kakao exporteras och många kakaobönder har aldrig smakat choklad.

Källor: Cocoa, Ghana Cocoa Board, Observatory of Economic Complexity.

Fakta Ghana

Huvudstad: Accra.

Invånare: 30 miljoner.

BNP per capita: 14 878 kr (Sverige 484 600 kr).

Förväntad medellivslängd: 61 år.

Andel under fattigdomsnivå: 20 procent (halverad sedan 1990).

Källor: Ekonomifakta.se, Världsbanken.