”Näringslivet svartmålar a-kassan”
Svenskt Näringsliv och Timbro svartmålar a-kassan. Syftet är att få bort a-kassornas samverkan med fackliga organisationer. Arbetsgivarna vet att det skulle leda till att de fackliga organisationerna tappade medlemmar och ytterligare förskjuta maktbalansen i svenskt arbetsliv, skriver Daniel Suhonen och Mats Wingborg, Katalys.
Siri Steijer har fel om a-kassan, tycker Daniel Suhonen och Mats Wingborg.
Svenskt Näringslivs nättidning Arbetsmarknadsnytt (23/10) hävdas att a-kassorna har slutat fungera.
Vi känner igen strategin med svartmålning. Exakt samma sak hände med Arbetsförmedlingen.
Först drev näringslivet och allianspartierna en kampanj mot Arbetsförmedlingen. Budskapet var att inget fungerade. Sedan kom kravet på att verksamheten bör privatiseras.
Nu ser vi samma svartmålning av a-kassorna. Även denna gång är syftet att bana väg för systemskifte.
Som grund för svartmålningen använder sig Arbetsmarknadsnytt och Timbro av två rapporter om a-kassorna som publicerats av Riksrevisionen respektive Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) 2018.
Riksrevisionen kritiserar att olika a-kassor har olika tolkningar av vad som är ”godtagbara skäl” för att en arbetssökande inte lämnar in en aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen (en rapport om vilka jobb personen sökt).
Av de 27 existerande a-kassorna är det två små a-kassor som sticker ut och gör betydligt generösare bedömningar. Om dessa två a-kassor undantas minskar spretigheten till hälften.
Ytterst är näringslivets svartmålning av a-kassorna ett försök att försvaga de fackliga organisationerna
IAF:s kritik är av annat slag. Myndigheten kritiserar att en del a-kassor varit involverade i facklig medlemsvärvning. Det ogillar IAF som vill se en tydlig rågång mellan a-kassorna och de fackliga organisationerna.
En annan kritik är att Kommunals a-kassa informerar om att förbundet fortsätter att betala in avgiften till a-kassan i ytterligare tre månader efter att en facklig medlem lämnat sig medlemskap.
Även det anser IAF vara en otillåten facklig information.
Både kritiken från Riksrevisionen och IAF kommer att följas upp av a-kassorna. Den ska tas på allvar.
Men det är att skjuta långt över målet att påstå att granskningarna visar att systemet med a-kassorna inte längre fungerar. Något sådant hävdas inte heller av vare sig Riksrevisionen eller IAF.
I Arbetsmarknadsnytt ger Siri Steijer från Timbro ytterligare ett argument för att a-kassorna kollapsat, nämligen att kassornas ”pengar håller på att ta slut”. Läsaren invaggas i föreställningen att a-kassorna missköter sin ekonomi. Inget kan vara mer felaktigt.
A-kassorna finansieras genom avgifter från a-kassans medlemmar och genom arbetsgivaravgifter.
Inbetalningarna, som också ska gå till aktivitetsstöd, lönegaranti med mera, ger ett överskott till staten som för närvarande motsvarar nästan 17 miljarder kronor. Detta överskott går rätt in i statskassan.
De pengar som staten betalar ut till a-kassorna för ersättningar grundar sig på prognoser om den framtida arbetslösheten.
Vad som hänt är att prognosen visat sig vara alltför optimistisk, arbetslösheten har visserligen sjunkit, men inte i den takt som regeringen trodde. Det har lett till att staten nu måste skjuta till mer pengar till a-kassorna.
Först drev näringslivet och allianspartierna en kampanj mot Arbetsförmedlingen. Budskapet var att inget fungerade. Sedan kom kravet på att verksamheten bör privatiseras
Detta visar dock inte alls att a-kassorna skulle ha ekonomiska bekymmer. Det påståendet är felaktigt. Vad som snarast visas är att staten är dålig på att göra prognoser.
Flera andra undersökningar ger tvärtom vid handen att a-kassorna fungerar bra. En stor stickprovs-kontroll visar att 99,8 procent av a-kassornas alla utbetalningar är korrekta. Förtroendet för a-kassorna har också ökat. Tre av fyra ersättningstagare har ett högt eller ganska högt förtroende för a-kassan.
Ytterst är näringslivets svartmålning av a-kassorna ett försök att försvaga de fackliga organisationerna.
Det finns starka belägg för att samverkan mellan fackliga organisationer och a-kassor bidrar till att hålla upp den fackliga organisationsgraden.
Det är en av förklaringarna till den höga andelen fackligt anslutna i länder som Sverige, Danmark och Finland – men också en förklaring till att organisationsgraden är lägre i Norge där a-kassorna ingår i socialförsäkringssystemet.
Ett problem är emellertid att allt fler arbetslösa inte har rätt till a-kassa och att de som får a-kassa vanligen inte får en ersättning som motsvarar 80 procent av lönen.
Den kritiken handlar dock om kvalificeringsregler och taket i ersättningen. Svartmålningen av a-kassesystemet är grovt osaklig.
Fotnot: Svar på tal om svartmålningen av a-kassan som finns att läsa på www.katalys.org
