I mitten av oktober brukar riksdagens utskott surra av diskussioner. Regeringens förslag till budget för det kommande året börjar då bli klar, och oppositionen filar på sina motförslag.

I år är allt stilla. Övergångsregeringen ska inte föreslå några reformer. Hos arbetsmarknadsutskottet droppar bara enstaka ärenden in, och de gäller formalia och EU-frågor.

När en ny regering väl är på plats talar mycket för att den får ett osäkert underlag i riksdagen, och att många frågor kan komma att avgöras i riksdagens utskott. Om detta vill Anna Johansson, ordförande för det nya arbetsmarknadsutskottet, inte spekulera.

– Men oavsett regering har vi ett antal stora utmaningar på arbetsmarknadsområdet, där nyanländas etablering är den viktigaste och tydligaste.

– Där har partierna ganska olika ingång. Men det kan inte innebära att det blir en total låsning. Det finns utrymme att diskutera sig fram till en gemensam hållning.

Anna Johansson ser alltså ljust på möjligheterna att hitta en block-överskridande lösning. Problembeskrivningen och målen finns det samstämmighet kring, då bör det gå att enas även om medlen, resonerar hon.

Som socialdemokrat vill hon förstås utgå från de så kallade etableringsjobb som fack och arbetsgivare förhandlade fram förra hösten, och som förutsätter att staten hjälper till med lagstiftning och finansiering.

– När parterna går in och tar ansvar för en fråga är det rimligt att vi bekräftar initiativet från politiskt håll.

Också kring Arbetsförmedlingen finns en viss samsyn: Anna Johansson håller med de borgerliga partierna om att den inte har fungerat väl på senare år.

– Det hände någonting för ungefär 15 år sedan, när man införde ”Arbetsförmedlingen Sverige” och likriktade alla processer. Det blev en väldig detaljstyrning, utrymmet för lokala lösningar blev väldigt litet. Det måste vi förändra, för arbetsmarknaden ser extremt olika ut i olika delar av landet.

– Men att säga att man ska lägga ner Arbetsförmedlingen är att göra det för lätt för sig. Problemet är inte myndigheten som sådan, utan vilket uppdrag och vilka förutsättningar den har fått. Att lägga ut verksamhet på privata aktörer skulle jag avråda från. Vi har sett en del avskräckande exempel. Coacherna var till exempel ingen framgångssaga.

Anna Johansson arbetade i många år vid LO-facken i Göteborg, till stor del med kompetensutveckling. Bättre möjligheter för anställda att ställa om till ett annat jobb är den fråga hon sätter främst, näst efter de nyanländas etablering på arbetsmarknaden.

Att lägga ut verksamhet på privata aktörer skulle jag avråda ifrån. Coacherna var till exempel ingen framgångssaga.

Anna Johansson

Det handlar dels om system som låter anställda lära sig nya saker under arbetslivet, dels om bättre stöd för dem som tvingas byta jobb i nästa lågkonjunktur. Anna Johansson jämför med 1990-talskrisen: Då lanserade S-regeringen ”kunskapslyftet”, som innebar att arbetare vid exempelvis Volvo inte blev varslade, utan fick gå på komvux. När konjunkturen vände uppåt gick de till tillbaka till jobbet bättre rustade. Eller till nya jobb – de nya kunskaperna öppnade dörrar.

– Efter finanskrisen 2008–2009 såg vi inte mycket av kvalificerade omställningsinsatser, säger Anna Johansson. Utan det var ganska mycket av Fas 3. Så när konjunkturen vände uppåt igen kunde folk inte ta de jobb som växte fram.

– Det lider vi fortfarande av, matchningen på arbetsmarknaden fungerar sämre. Det här måste nästa regering, oavsett färg, fundera över.

Hur betydelsefullt arbetsmarknadsutskottet blir de kommande fyra åren beror delvis på vilken regering det blir, enligt Anna Johansson. För Socialdemokraterna står arbetsmarknadsfrågorna alltid i centrum.

Men oavsett regering vill hon att arbetsmiljön hamnar mer i fokus. En ökande del av sjukskrivningarna beror på psykisk ohälsa, och den kan ofta kopplas till den psykosociala arbetsmiljön.

Arbetsmiljöfrågorna är också viktiga om vi ska kunna arbeta högre upp i åldrarna och tjäna in bättre pensioner, enligt Anna Johansson.

– Vi måste göra saker som förbättrar arbetsmiljön om man med trovärdighet ska kunna lägga förslag om ytterligare höjd pensionsålder. Annars slår högre pensionsålder väldigt hårt mot vissa grupper.

– Det är en enorm orättvisa att det skiljer många år i förväntad livslängd beroende på var man jobbar och var man bor. Det här är i högsta grad en jämlikhetsfråga.